Vilken är den minst politiskt korrekta boken i Bibeln? De möjliga svaren är många; i dag lägger jag min röst på Sefanja. Det allt överskuggande temat för denne profet är Guds dom. Koncentrerat, intensivt och plågsamt slungar han ut orden om den kommande konfrontationen mellan Skaparen och en upprorisk skapelse. Här finns inga silkesvantar eller bomullsvadderad religiositet. Förtvivlat ropar profeten ut sitt budskap om Herrens dag. Lyssna:
"Jag [Herren] har beslutat
att kalla samman folk och riken
för att tömma min vrede över dem,
all min glödande harm."
Vår dom faller blixtsnabbt: En sådan Gud kan jag inte tro på; en sådan Gud vill jag inte tro på! Det vore omoraliskt av Gud att agera såsom Sefanja påstår att han kommer att agera.
Men vänta lite; varför kommer Gud att döma?
Enligt Sefanja kommer domen av två sammanlänkade orsaker. Mänskligheten - judar såväl som hedningar - har vänt sig bort från Herren. Samtidigt har vi också vänt oss bort från varandra. Profeten talar om våld,svek och kränkningar, om högmod, förtryck och korruption, om andlig och social liknöjdhet ? DN eller SvD, valfri dag på året, bekräftar att bilden fortfarande stämmer. Domen drabbar onda handlingar och onda människor och är ett uttryck för Guds rättfärdighet.
Denna motivering bakom domen blir en utmaning för oss. Om vi dömer ut Guds dom över det onda innebär det att vi accepterar det onda. Gör vi det? Om det onda inte döms och rensas bort kommer det att finnas kvar för alltid. Vill vi det?
Enligt Sefanja är Gud det osynliga vittnet till varje händelse i historien. En dag kommer han att träda fram i glödande vrede; en annan reaktion på människans historia är inte möjlig. Den som nickar instämmande till vad som skett på jorden är antingen senil och därför oförmögen att bedöma historien eller korrumperad och därför ovillig att bedöma den. En god Gud, om begreppet god och begreppet Gud fortsatt ska ha en mening, måste reagera.
Jag har ofta noterat hur inkonsekventa vi människor är i dessa frågor. Vi fäller - med all rätt - hårda domar över till exempel religiöst utnyttjande eller religiöst förtryck. Men sedan reagerar vi negativt inför tanken på Gud som den slutgiltige domaren. Men ett sådant förhållningssätt hänger inte ihop. Om vi upprörs moraliskt över förtryck och dömer ut det, hur mycket mer måste då inte Gud uppröras och döma ut det? Om vi tar oss rätten att döma människors handlande, med hur mycket större rätt kan då inte Gud göra detsamma?
Det finns ett vittne; det är hoppet för alla dem som genom historien kränktes och som aldrig fick någon upprättelse. Det finns ett vittne; det är slutet för alla dem som kom undan med sin ondska och som rättvisan aldrig hann ifatt. Det finns ett vittne; det är utmaningen för varje människa som inser att vi inte lever upp ens till våra egna ideal.
Om Gud inte finns, finns det inget hopp för den plågade mänskligheten. Som den nu världsberömde ateisten Richard Dawkins säger: "I ett universum av elektroner och själviska gener, av blinda fysiska krafter och genetisk kopiering kommer några människor att råka illa ut, andra att ha tur och du kommer inte att finna någon rim eller reson i det eller någon rättvisa."
Hur annorlunda är det inte om Gud finns! På Herrens stora dag kommer det onda på fall och rättvisa ska äntligen skipas.
Efter de dånande orden om dom målar Sefanja i sitt sista kapitel också underbara bilder av hopp. Domen kommer för att en ny värld ska bli möjlig. För den som ödmjukar sig för Herren blir det en dag av befrielse: folken ska förvandlas! Fria från synd och skam, från orätt och lögn, ska de ödmjuka åkalla Herren namn. Och han ska för alltid vara deras tillflykt.
