Ju längre vi väntar med klimatåtgärder desto dyrare och mer riskfyllt kommer det att bli. Dessutom är det som är bra för klimatet, som att minska konsumtionen av bensin, kött och prylar, oftast också bra mot andra miljöproblem.
Det är inte lätt att veta vad man ska tro om klimatet. Ingen kan veta exakt var de kritiska gränserna går. Men är det skäl att luta sig tillbaka och inte göra något åt klimathotet?
Vi kan jämföra med hur vi annars brukar hantera risker. 96 procent av alla svenska hushåll har hemförsäkring. Många pensionssparar extra av oro för att få det lite sämre sina sista år i livet. Många vågar inte alltid gå närmaste vägen utomhus av rädsla för att bli överfallen. Vi använder bilbälten, cykelhjälmar, vaccineringar och mycket annat som allt bygger på att vi vill ha mer trygghet, även om det blir lite obekvämt.
Men när det gäller klimatet, så verkar det finnas ett helt annat tänkande kring vilka risker som är rimliga att ta. De allra flesta skulle aldrig plocka okända svampar i skogen eller spela rysk roulette. Ändå är det precis vad vi gör med klimatet nu. Insatsen är hög. Mycket hög. Hela den fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Haiti framstår som en notis i jämförelse.
Jag hoppas förstås att vi ska ha tur. Att de så kallade klimatkrisförnekarna har rätt. Tyvärr verkar det inte så, även fast de givetvis kan ha rätt i några enskilda fall. Så varför ska vi då chansa, när det bara skulle kosta några enstaka procent av BNP att klara klimatet? Särskilt som det samtidigt skulle förbättra läget för många andra miljöproblem.
Saker som är bra för klimatet - till exempel att minska konsumtionen av bensin, kött och prylar - är ju oftast bra mot andra miljöproblem också. Även dessa har förvärrats de senaste åren, men glöms lätt bort när mycket fokus hamnar på klimatet.
Vissa tycker det är för dyrt att klara klimatet. Men om ekonomins villkor krockar med naturens villkor, så är det väl rimligen ekonomins villkor som måste ändras? För alternativet, att ändra på naturens villkor, är ju faktiskt omöjligt. Och det känns fortfarande inte som en särskilt klok idé att såga av den gren vi sitter på. Ju längre vi väntar med klimatåtgärderna, desto dyrare och mer riskfyllt kommer det att bli.
Det är mänskligt att tro mindre på den globala uppvärmningen när det är kallt ute. Men väder är inte samma sak som klimat. Januari har globalt sett faktiskt varit betydligt varmare än normalt, men vad som hänt under så kort tid ändrar inte vad som är ett rimligt förhållningssätt till klimatkrisen.
Fortfarande är det en liten andel av svenskarna som är klimatkrisförnekare. De är dock väldigt aktiva i att kommentera artiklar på internet och att mobilisera till allehanda webbomröstningar om klimatet, vilket tyvärr ger en snedvriden bild av verkligheten. Det finns absolut oklarheter i klimatforskningen, men det gör det ju inom alla forskningsområden. Det intressanta är därför hur vi hanterar de här osäkerheterna.
Ska vi riskera hela mänsklighetens välfärd för att just nu kunna spara några kronor, eller ska vi en gång för alla ta itu med miljöproblemen, så att vi säkrar förutsättningarna för att kunna fortsätta utvecklas, sprida välfärden till fler och leva goda liv?
