Opinion - Ledare
Ekumenisk boom räcker inte
Kristenheten behöver tänka utanför det interna och tro sig om att kunna leda samhällsutvecklingen
Publicerad: 2010-02-19 03:00
Textstorlek
En kyrka som vill ta ledarskapet i samhället behöver mitt i närvaron i nuet både kunna kika i backspegeln och ha perspektivet riktat in i framtiden. När vi här i Dagen på nyhetsplats i dag tittar tillbaka på 2000-talets första årtionde i svensk kristenhet, 00-talet, så är det just för att hjälpa till att ge de övergripande perspektiven. Det är ett försök att presentera den allra färskaste historieskrivningen för den som är intresserad av kyrkornas utveckling. För kristenheten en tidslinje att spegla sig i och använda som språngbräda för resan in i framtiden.På tisdag fortsätter vi med att beskriva kristenhetens 00-tal i ett internationellt perspektiv. Medan kyrkorna i Sverige har fört en ganska undanskymd tillvaro i relation till det omgivande samhället har de karismatiska kyrkorna växt enormt på det globala planet.Internt har svensk kristenhet präglats av en "ekumenisk revolution" under det gångna årtiondet, visar Dagens genomgång. Men samtidigt uppstår också nya skiljelinjer, inte minst i fråga om bibelsynen. Den avgörande frågan i materialet vi presenterar i dag är vilken väg kristenheten ska välja in i framtiden. Är den "ekumeniska revolutionen" en intern omgruppering i kyrkorna som kan ge ny attraktionskraft för framtiden? Eller är det ett famlande efter det sista halmstrået på väg mot en utdöende kyrka om några decennier?Det är glädjande när kristna hittar varandra, och som tidning vill Dagen vara en "ekumenisk motor". Men nog behöver det också sägas att församlingarnas framtid i Sverige handlar om mycket mer än ekumeniskt samarbete.Tidslinjen framåt formas också av gudstjänsternas attraktionskraft och relevans för icke-kyrkvana människor. Av vardagsrelationerna i den kristna gemenskapen, av mötena i mänsklig sårbarhet. Vidare av församlingsmedlemmarnas djupaste Kristusrelation, och de egna attityderna kring det kristna livet på arbetsplatsen, i idrottsföreningen, eller bland grannar och vänner under veckorna. Och av att kyrkorna verkligen kan betyda något av relevans för samhället i sin helhet.Det har talats en hel del om ledarskap inom kyrkornas värld de senaste årtiondena. Det är bra. Goda ledare som är tjänare i församlingsgemenskapen, som visar vägen in i en ny och förtätad Gudsrelation och som sätter igång nödvändiga förändringsprocesser framåt är oerhört betydelsefullt. Men ibland undrar jag om den kristna kyrkan och ledarskapet ändå tänker alldeles för internt och för litet om sig själv.Går det att också tänka tanken att den kristna kyrkan och dess medlemmar faktiskt skulle ta ledarskapet i samhället? Där institutioner av olika slag befinner sig i kris, destruktiva krafter vill riva ner och där likgiltigheten stundtals försöker slå sina klor i oss alla? Att kyrkornas medlemmar faktiskt skulle kunna fungera som ledare i relation till alla sina kontakter i vardagslivet? Kristna som i sin yrkesroll som bankmän, lärare, byggnadsingenjörer, läkare och socialarbetare än mer skulle ha ett helande inflytande på samhället genom att tydligare våga uttrycka sin grund i kristen tro. Också i det offentliga samtalet.Går det att tänka tanken att den samlade församlingsgemenskapen samtidigt tar framåtriktade initiativ? Inte bara stöttar upp med sociala insatser där samhället brister, utan tar ledningen och är nytänkande och nyskapande. Ser runt hörnet vad framtidens behov är, och visar på lösningarna.Kan den kristna tron ha förändringskraft, och ge en mer fullödig identitet, inte bara för individerna utan också för hela samhället? Ur Guds perspektiv är det tveklöst så, så långt jag kan förstå. Det är ett av problemen att sekulariseringen även har trängt in i kyrkorna och hos oss kristna förminskat det Gud tänker om sin skapelse.Missmodet är generellt en större risk än övermodet just nu. Nog vore det tragiskt om nedslagenheten skulle prägla den kristna kyrkan under 2010-talet, 2020-talet och 2030-talet ... Någon enkel och självklar väg framåt finns inte. Här behövs ett ledarskap som är tryggt förankrat i Kristus och Bibeln, men som samtidigt vågar släppa loss sökande efter nya våglängder för att nå dagens människor och forma framtidens kyrka och samhälle.Läs tidslinjen på sidorna 8-11 med den inre bilden att församlingarna och dess medlemmar än mer skulle bli tjänande ledare. Som i sin bristfällighet visar vägen för det omgivande samhället. Var övertygad om att en sådan utveckling kommer att ge tydligt utslag på framtida tidslinjer.
Thomas ÖsterbergOpinionsredaktör
08-619 24 87
