Det största flyktinglägret i världen på väg att kollapsa
Publicerad: 2009-11-25 03:00 | Uppdaterad: 2009-11-25 11:21
Textstorlek
Till fots, i bilar och på lastbilsflak flyr allt fler människor ett Somalia där situationen beskrivs som den värsta sedan inbördeskrigets början. Många korsar gränsen och hamnar i nordöstra Kenya. Här ligger världens största flyktingläger - på väg att kollapsa av trycket.
Kenya. Bioyd Warsame Sabriye minns inte hur många gånger hon har flytt. Fler än hon kan räkna på fingrarna i alla fall.- Jag har upplevt det värsta av krig, och det blir bara värre. Vi har flyttat från en plats till en annan, och så fort vi har slagit oss ner kommer kriget efter och det är dags att fly igen. Så har vi haft det i 18 år, säger hon.Nu har hon fått nog, och tagit sina sex barn med sig till Kenya. Där bor de i en hydda av kvistar och presenning. Har inte sett sin man på elva årBiyod har inte sett sin man sedan hennes nu 11-åriga son Ahmed föddes. Det är anledningen till att hon över huvud taget har en egen hydda att bo i - hennes familj klassas som "särskilt sårbar" av hjälporganisationerna och får extra stöd. Andra nyanlända får i stället klämma in sig hos släkt, vänner eller okända värdfamiljer. - Vårt mandat är att ge nyanlända flyktingar en liten jordlott, men förra året delade vi ut den sista biten land under en liten ceremoni, berättar Sofia Malmqvist, sekonderad av Svenska kyrkan i området. Hon jobbar med flyktingprojekt för LWF - Lutherska Världssamfundet - som administrerar lägren på uppdrag av FN."Inte en hydda till får byggas"Det är inte så lätt för en betraktare utifrån att förstå hur det kan råda brist på mark här. Nordöstra Kenya utgörs av ett torrt, ofruktbart landskap med knotiga buskar och träd. Fyrhjulsdrivna jeepar passerar i röda dammmoln och herdarna traskar förbi med sina magra getter. I övrigt är det tomt, så när som på de kvadratkilometer flyktingläger som ligger utspillda i det karga landskapet, tätt hoptryckta, överbefolkade, överlastade. Bristen på jord beror på att den kenyanska regeringen och lokala politiker har sagt nej till en expansion. Inte en hydda till får byggas, förrän Kenya får mer stöd av omvärlden. Men flyktingarna slutar inte komma för det. Varje månad kommer i snitt 6000 nya personer och vid årsskiftet räknar man med att befolkningen uppnått 300000. Det gör lägren i nordöstra Kenya till världens största. De är byggda för 90 000 personer och infrastrukturen knakar rejält i fogarna.Kenyansk frustrationKanske är den kenyanska frustrationen och ovilligheten att släppa till mer mark så stor, eftersom konflikten i grannlandet har pågått så länge och inte tycks ha något slut. I en liten butik i lägret Hagadera står Ahmed Mohúd Mohed bland rissäckar prydda med den omisskännliga FN-loggan. En gång i tiden var han lärare i juridik i Somalias huvudstad Mogadishu. Numera försörjer han sig på att sälja godis och mobilpåfyllning, eller mat som flyktingarna sålt vidare. Han har bott i lägret i 18 år, ända sedan den somaliske diktatorn Siyad Barre störtades och inbördeskriget kopplade greppet om Somalia. - När jag kom hade jag ingenting, jag började från botten. Jag hade inte mer än ett bord och en stol där jag sålde cigaretter, berättar han.Han säger att han skulle återvända till Somalia om han kunde, livet i lägret är svårt. Efter över ett decennium är flyktingarna fortfarande beroende av matbistånd och de tillåts inte integreras i det kenyanska samhället. Ändå tycker han att mycket har blivit bättre.- Förr kunde du inte gå utanför dörren efter mörkrets inbrott. Klockan sex var jag tvungen att stänga affären av säkerhetsskäl. Numera har vi fred i lägret och jag kan hålla öppet hela natten om jag vill.En av anledningarna är de vakter som patrullerar lägren, medlar i konflikter och håller utkik efter brott och övergrepp. Det är lägerinvånare som ställer upp på frivillig basis och får utbildning av LWF. Den här dagen sitter de iförda sina gula västar i ett litet skjul med korrugerat plåttak i lägret Dagahaley och diskuterar verksamheten. Det är både kvinnor och män, med ett starkt engagemang för det lilla samhället. Amina Hassan Ahmed konstaterar att det mesta egentligen handlar om brist på plats.- Här bor många minoriteter och vi är tre gånger fler invånare än vad lägret är byggt för. Det skapar frustration och mycket bråk, säger hon.Kollegan Abdifatah Ibrahim Aden nickar- Säkerheten är viktig för oss somalier som har flytt. Utan fred orkar vi inte leva. Som vakter kan vi kanske inte stoppa alla brott, men vi minskar antalet.Lägren blir somaliska samhällen Flyktinglägren har blivit små samhällen, även om det är helt ofrivilligt. Invånarna säljer varor på lägrets marknad, går i lägrets skola, hamnar på lägrets sjukhus och går till lägermoskén på fredagarna. Den äldre generationen som har vandrat vidare, begravs under den kenyanska sanden ett stenkast bort från bebyggelsen."Måste finnas långsiktiga mål"Sofia Malmqvist berättar att LWF som hjälporganisation måste ha en exit-strategi - alltså en plan för hur de ska kunna dra sig tillbaka den dag då det är dags för flyktingarna att återvända. Det kan kännas lite tröstlöst ibland, i en konflikt som snarare eskalerar. Men hon konstaterar samtidigt att det är nödvändigt. Det måste finnas långsiktiga mål, det räcker inte att bara bistå människor med mat och vatten. - Det är ju faktiskt 300 000 personer ur Somalias befolkning som bor här. Förra året anordnade vi fria, hemliga val till lägerledningen, vi utbildar befolkningen i samhällsfrågor, driver jämställdhetsprojekt. Allt handlar om att göra människor redo för ett bättre samhälle när de återvänder, säger hon.Det låter kanske som en utopi. Men det finns många i lägren som gärna påminner besökarna om att det fanns en annan tid, i ett annat Somalia. Som Hussein Mahmoud, en senig man som tillhör lägrets veteraner. Han blir alldeles mjuk i rösten när han berättar om ungdomen.- Jag bodde på en bondgård, odlade grönsaker och hade boskap. Vi levde i fred, hade stabila inkomster och det fanns alltid tillräckligt med vatten. Aldrig var vi hungriga. Det var ett gott liv.
Fakta: Kenya har officiellt "stängt" gränsen mot Somalia
I området finns tre läger: Ifo, Dagahaley och Hagadera. Den 7 september hade de tillsammans en befolkning på 285837 personer. Hälften är barn under 18 år. Lägren var från början tänkta för 90000 personer.
Varje månad kommer i snitt 6400 nya flyktingar till lägren. 94 procent kommer från Somalia. Mellan 500 och 700 nya barn föds varje månad.
Meddellängden på resan för en flykting som tar sig från Somalia till Kenya är 20-30 dagar.
En ansträngning för att flytta omkring 12000 människor med buss till ett fjärde läger på andra sidan Kenya pågår. Det gör dock liten skillnad, befolkningsantalet förblir relativt oförändrat. Enda lösningen, enligt organisationer på plats, är ett fjärde läger i samma område samt att omvärlden tar emot fler kvotflyktingar.
Barnen till flyktingarna får inte kenyanskt medborgarskap, utan förblir somalier och tilldelas flyktingstatus också de. De närmaste åren kommer alltså tredje generationen flyktingar växa upp i läger.
Rädslan för att konflikten i Somalia ska spilla över på Kenya är stor, och Kenya har officiellt "stängt" gränsen mot grannlandet. I praktiken är det mycket svårt att stänga en så lång och svårövervakad gräns, och det har inte påverkat antalet nyanlända flyktingar. Däremot ökar det deras sårbarhet för trakasserier från den kenyanska gränspolisen.
UNHCR har det övergripande ansvaret för lägren. De bjuder in olika hjälporganisationer som tar hand om olika delar.
Svenska Sida är med och finansierar flera projekt i lägren i nordöstra Kenya. Svenska kyrkan får medel tillsammans med Lutherska Världssamfundet bland annat för att administrera lägren, utbilda säkerhetspersonal och skydda särskilt utsatta flyktingar.
Norska flyktninghjelpen får bland annat pengar för att utbilda flyktingar i lägerledning.
För närvarande kommer den största gruppen asylsökande i Sverige från Somalia. De åtta första månaderna i år har över 3 000 somalier sökt om asyl här.
Anna Roxvall
Källor: UNHCR, Sida, Norska flyktninghjelpen, LWF med flera
