Nu är det dags att titta tillbaka på 00-talet. Vad hände egentligen i svensk och internationell kristenhet under millenniets första decennium? Vilka trender kan vi utläsa i dag och hur kommer de att påverka vår framtid?
I två delar kommer Dagen att peka på de viktigaste händelserna och de mest betydelsefulla människorna och det viktigaste årtalen under 00-talet.
Gamla teologiska antagonister stod plötsligt på samma scen. Några av Sveriges största samfund funderade på sammanslagning.
Och Svenska kyrkans frigörande gjorde att den gamla statskyrkan tvingas till samarbete. 00-talet har varit ekumeniskt revolutionerande.
Medan den karismatiska väckelsens vind farit fram över världen har kyrkan i Sverige fört en allt mer undanskymd tillvaro. De få gånger kyrkans ledare blivit omnämnda på kvällspressens löpsedlar under 00-talet har det knappast handlat om stora skaror som fyllt kyrkbänkarna. Utan om mord i Knutby, homohets på Öland och vikande medlemssiffror - nästan överallt.
Det är lätt att tro att ingenting av värde hände i de svenska kyrkorna under 00-talet. Inget kunde vara merfel. Långt ifrån de stora tidningsrubrikerna har svensk kristenhet genomfört en ekumenisk revolution.
Men vad beror det på? Varför nu? Erik Amnå är professor i statskunskap vid Örebro universitet. Han håller med om att 00-talet varit det ekumeniska årtiondet framför andra, men säger samtidigt att det är inom den protestantiska kyrkofamiljen förändringen skett.
- Där har det ritats en helt ny kyrkokarta. Och det är bara början. Det är nu vi skördar det arbete som samtalsgrupperna la ner under sista årtiondena på 1900-talet. Det är det som burit frukt i dag, säger han.
Men varför nu, varför har man börjat förlåta varandra kyrkohistoriska oförrätter just under 00-talet?
- Åderlåtningen började bli väldigt påtaglig inom kyrkan. Man klarade inte det här längre, något var tvunget att göras.
Ekumeniska samgåendenMagnus Hagevi, universitetslektor på Växjö universitet med inriktning på politik och religion, håller med om att krismedvetenheten varit en starkt bidragande orsak till ekumeniska samgåenden.
- Om varje frikyrka hade haft en halv miljon medlemmar hade det inte varit samma tryck, säger han.
Samtidigt tycker han inte att svaret är riktigt så enkelt.
- De samfund som slår ihop sig mest är de som inte minskar. Till exempel hade Örebromissionen en positiv trend när de slog ihop sig med Helgelseförbundet och fribaptisterna.
Karin Wiborn, ordförande för Sveriges kristna råd och missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, anser till skillnad från Amnå och Hagevi att det ligger en andlig aspekt bakom den blommande ekumeniken.
- Ekumeniken är underordnad den andliga enhet som vuxit fram. Visst är vi fortfarande inte överens i alla delar, men nu kan vi prata om frågorna och är överens om att enhet kan leda till ett starkare vittnesbörd om Kristus.
Något helt avgörande, enligt Wiborn, är att kyrkoledarna möts utanför sammanträdesbordet för bön, samtal och fördjupning i oktober varje år.
- Det kanske är en alldeles för from och enkel tolkning, men jag tror på bön och att det hände något när vi kom bortom sammanträdesbordet, säger hon.
Amnå och Hagevi menar att det är bibelsynen som rört om mest i den ekumeniska grytan. Bibelsynen har lett till att kristna hittat nya vänner i andra samfund, men också lett till en intern splittring.
- Klassiska frågor som dopsyn och försoningslära har mindre betydelse. Det är bibelsynen som är vattendelaren. Därför kan ett troendedöpande samfund som pingströrelsen ha samarbete med ett barndöpande samfund som allianskyrkan eftersom de delar en bibelsyn som är mer konservativ. Medan mer tolkande samfund som missionsförbundet, baptisterna och metodisterna har större gemenskap med varandra, säger Hagevi.
Han menar att bibelsynen inte bara fört samman samfund, utan också satt en kil mellan gamla allianser inom frikyrkan.
- Vi har fått en sämre vi-känsla hos frikyrkosamfunden. Det har blivit en tydlig uppdelning. En klubb består av pingst, EFK och allians, en klubb består av baptist och mission och ett fåtal metodister. Inom dessa grupper är det ökad ekumenik, men mellan dessa grupper har det minskat och är mer uppdelat än det har varit tidigare, säger Hagevi.
Skeptisk till olika bibelsynKarin Wiborn är skeptisk till att tala om olika bibelsyn. I alla fall om det innebär att man delar upp frikyrkosamfunden i en mer bibeltrogen och en mindre bibeltrogen grupp.
- Jag skulle aldrig vilja definiera mig som mindre bibeltrogen, vem vill vara det? Möjligtvis kan man tala om en äldre och en yngre frikyrklighet. Men inte heller det stämmer eftersom vi som baptister har mer tillsammans med pingst och EFK i till exempel dopfrågan än med missionskyrkan.
Är pingstledaren Sten-Gunnar Hedins och den katolske biskopen Anders Arborelius gemensamma böcker ett tecken på att bibelsynen förde dem samman?- Nej, inte alls. Katolska kyrkan är krånglig. I Katolska kyrkan har man aldrig läst Bibeln bokstavligen, utan där har man i stället förvaltat en tradition. I så fall är det vanligare inom den ortodoxa kyrkan, säger Hagevi.
Amnå är inne på samma linje.
- Det är mer symboliska markeringar och taktiska manövrar. De är inte så viktiga som de tröga bestämda samgåenden och gränsöverskridanden som sker på det lokala planet.
Ökade invandringenEn annan markant förändring i det svenska samhället under 00-talet är den ökade invandringen. Och naturligtvis har den samhällutvecklingen påverkat det religiösa klimatet i Sverige.
- Invandrarsamfunden blev mycket mer livaktiga på 00-talet. Vi kan inte längre räkna dem som "invandrarsamfund", utan som en naturlig del av kyrkorna. Till exempel är Ortodoxa kyrkan, som har ökat mycket på senare tid, nu med i samarbetsorganen och samarbetar i till exempel Jesusdebatten, säger Hagevi.
Invandringen har också gjort att svensk kristenhet fått lära sig hantera islam.
- Det kom nog som en överraskning för vissa. Tidigare har vi levt i ett homogent samhälle där alla har varit protestanter, nu har vi fått en diskussion om kristendomens unika ställning eller om alla religioner leder till samma Gud, säger Hagevi.
Tron som kulturyttringHan tror att vissa kristna grupper kommer att liberalisera sina kyrkor och se den kristna tron endast som en kulturyttring.
- Vissa kommer säga att skillnaden är att vi i Sverige uttrycker oss så här, men i Indien gör de så här, i Saudiarabien så här. Andra kommer att se den kristna religionen som en unik Gudsuppenbarelse. Det kommer att bli en tydlig vattendelare.
- För andra länder är de här interreligiösa erfarenheterna vardagsmat och en del av den kulturella mångfalden sedan många hundra år tillbaka. Men för oss är det annorlunda. Vi ska först nu börja stava på vad religionsdialog betyder. Tidigare har det mest varit en fråga på missionsfälten. På något sätt har missionsfälten kommit hit.Kommer den kristna kyrkan att innesluta islam?
- Nej, men jag hoppas att kyrkan blir tydligare i sitt budskap med bibehållen respekt för islam, säger Wiborn.
- Själv har jag en muslimsk måg, och för min dotter gjorde mötet med islam att hon tog ställning för den kristna tron, och det blev hennes väg till medlemskap i församlingen.
Kanske var 00-talets ekumeniska revolution en första förberedelse på något helt nytt? En taktisk genomgång inför en gemensam väckelse. Eller var det ekumeniska arbetet under 00-talet egentligen inget annat än ett famlande efter det sista halmstrået som ska rädda en utdöende kyrka?- Ja, är det här en intern omgruppering som leder till gott humör bland dem som redan finns inom kyrkorna eller leder det till en ökad attraktionskraft för dem som inte finns med? Om det inte är det sistnämnda handlar det ju bara om att man förskjuter slutet för det gamla frikyrkoprojektet ytterligare några decennier. Inte mer, säger Amnå.
Alla tre är överens om att den kanske viktigaste biten i det ekumeniska pusslet ligger hos Svenska kyrkan som under 00-talet tog sina första stapplande steg som en fri kyrka.
- För dem har det senaste decenniet varit en omskakande upplevelse. Man har blivit jämställd med andra samfund, och bär inte längre på samma historiska känsla av att vara unik. Det har gjort att man börjat söka samarbeten och föra dialog på ett helt annat sätt, säger Amnå.
- De kommer att spela en framträdande roll i de motsättningar om bibelsynen som sannolikt också kommer att prägla det organiserade religiösa landskapet framöver. Vi kan alltså få se mer av en avtagande ekumenik. Samma skillnader organiseras av färre samfund än tidigare.
