Abortfrågan kräver högt tonläge

Det är glädjande att Dagen med jämna mellanrum belyser abortfrågan, nu senast i en artikel om hur abortmotståndarna i Sverige bytt strategi (2013-02-08). Den lägesbeskrivning artikeln förmedlar tror jag i mångt och mycket är riktig, men det är några saker som bekymrar. För det första undrar man varför en extrem abortliberal som Lena Lennerhed oemotsagd får göra en lägesbeskrivning av abortmotstånd. Lägesbeskrivningar är ju ofta en del av opinionsbildningen. Genom dem kan man osynliggöra och marginalisera, vilket är precis vad Lennerhed gör. Fundera kring följande citat:

”… och från 1975 och framåt finns inte något abortmotstånd att tala om i Sverige.”

”Den allenarådande uppfattningen, menar Lennerhed, har sedan 1970-talet varit att kvinnans rätt att besluta över sin kropp är viktigast …”

”Jag tror att aborträttsmotståndarna har insett att det inte leder någon vart att tala om abort som förintelse eller huruvida det är rätt eller fel.”

Jag har utan framgång sökt efter statistik om vad svenskar tycker om abort. Det tycks inte vara en fråga som på allvar har undersökts, vilket i sig är uppseendeväckande. Men efter att ha genomfört cirka 60 demonstrationer mot abort och samtalat med många människor är mitt subjektiva intryck att åtminstone 25-33 procent är abortkritiska. Att beskriva abortliberalism som "den allenarådande uppfattningen" tror jag helt enkelt är felaktigt.

Men detta är en mycket tyst opinion. Folk kan komma och viska "jag håller egentligen med er, men det vågar man ju inte säga högt". Det är en abortliberal högljuddhet och total dominans i media som skapat intrycket av att en åsikt är "allenarådande". Mitt tips är att Dagen beställer en undersökning från SCB om svenska folkets åsikter i abortfrågan. Våga problematisera och fördjupa lägesbeskrivningen och låt inte en extremt abortliberal opinionsbildare framstå som expert på abortmotstånd. Risken att hennes lägesbeskrivning blir en del av hennes opinionsbildning är alltför stor.

Det andra som bekymrar är artikelns huvudbudskap, nämligen att många abortkritiker tror att ett högt tonläge är fel eller kontraproduktivt. Jag är helt övertygad om att vissa frågor kräver ett högt tonläge, och abort är en sådan fråga. Med högt tonläge menar jag inte okloka överdrifter, vrede, hot eller annat som i sig är moraliskt klandervärt.

Jag menar klarspråk och mod att gå in i den nödvändiga konflikt det innebär att stå upp för de cirka 38 000 ofödda små människor som årligen dödas. Högt tonläge utesluter inte vishet och medkännande, utan handlar i grunden om att kalla saker vid dess rätta namn. Det handlar också om att inse att det är en ondska som vi bekämpar. Och här är de aborterande kvinnorna ofta det andra offret.

Det är de reformatorer som gått in i kampen för människovärdet med mod, intelligens och högt tonläge som påverkat opinionen. Anpassade sig Martin Luther King till opinionen? Och William Wilberforce, som kämpade mot Englands slavhandel, kände han in vad som var "politiskt görbart"? Var Nelson Mandela villig att kompromissa med apartheidlagar? Knappast!

Gemensamt för dessa är att de inte anpassade sig till tidsandan utan kraftfullt utmanade den. Detta är också helt i linje med kristen tro. Johannes döparen, Gamla testamentets profeter och Jesus själv konfronterade sin tid rakt framifrån. När vi tror att vi kan kompromissa oss fram till en seger för människovärdet så lurar vi bara oss själva. Rädsla för att bli kallade ”fundamentalister” får inte styra oss.

Jesus är glasklar när det gäller priset för att stå upp för det rätta: ”Saliga de som förföljs för rättfärdighets skull … Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid” (Matt 5:10-12).

Sanningen att varje abort dödar en liten värdefull människa kommer oundvikligen provocera. Men det är inget skäl till att tystna. Tvärtom! Reaktionen är ett bevis på att budskapet träffar.

Mats Selander, ordf MRO -  människorätt för ofödda