Jo, du läste rätt. Det är kulturredaktionen, inte Sveriges Televisions avdelning för livsåskådning, som initierat serien.
- De bjöd faktiskt upp mig. Och jag spelade lite svår, säger Jonas Gardell och skrattar åt minnet.
Förhandlingstaktik, javisst, men framför allt handlade det om att pejla intresset.
- Jag ville försäkra mig att det fanns ett engagemang och en vilja att ge programmet budget och bra sändningstid. Att de inte bara skulle kunna säga: "Titta, nu har vi gjort någonting om teologi" och sedan gömma undan det.
Vi har snabbt klarat av de inledande artigheterna för att gå direkt på kärnfrågan; Jonas Gardells senaste projekt. Åtta halvtimmesprogram om sökandet efter Jesus och kristendomens Gud. Det är första gången han formulerar sig om tv-serien för någon journalist och månne tänker vi båda att det är en ödets ironi att tidningen ifråga är just Dagen. Den funderingen förblir dock outtalad och medan servitrisen på det lilla Söderfiket anländer med Jonas Earl Grey och mitt kaffe med mjölk, kan samtalet fortsätta.
Att initiativet kom just från kulturredaktionen triggade Jonas Gardell.
- Därför är det lite mer spännande för mig. Det ställer krav på mig att både försöka vara relativt avancerad i det jag berättar och ändå få folk att tycka att det är så kul att fler än de redan frälsta vill titta.
- Mitt enda krav var att det inte så där lite allmänt skulle handla om religioner i världen, för det kan jag inte. Jag är inte intresserad av hinduism och buddhism och vad du vill. Inte för att det är något fel på de religionerna, utan för att jag gräver där jag står, säger Jonas Gardell som förklarar att det är tack vare böckerna han skrivit om Gud och om Jesus som gjort att just han blivit utvald.
Det var i våras de första kontakterna togs. Väl överens tackade Gardell nej till "en massa komediserier". Sedan författade han ett manus och nu befinner sig han och tv-teamet mitt i inspelningsarbetet. Nyligen var de i Israel. Den här veckan ska de till Rom. Här satsas, det är tydligt.
Hur orden föll när Jonas Gardell slutligen fick jobbet är oklart, men frågan är om han lade fram det på samma sätt som för mig.
- Jag vill att det ska vara söndagsskola, det var min första idé. Det ska vara söndagsskola, det ska vara filt-Jesus!
Flanellograf, alltså.
Den enda information SVT hittills släppt om programserien är att den ska handla om Jonas Gardells eget sökande efter Gud, en upplysning som får honom att muntert höja på ögonbrynen. Själv är jag nyfiken på vad för slags sökare Jonas Gardell är. Hur han tänker när han studerar Bibeln och vad andra teologer kommit fram till.
Letar du efter något speciellt eller kollar du upp vad som finns innan du väljer vad du vill ha?- Varken eller. Jag tycker illa om båda sätten, och det pratar vi mycket om i serien, att akta sig för att se religionen som en del av konsumtionssamhället. Vi har en tendens att rada upp ett antal livsåskådningar och så väljer vi den som passar oss bäst. I konsumtionssamhället är det det självklara, att religionen blir ännu ett uttryck för vår identitet, vilket jag tror är djupt olyckligt.
Jonas Gardell efterlyser en ödmjukhet, en varsamhet inför varandras sökande.
- Därför var jag så noga med att skriva i min Jesusbok på ett tidigt stadium att "tro inte allt vad jag säger". Det vill säga, jag gör inga anspråk på att detta är enda möjliga vägen att gå. Det tror jag är en fördel, för det föder en respekt inför ditt sökande.
Och du får en möjlighet att ändra dig längre fram?- Ja, för det är ju också en del av sökandet. Den som söker går emellanåt fel. Det ingår i sökandes villkor. Bibelns grundläggande berättelse är ju också att vi är människor som gång på gång går vilse och Gud hittar oss i öknen, hittar oss där vi är och säger: "Jag ska leda er hem igen".
- Just den här pendlingen mellan folkets irrande och knorrande, och Gud som kommer till dem är ju det som skapar spänning i Bibelns texter.
Jonas Gardell utvecklar sina tankar genom att beskriva sin tro, att en gudsrelation handlar om ett oavbrutet samtal med någonting som man upplever gudomligt i tillvaron. En relation där vi inte är satta under lupp, inte behöver bevisa att vi duger, utan helt enkelt ett ständigt pågående samtal.
- Brottning skulle man kunna kalla det med en gammaltestamentlig term, förtydligar Jonas Gardell.
- Jag tror också att var och en av oss måste gräva ut ett djup åt oss själva, där vi kan falla ner. För vi kommer att falla, i våra liv kommer vi att falla. Därför är jag glad för min tv-serie, för jag kan få folk att börja fundera över sina liv. Jag gör det i termer av Gud och kristendom, ungefär som i tolvstegsprogrammet. Men du kan översätta Gud till vad du vill.
Vad händer när människan inte har ett djup att falla i?- Då faller man handlöst. Vi har tomma kyrkor och fulla gym. Vi ägnar oändligt mycket tid åt att bygga upp våra kroppar och alltför lite tid åt att bygga upp våra andar, våra själar. Det är lite banalt, men det ligger en sanning i det.
- Somliga säger att de söker Gud, andra säger att de söker sig själva, kanske kan man inte söka den ene utan att finna den andre. Det här är ju vad livet innerst inne handlar om: Vem är jag? Vart är jag på väg? Och att få diskutera sådana frågor i svensk tv, i en av de största kanalerna, på bästa sändningstid - hurra!
Hur fria händer har du fått?- Rätt fria. Det producenten är mest rädd för är att det ska bli för mycket predikande. Men vi pratar ju religion, det måste finnas en avsändare, den avsändaren är ju jag och jag är ju troende. Du kan ju inte ha en Mat-Tina som avslöjar att hon inte gillar mat.
Hur ser programupplägget ut?- Jag tror ju att allt sökande efter Gud är ett sökande efter oss själva, så vi har varit i Koppom där min pappa föddes och spelat in. I programmet om korsfästelsen, som ska sändas i påskveckan, är vi ute på Skogskyrkogården där min far ligger begraven.
Blir det en resa som i "Värsta språket"?- Ja, förutom att det är väldigt olikt "Värsta språket". Vi har inte alls tittat på det. Programmet blir väldigt gardellskt tror jag. Det vill säga mer plötslig humor och rätt mycket vemod. Vi blandar stort och smått, Gud och Närke.
Skrev du ett manus rakt av?- Ungefär så. Jag vet att vi måste försöka vara både djupa och allvarliga, men också roliga och lite blasfemiska. Det vill säga, får jag en alltför predikande ton, vilket jag har en tendens att få för jag har så mycket frikyrkopastor i mig, så kommer folk bara att stänga av. Det ska bli spännande att se om vi hittar rätt tonläge, och samtidigt inte är så vanvördiga att folk tar illa upp på fel sätt. Det är en sak att vara vanvördig så att du utmanar och provocerar lite grann, det är en annan sak att vara osmaklig.
Pratar du mycket med andra människor i programmen?- Jag är ju inte journalist, det skulle bli fånigt om jag gick omkring och frågade: "Vad tycker du?". Jag är mer reseledare tror jag. Det är vår ambition. Samtidigt får man hoppas att det inte blir för mycket jag i rutan.
Blir du trött på dig själv ibland?- Jag blir ofantligt trött på mig själv ibland. Jag är ju en intensiv person. Men när folk blir trötta på mig i det offentliga rummet, så förstår du väl hur trött jag ska bli.
Vad hoppas du att folk ska känna och tänka när de har sett tv-serien?- Att de ska känna sig nyfikna och lite frigjorda och börja läsa Bibeln med öppna ögon inför vad som faktiskt står där. Det finns en grundfråga som kommer igen gång på gång: Står Gud oss så nära som en förälder sitt barn? Älskar Gud oss så att ingenting kan ställa sig emellan oss? Eller drar Gud en gräns vid bergets fot och säger: Fall ner och dyrka mig på avstånd?
Och vad är ditt svar till tittarna?- Det är en diskussion som förs i åtta avsnitt - vad ska vi med Gud till?
Hur känner du över det faktum att du är en person som får svensken att prata om Jesus?- Det är spännande. Sedan måste jag akta mig så att jag snart inte blir ett enfrågeparti. Det var kanske min enda tvekan inför serien, att "borde inte jag göra någonting helt annat?" Jag har ju ett språk som är sprunget ur 1917 års bibelöversättning. Bara jag får fortsätta att vara, som jag säger, teolog med Tourettes syndrom. Att jag får fortsätta vara den som ibland säger de mest hårresande plumpheter - eller dumheter. Att det är okej det också.
- Jag vill att samtalet ska äga rum, men samtalet kan ju inte vara mellan människor som är rädda att säga fel. Eller rädda för att varje ord de säger bedöms eller värderas. Du för inga frimodiga samtal på det sättet, säger Jonas Gardell.
Fakta: "Åh, Herregud!"
Vad? Ny tv-serie i åtta avsnitt. Ämnet är kristen tro.
När? Tisdagar. Seriestart 2 mars 2010.
Hur? Halvtimmesprogram i SVT.
Vem? Jonas Gardell är programledare.Han har även skrivit manuset.