I omvändelseförkunnelsen saknar jag en uppgörelse med materialismen och individualismen. Vi förstår inte eller vill inte förstå att vår kultur i samhället inte är Bibelns kultur. Materialismen får fortsätta och frodas, nu med ett förtecken, kallad Guds Välsignelse. Individualismen som bara har det egna livets bästa för ögonen får sitta i orubbat bo.
Vi får lära oss att överlåta våra liv till Gud. Men att Bibeln också säger att vi skulle göra det gentemot varandra ingår inte. Därför förenas vi aldrig till den gemenskap som Gud avsett med församlingen och därmed får den inte den attraktion den borde ha. Vi längtar efter den men får inte fatt i den. Jo, glimtvis lite då och då eftersom vi är Guds barn och vi vill. Men vi är rädda att kostnaden ska bli för stor och därför stannar vi i vårt lilla trygga bås där vi sedan krymper var och en i sitt hörn.
"Älska din nästa som dig själv", sa Jesus. Eftersom kristendomen inte går ihop med vår kultur har vi gjort om den så att den får plats och utrymme. Enligt vårt sätt att se är det vi i väst som förstått Guds Ord. Om detta vore sant, är det underligt att kyrkan inte växer här, i stället för att som nu, stadigt "förlora mark". Det är här den borde ha framgång.
Det som pågår i kristenheten i stort skulle man kunna illustrera med det som pågår i det vanliga jordbruket där konstgödningen och bekämpningsmedlen är metodiken. Det ser bra ut men kvaliteten på födan kunde vara bättre, dessutom tvingas vi äta giftmedelsrester. Kvaliteten på maten har stadigt sjunkit sedan denna gödsling började ta fart på 1950-talet. Livet i jorden dör och på sikt kommer det inte att hålla och så är det redan på sina håll i dag. Kvaliteten på vår mat är så dålig så att djuruppfödare inte kan använda enbart svenskt foder. Det måste berikas med mineraler för att inte djuren ska bli sjuka. Men det ges oss människor utan motsvarande tillförsel. En del forskare hävdar att en hel del av våra vällevnadssjukdomar har sin rot i dessa omständigheter.
Ungefär som kristendom i västerländsk tappning för att ta en andlig tillämpning. Går det att hålla det levande friskt på bristfällig "mat"? Vi skriver böcker om Guds rike men glömmer att leva det.
I jordbruket har det under de senaste åren kommit till detta med GMO-växter (genmodifierad organism) som kanske är det värsta som hänt den enskilde bonden. Hittills har våra myndigheter stått emot detta (Europa). Nu är dessa så kallade växtförädlare inne och leker Gud. Hur brukar det gå när människor försöker göra det?
Liberalteologin och gnosticismen (frikyrka och karismatisk rörelse har trampat ner sig rejält i dessa villoläror och främst den senare) tar död på livet i den andliga jordmånen. Tyvärr har dessa sorter av lättsam gödsel spridits i större delen av den västerländska kristenheten. Men med "bekämpningsmedel" håller vi i gång det hela.
I vår kultur är till exempel människan i centrum och även Gud får inrätta sig efter den mallen. Allt som är obekvämt för oss läser vi inte. Vi läser, men vårt kulturfilter är så tätt så vi kan inte läsa innantill längre. Att det skulle kunna kosta något att bli/vara kristen ingår inte i konceptet. Det som hänt med mig själv under livets gång är att jag blivit en bortskämd liten lärjunge som gnäller för minsta motgång. Barn av sin tid som det heter.
Hur ska man förhålla sig till vad Jesus säger: "Om inte vetekornet kommer i jorden och dör blir det ingen frukt." "Den som inte tar sitt kors och följer mig, är mig inte värdig." "Den som vinner sitt liv, han skall mista det och den som mister sitt liv för min skull skall vinna det."
