Den kyrka som planeras genom sammanslagning av Svenska baptistsamfundet, Metodistkyrkan i Sverige och Svenska missionskyrkan, fortsätter att debatteras. Vad det nya skulle vara tycks lite dunkelt. Vad det innebär att "lämna det gamla" likaså. Om vi alls ska förstå vad en kyrka eller församling är tror jag att vi måste lyssna mer till Jesus, som är kyrkans Herre.
Jesus sa: Kom till mig så skall jag göra er till människofiskare. Senare preciserade han vad detta innebar i orden om att "göra alla folk till lärjungar" samt "döpa" och "lära." Den 24 februari poängterades i ett debattinlägg att vår kallelse är att vinna nya människor för Kristus och inte att bygga ett nytt kyrkosamfund. Det svarar på frågan för vem - för den som ännu inte har kommit till tro på Jesus, men härför behövs ju ingen ny kyrka och min fråga är därmed egentligen felformulerad.
Nu tror jag inte att de personer som är engagerade i det nya kyrkobygget saknar målsättningen att vinna nya människor för Kristus. Tvärtom! Men man kanske har förbisett faran med att koncentrera stor del av sin energi på att bygga organisation när det gäller att i första hand bygga relation. Då avser jag främst relation med Jesus Kristus men självfallet är relationen mellan Jesus lärjungar också viktig. Jesus intresserade sig huvudsakligen för individen och dennes gudslängtan och han undvek medvetet att bli utnyttjad av dem som ville skapa ett synligt gudsrike. Han sa ju "mitt rike är inte av denna världen" och "himmelriket är invärtes i er."
Kan det vara så att det trots vad Jesus sagt verkar lockande med en större organisation, som innebär mer makt och därmed möjlighet till likriktning? Vi vet alla hur det kan gå när makt koncentreras inom det politiska området och jag tror att vi behöver uppmärksamma detta även inom kyrkan eller församlingen.
Som jag har uppfattat det står Jesus för frihet och mångfald. Vi ser detta i naturen. Låt oss därför arbeta för och be om att var och en, som Lars H Gustafsson skriver i sin bok "Gå med dig," ska få möjlighet att "frigöra sig från hur andra vill definiera en och bestämma sig själv för vem man faktiskt vill vara" och nå fram till "upplevelsen av en verklighet bortom det egna jaget."
Detta måste väl vara det verkliga syftet med våra liv och församlingarnas arbete och svarar på frågan varför. För detta behövs, som jag ser det, inte mer av det vi redan har, det vill säga kyrkor eller samfund.
