Dagens reporter: Polisen tog mig på bar gärning

Dagens reporter Johannes Ottestig fick ett oväntat möte med poliser när han arbetade i anslutning till Torpkonferensen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Jag brukar väldigt sällan bära med mig min presslegitimation – körkortet fungerar lika bra – och skulle plånboken försvinna känns det skönt att veta att inte båda korten är borta. Men när jag på söndagen lämnade Stockholm för att åka mot Örebro och Torp gjorde jag ett undantag. Ett undantag som skulle visa sig bli viktigt några timmar senare.

Under veckan hade jag sammanställt ett Exceldokument med adresser längs vägen mellan E20 och Torp. Med den i högsta hugg började jag knacka på hos helt främmande människor. På vissa ställen var det uppenbarligen ingen hemma. I andra hus öppnades dörren och en undrande blick tittade ut.

För att sätta en viss tyngd bakom min presentation som reporter på tidningen Dagen hade jag tänkt visa presslegitimationen. Men det visade sig inte vara nödvändigt. Alla accepterade att jag hade åkt från Stockholm för att bevaka konferensen.

För att inte behöva stanna bilen var 50:e meter bestämde jag mig för att parkera den och sedan knacka på i alla husen i närheten. Ett av dessa hus var tomt och jag gick därför vidare till några andra grannar där jag hade bättre tur.

Men så, på väg tillbaka till bilen, blev det helt plötsligt väldigt spännande. På avstånd kunde jag se en polisbil köra fram till huset där jag 15 minuter tidigare hade knackat på. Jag hann reflektera över att det var ett lite märkligt sammanträffande, men tänkte inte mer på det.

När jag en minut senare passerar huset (och polisbilen) ser jag i ögonvrån hur den närmar sig mig och helt plötsligt hör jag en röst som med skärpa ropar att jag ska stanna.

Det gör jag och två poliser kommer fram till mig med bistra miner.

De undrar vad jag håller på med och säger att boende har rapporterat om en mystisk man som går runt i området. Ägarna till huset som jag knackade på hos, men som inte var hemma, har dessutom uppgett att de, via övervakningskameror, har kunnat se mig ”smyga runt huset” (vilket jag absolut inte hade gjort).

Jag överlämnar mitt körkort – och min presslegitimation – och förklarar att jag är ute på jobbuppdrag. Poliserna låter sig dock inte övertygas så enkelt och jag överlämnar även Exceldokumentet där jag har börjat fylla i svar bland annat gällande vem som arrangerar Torpkonferensen. Medan vi står och samtalar dyker en andra polisbil upp och jag får även höra att polishundarna är på väg.

Polismannen i den andra polisbilen får nyckeln till min bil som står drygt 100 meter längre bort. Han kör dit och plockar på min beskrivning fram mina två mobiltelefoner som ligger kvar där. En av polismännen, som först ropade åt mig att stanna, går samtidigt bort till ett hus som jag redan har besökt för att få min berättelse verifierad.

Till slut, efter drygt 20 minuter, får jag tillbaka bilnyckeln, mobiltelefonerna, Exceldokumentet, körkortet – och presslegitimationen. Poliserna förklarar att de tror på mig, men att de var tvungna att vara noggranna eftersom det har skett inbrott i närheten. Dessutom berättar de att polishundarna är avbokade.

Innan vi skiljs åt frågar jag poliserna om de avråder mig från att fortsätta mitt uppdrag – för att undvika att flera ska anmäla att en mystisk man går runt i området. Svaret jag får är att de inte vill hindra mig i min yrkesutövning. Tack för det!

Läs också: Dålig koll på Torpkonferensen hos lokalbefolkningen

 

Annons
Annons
Kyrkledarna som barn
Terrordådet i Spanien
Annons
Annons