Är Sverige bäst i världen på mänskliga rättigheter? En helhetsbedömning bör landa i att vi ligger mycket bra till och naturligtvis långt bättre än länder där oliktänkande förföljs, yttrandefriheten är inskränkt så att den bara omfattar dem som stryker makthavarna medhårs, rättsväsendet är godtyckligt och brutala straff utdöms till höger och vänster. Exempel på sådana förhållanden är alltför många. Dagen.se berättade i helgen om hur en gravid kvinna i Somalia hotas av samma öde som barnets far redan rönt, stening till döds så fort hennes barn har fötts.
Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Och att försvara brister i de mänskliga rättigheterna med att det är värre på andra håll är ingen långsiktigt framkomlig väg. Det finns all anledning för politikerna och för oss alla att ta den kritik på allvar som framförs i Svenska FN-förbundets rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Detta trots att rådets sätt att fungera kraftfullt har ifrågasatts, bland annat när det i våras antog en icke bindande resolution om förbud mot att kritisera religioner.
I maj ska rådet nagelfara hur väl Sverige lever upp till FN:s olika konventioner om mänskliga rättigheter. Rapporten är ett led inför förberedelserna för denna granskning. Den har tagits fram i samverkan med 15 andra frivilligorganisationer, sätter fingret på ett antal ömma punkter. Inte minst handlar de om hur människor som flytt till Sverige från länder där de mänskliga rättigheterna är satta på undantag behandlas hos oss.
Att asylsökande och papperslösa inte har rätt till annat än akut sjukvård och att FN:s barnkonvention inte får genomslag i asylärenden är två graverande exempel på problem som borde ha lösts för länge sedan, alldeles oavsett den förestående FN-granskningen av Sverige.När det gäller sjukvårdsfrågan slår Svenska FN-förbundet fast att de svenska reglerna är bland de mest restriktiva i Europa. Inte heller när det gäller funktionshindrades möjligheter i samhället utmärker sig Sverige positivt. Tvärtom har exempelvis målet att göra allmänna kommunikationsmedel fullt tillgängliga skjutits på framtiden.
Rapporten pekar också bland annat på att mycket återstår att göra på jämställdhetsområdet och för att minska våldet mot kvinnor, inte minst för dem som tillhör minoritetsgrupper. Den lyfter fram det ökade antalet anmälda hatbrott med islamofoba, antisemitiska och homofoba förtecken. Den sätter fingret på att Sverige ännu inte ratificerat den ILO-konvention som ger samerna särskilda rättigheter i deras egenskap av ursprungsbefolkning och på att romernas situation i Sverige lämnar mycket i övrigt att önska.
Det finns uppenbarligen ett och annat att ta tag i om Sverige ska kunna leva upp till sitt rykte och sin ambition att vara ett land där människovärdet och mänskliga rättigheter hålls högt. FN-granskningen är en bra förevändning att vända på ytterligare några stenar.