Adaktussons inlägg är ovärdigt mot antisemitismens offer

I stället för att prata om hur vi tillsammans kan bekämpa avskyvärt hat och rasism mot judar, ägnar Lars Adaktusson den bärande delen av sin text åt att sprida felaktigheter och att attackera oss gröna. Det skriver Bodil Valero.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Den kristdemokratiske EU-parlamentarikern Lars Adaktusson skriver (Dagen 1/6) om den resolution om antisemitism som EU-parlamentet röstade om i förra veckan. Men Adaktusson skriver felaktigt att Miljöpartiets ledamöter röstade emot resolutionen, trots att vi lade ner vår röst. Och anledningen varför vill han inte tala om.

Bakgrunden är en resolution som beskriver hur antisemitiska attacker i Europa har ökat de senaste åren och hur kampen mot antisemitismen är hela samhällets ansvar.

Det är en utmärkt resolution som jag och många andra gröna gladeligen hade ställt oss bakom, om det inte vore för en sak: i resolutionens artikel 2 uppmanas EU:s institutioner och medlemsstater att anta och tillämpa den arbetsdefinition av antisemitism som används av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA).

Det är en oerhört kontroversiell definition som dömts ut av advokater eftersom de rättsliga konsekvenserna är otydliga och som lett till stora protester bland akademiker, människorättsorganisationer och judiska fredsorganisationer, i Israel och Europa.

Enligt kritikerna möjliggör definitionen en tolkning att legitim kritik av vad staten Israel gör inte ska kunna framföras, om man inte i samma andetag samtidigt kritiserar andra i lika stor utsträckning. Att kritisera Israels politik på sina egna meriter blir därmed omöjligt, för det betraktas som antisemitism.

Lars Adaktusson och jag är kollegor i EU-parlamentet. Vi arbetar båda två mot rasism och antisemitism på varsitt håll. Lars har precis som jag mottagit samma brev från en mängd judiska människorätts- och fredsorganisationer runtom i Europa som bett oss att inte rösta för denna omstridda definition, eftersom de menar att den kommer att användas för att begränsa deras möjligheter att rikta kritik mot situationen kring mänskliga rättigheter och för arbetet för fred i Israel.

Lars Adaktusson framförde själv från talarstolen det som redan sagts i korridorerna i EU-parlamentet: att huvudanledningen med resolutionen var att få in denna kontroversiella definition – alltså inte att understryka vikten av att bekämpa antisemitism.

Han hörde också mig stå i talarstolen och som representant för de gröna prata om hur hatbrott och trakasserier mot den judiska befolkningen i Europa ökat under senare år, särskilt under Gazakrigen, då många inte skiljer på staten Israel och den judiska befolkningen.

Vi måste göra en klar skillnad mellan berättigad kritik mot vad staten Israel gör – precis som vi kritiserar andra länder och även våra egna då det behövs – och avskyvärt hat och trakasserier mot judar. Det måste vara tillåtet att kritisera den israeliska statens agerande, bosättningspolitiken etcetera, utan att för den skull betraktas som antisemit.

En definition som gjorde klart det hade jag med glädje stöttat. Men vad gäller resolutionens definition litar jag på de judiska civilsamhällsorganisationerna. Det innebär inte att jag inte står bakom det nödvändiga arbetet mot antisemitismen och det mesta i övrigt i resolutionen – det måste råda nolltolerans mot alla former av rasism, mot andra folkgrupper, religiösa yttringar, etniska grupper.

I stället för lyssna på vad jag sa i talarstolen och att vara glad att vi står enade i kampen mot antisemitismen i övrigt, valde Adaktusson att gå hem och skriva en debattartikel där han implicit anklagar Miljöpartiet och mig för att vara antisemiter och islamister.

Det är ovärdigt och respektlöst, inte bara mot mig och de gröna som ägnat decennier åt att bekämpa rasism och hat i alla dess former, utan främst mot antisemitismens många offer i vårt land och runtom i världen.

För när Adaktusson associerar oss gröna med antisemiter och islamister förminskar han samtidigt de brott som judar utstått och fortsätter att utstå. När han dessutom bidrar till att sudda ut linjen mellan legitim kritik av staten Israel och antisemitism, så stärker han i själva verket de verkliga antisemiterna och islamisterna – de som inte heller klarar att göra skillnad mellan staten Israel och världens judar.

Om vi demokratiska och humanistiska krafter ska ha en chans att vinna mot hatet och rasismen finns inte plats för demonisering där man förväxlar meningsmotståndare med hatets förespråkare, de verkliga fienderna.

Det gör mig oerhört oroad för framtiden när ledande kristdemokrater ger efter för sådan hatisk populistretorik. Jag hoppas innerligt att det inte reflekterar partiet i övrigt.

Bodil Valero, EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons