Dag Sandahl är en av Sveriges mest provokativa präster. I höst har han ännu en gång hamnat i blåsväder på grund av sitt ovårdade språk. Dagen åkte till Öland för att ta reda på varför han fortfarande är kvar i den svenskkyrkliga gemenskap han själv delvis föraktar.
- Hur ska vi få liv i den här bilden? frågar jag retoriskt och zoomar in en svartklädd Dag Sandahl med kameran.
- Så här? svarar Dag Sandahl finurligt och visar långfingret åt kameran. Sedan fyrar han av ett typiskt Sandahlskt skratt.
- Nej, du får inte publicera den där bilden. Jag vet hur den skulle cirkulera omkring, min fru skulle aldrig förlåta mig, säger han, försöker att se allvarlig ut, men fortsätter att skratta.
Älskad och hatadDag Sandahl är inte som andra präster. Det som andra bara tänker, men aldrig gör, det gör Dag Sandahl, ibland utan att tänka. Därför är han älskad. Men också hatad. Slå på hans namn på Dagen.se och du får en så lång lista på konflikter att Magnus Betnér framstår som en skolgosse. Senast i raden var när han hamnade i ett verbalt slagsmål med två folkpartister under kyrkomötet. Han fick en fråga; "Du röstar väl för kärleken, Dag?" och svarade med att man inte ska "knulla folk i röven". Folkpartisterna rasade. Kollegorna rasade. Biskopen i Växjö stift rasade. Till slut rasade till och med "högsta hönan", som Sandahl själv väljer att kalla henne, Ölands kommunalråd Lisbeth Lennartsson och sa att Sandahl solkar ner varumärket Öland. Ångrar han då sina hårda och vulgära ord så här i efterhand?
Knappast.
- Det var bra sagt, säger han och nickar instämmande när jag återger hans numera välkända citat.
- Meningen var att det skulle vara samtalsdödande. Och det var det ju. Om jag hade slagit en näve rakt i solar plexus hade hon inte blivit mer förvånad. Hon vacklade verkligen till. Så är det i det kyrkopolitiska spelet, alla måste ha någon att hata.
Behöver du också någon att hata?- Nej, jag är en väldigt snäll människa. Men de vet att jag avviker från det politiskt korrekta, och så skrattar jag lite åt dem. Det är uppenbarligen oförlåtligt.
Konflikten med den andre av de två folkpartisterna, prästen Karin Långström Vinge, var mer smärtsam, påstår Sandahl. Han säger att det bara var vanligt busprat, vänner emellan när han återigen yttrade samma vulgära ord. Utan något egentligt ont uppsåt. Långström Vinge höll inte med.
- Det var tråkigt. Vi hade ju precis hunnit blir vänner på Facebook, men nu har jag strukit henne.
Någon ursäkt från Sandahls sida var med andra ord inte att tala om. Istället hotade han att flytta från Öland till Växjö för att se vad de hade för policy där, om även kommunfullmäktige i Växjö tyckte att han skulle solka ner deras varumärke. Men det hotet var, trots allt, inte så allvarligt menat.
- Om jag säger så här. Eftersom jag fortfarande har lite oordning på mina böcker kanske jag borde få ordning på dem innan jag packar ner dem i kartonger igen.
Vad ligger bakom de ständiga provokationerna? Är det medfött? Eller är den provokativa och utåtriktade attityden formad utifrån uppväxten? Dag Sandahl har inga tydliga svar. Men säger att det liksom alltid varit så. Redan när han och lillebrorsan Olle Sandahl, före detta riksdagsman för KD, sprang runt på gatorna i Moheda i Småland.
- Vi var inte särskilt busiga, men det fick alla för sig. Så om det var något som hände var det vi som fick ta smällen.
Båda var adopteradeMissuppfattningen, tror han, berodde på att de båda var adopterade och dessutom inte hade någon pappa. Något som var ytterst ovanligt i mitten på 50-talet. Dessutom var de inflyttade. Dag var sex år, och Olle fyra när flyttlasset gick från Tranås. Inte så långt geografiskt, men det innebar ändå en omställning för bröderna.
- Vi var utanför. Vi talade som man gjorde i Tranås och sa "la" hela tiden, men Moheda var ändå ett bra samhälle att växa upp i.
Var det där du fick din tuffhet?- Ja, det kan man nog säga. Scoutkåren var också kamratfostrande. Det var raka puckar och rejäla killar. Ingen kunde stila, alla höll ihop och var tvungna att ta ansvar väldigt tidigt.
Dömdes för uppviglingDag Sandahl blev äldre, men anklagelserna fortsatte. Och nu var det inte bara missuppfattningar. Som 20-åring dömdes Dag Sandahl för uppvigling, och senare samma år för hets mot folkgrupp. Uppviglingen bestod i att han som värnpliktig försvarat en demonstrant som valt att demonstrera mot just allmän värnplikt. En polis hade knuffat demonstranten så att han tappat sina flygblad. Sandahl plockade upp dem och fortsatte att dela ut. En typisk incident i Sandahls liv, verkar det som. En del historier är nästan svåra att tro på. Han berättar hur han övermannade en man med pistol i Kalmar och förklarar händelsen som vore det något självklart.
- Revolvermannen gjorde det basala misstaget att komma för nära mig, förklarar han.
En annan gång räddade han en rohypnolstinn man från att hamna i koma, och när mannen slog upp ögonen levererade Sandahl kommentaren: "Där oskulden sover, där står Guds änglar på vakt".
Det låter som att du är en svenskkyrklig variant av Jan Guillou?- Det är ju mycket med glimten i ögat, säger Dag Sandahl, men ser ändå märkbart nöjd ut över jämförelsen.
- Livets absurditeter måste man uppskatta, skrattar han.
Men det har också funnits en baksida av de ständiga konflikterna i Sandahls liv. Som år 2000 när han blev sjukskriven från sin prästtjänst i Kalmar. Trots att han under lång tid varit populär i församlingen, blev han till slut för kontroversiell för kyrkonämnden. De ansåg att han inte längre var lämplig som präst.
- Det var fruktansvärt. Jag tyckte att det var så ohyggligt meningslöst.
Varför blev du sjukskriven?- Jag blev utfryst, det hade effekten att jag kände mig inlåst. Jag hade ingenstans att ta vägen.
"Det var idiotiskt"Efter fyra års sjukskrivning erbjöd kyrkonämnden i Kalmar en tjänst som studentpräst på högskolan i Kalmar. Något han själv tycker var "idiotiskt".
- Jag trivdes med studenterna, men det var inget prästarbete. De kunde givit mig något annat, till exempel kyrkoherdetjänst någonstans. Då hade de tagit vara på vad jag kan.
Du låter nästan lite bitter, är du det?- Nej, jag låter bitter när jag är spydig. Men jag är cynisk, jag vet hur maktspelet fungerar, säger han och skakar på huvudet.
Sagt och gjort. Sandahl var tillbaka igen. Men bara en tid, sedan fick han sparken även som studentpräst efter kritik från studentkåren på Högskolan i Kalmar. De reagerade på Sandahls uttalanden kring homosexualitet. Nu gick flyttlasset till Öland och en komministertjänst i Högby, och Dag Sandahl fick plötsligt två kvinnliga präster under sig. Inte helt enkelt, kan tyckas, eftersom Sandahl varit tydlig nej-sägare i frågan om kvinnor kan bli präster.
- För mig är det enkelt. Martin Luther behövde ha många präster och funderade på om de kunde utvidga prästrollen, undersökte saken, kom tillbaka och förklarade att den helige Ande inte tillåter detta. Det har inte ändrats. De som förespråkade kvinnliga präster sa dessutom att det skulle bli väckelse. Jag säger, visa mig väckelsen!
- Jag och de kvinnliga prästerna har pratat om mina åsikter några gånger, både på skämt och allvar, men att jobba tillsammans går bra tycker jag.
Och ska man döma av de populära bibelstudierna, konfirmandarbetet och alla de ölänningar han i strid ström dragit till kyrkorna verkar han onekligen ha rätt.
Vill inte byta samfundMen trots den aldrig sinande kritiken från Svenska kyrkan mot honom som person och hans åsikter har han aldrig funderat på att lämna kyrkan, eller byta till ett annat samfund.
- Nej. Jag skulle tycka att det var så pinsamt om Sverige tappade stafettpinnen på fyra gånger hundra meter och det är jag som springer sista rakan, säger han.
- Å andra sidan kan det ju vara så här; Lasarus är sjuk, men det struntar Jesus högaktningsfullt i. Men när Lasarus är död, då kommer han. Kanske är det så att kyrkan inte bara måste vara sjuk, utan dö? Att den ska köras helt i botten, och då kommer Jesus?
Så du ser inget hopp i dag?- Det kan ske ett under. Så var det i Rom. Människor ur den romerska överklassen blev kristna, och sedan erkända kyrkofäder. I dag lever vi alla som den romerska överklassen gjorde, så kanske det kan hända i Sverige också. Kanske är de journalister som blivit kristna ett tecken på det? Är det de svalor som gör en väckelsesommar?
Hur länge kommer du att orka bråka med Svenska kyrkan?- Till första oktober brukar jag säga. Men jag säger aldrig vilket år. Sedan, när jag lagt av, ska jag leva ett stillsamt pensionärsliv, säger han men skrattet avslöjar att det finns helt andra planer.
Det kan du väl inte ens tro på själv?- Nej, det gör jag nog inte. Nä, när jag blir pensionär ska jag berätta hur det egentligen gick till, för då är alla andra döda så ingen kan säga emot.