Ett andligt liv är starkt och står högt över det mänskliga.
Nej, det är så det inte är, enligt Mikael Tellbe.
Det är tvärtom.
Linköping. Under dagarna tre är Evangeliska frikyrkans pastorer samlad till medarbetardagar. Dag ett fokuserades vikten av ett sunt ledarskap, och på onsdagen underströks att det uppdraget inte är omöjligt eftersom Gud inte lämnat människan åt sitt öde. Han har gett av sin ande, till hjälp och vägledning.
- Andens huvuduppgift är att peka på korset och forma oss med det tänkande som präglar korset. Och det är kanske den svåraste tanken att ta till sig - att Gud väljer att uppenbara sin styrka så, visa sin vishet i det som för människan är dårskap. Det går så på tvärs med det vi lär oss i övrigt, sa Mikael Tellbe, pastor och teolog från Örebro.
Kraft, storhet och suveränitet - alla de dragen finns förstås hos Gud. Men när Paulus ska beskriva hur allt det gestaltas vänder han på det och kopplar till det svaga, det bräckliga. Till skatt i lerkärl.
Stor utmaning för kyrkan- Korset vänder upp och ner på vem Gud är men också på vad det innebär att följa honom i denna värld, sa Mikael Tellbe och blev personlig:
- Jag har kommit på mig själv med hur lätt det är att tänka att kristen utveckling skulle handla om att bli större, att lägga saker bakom sig. Är det inte snarare tvärtom - vi möter Gud vid korset, det handlar om att bli mindre, se sin bräcklighet. "Min nåd är allt du behöver".
Så kanske är inte smärtan och ensamheten - exempelvis i ett ledarskap - något att fjärma sig från. Just där finns möjlighet för Gud att röra vid en människa, i brustenheten och svagheten, sa Tellbe och berättade om sjukdomsbekymmer i den egna familjen som varit oerhört prövande men som, paradoxalt nog, även fått visa Guds närvaro på ett speciellt sätt. Människor har kommit med hälsningar och visat omsorg, förkroppsligat det andliga.
- Det är så sorgligt med alla som säger: "När vi fick det svårt och jobbigt orkade jag inte gå till kyrkan". Är det inte just när man är svag, brusten, som man ska gå dit? Vad skickar vi för signaler om vad det är att vara andlig människa när folk reagerar och resonerar så? Vi måste våga gestalta det brustna, skapa en plattform för den. Det är en stor utmaning för oss i dag.
"Kristet liv är relationer"Mikael Tellbe betonade att Anden och kroppen hör samman. Rent konkret, mänskligt. Det går inte skilja dem åt, det andliga och det mänskliga hör ihop. Det andliga livet levs inte ovanför eller utanför kroppen. Men andlighet, kristendom, är kroppslig på än fler sätt.
- Tanken på Kristi kropp är oerhört utmanande, inte minst i vår individualistiska tid. Kristet liv är relationer. Om Paulus hade levt i dag skulle han reagerat på att vår tro blivit så privatiserad, så privat. En tumme växer bara om handen gör det, som bara växer om armen gör det, och så vidare. Kristen tro är kollektivt, kooperativ.
Även kraften, gåvorna och flera andra aspekter av Anden betonades, men det var tydligt vilken del som var central i Tellbes undervisning denna dag.
- Andlighet måste gestaltas. Anden är inget högtflygande bortom det fysiska, den skapar delaktighet.
Frågan: När och hur blir Anden påtaglig i ditt liv?
Anna-Lena Thoursie, Jönköping:- Anden är en förutsättning för hela min tro. Allra mest märker jag av honom i betjänandet av andra människor - i förbön, samtal - tror jag.
Moni Höglund, Örebro:- Jag lever och rör mig i Anden jämt. Så tänker jag. I kontakten med andra människor, kristna eller inte, är Anden extra tydlig.
Björn Cedersjö, Örebro:- Anden är en utgångspunkt i mitt liv, jag lever utifrån den övertygelsen. Oavsett om det känns så eller inte är jag övertygad om Andens närhet.
Joakim Elsander, Borlänge: - Mest konkret i församlingsgemenskapen. Där blir tron till praktisk handling. Anden är inte bara att känna en massa, även om det även kan innebära det.