Åke Bonnier: Gud är bortom alla världens religioner

Kan det vara så att Gud också möter på andra sätt i andra­ religioner eller utesluter en kristen tro detta? Det undrar Åke Bonnier, biskop i Skara stift.

Debatt

I tidningen Dagen förs ett intressant samtal om Gud utifrån kristet perspektiv i förhållande till andra religioners uppfattning om Gud. Vi kristna tror att Gud har uppenbarat sig på ett unikt sätt i en judisk man som levde i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tidsperiod.

Vi tillskriver honom epitetet ”den smorde” och hävdar med bestämdhet att han både undervisade­ om livet och relationen med Gud och medmänniskan. Han utförde också sådana handlingar som människor på den tiden uppfattade som underverk.

Vi bekänner att han stod i en sådan speciell relation med Gud att vi använder son-begreppet, det vill säga han var Guds son. Han avrättades av den lokala romerska myndigheten genom det vanliga tortyr- och avrättningsredskapet med korslagda träbjälkar. Vår tro är att han de facto uppstod från de döda och att han i dag genom enheten med Gud är närvarande mitt ibland oss.

På detta sätt kan man ytterst förenklat beskriva den kristna trons centrum. Detta är vår bekännelse eller åtminstone en del av den.

Men den intressanta grundfrågan är om det är nödvändigt att denna tro och övertygelse­ har monopol på sanningen? Kan det vara så att Gud också möter på andra sätt i andra religioner eller utesluter en kristen tro detta?

Läs fler debattartiklar: 

Dags för profeterna att stiga upp på muren

Bekvämt med profeter på avstånd

Hellre samtala än kriga

Det är naturligtvis lätt att citera bibelord som talar om att Jesus är ”vägen, sanningen och livet” och som fortsätter med påståendet att ingen kommer till Fadern utom genom honom.

Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen.

Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.

Läs mer: Svenska präster: ”Kristna och muslimer har samma Gud”

Läs mer: Kyrkoherden: Bra att så många är kritiska

Om det nu är så måste rimligen alla muslimer leva i förvillelse och egentligen inte i någon gudsrelation eftersom Gud då inte kan vara såsom Koranen beskriver Gud. Likaledes måste alla judar ha fel även om vi som kristna delar Gamla testamentet med dem.

Om nu både judar och muslimer har fel borde detta leda till någon form av konsekvens för dem som påverkar livet efter detta. I vilket fall utgår det förda resonemanget från att Gud antingen alltid varit kristen eller att Gud så att säga konverterade under ”resans gång”.

Min övertygelse är att Gud är Gud bortom alla religioner. Gud är inte religiös men vi är det och Gud är större än alla våra samlade religioner tillsammans och samtidigt förstår vi kristna Gud som treenig.

När vi kristna talar om Bibeln som Guds ord måste vi försöka förstå vad som menas med detta. Menar vi att varje ord är Guds ord, och därmed ett uttryck för vad Gud vill? Vi kan då fråga oss om varje handling som återfinns i Bibeln ett uttryck för Guds vilja, även de massmord på människor, inklusive kvinnor och barn, som beskrivs?

Vidare kan vi fundera över om Bibelns tillkomsthistoria inte har med den kristna förståelsen av den Heliga Skrift att göra. Hur påverkas i så fall kyrkans lära av bibelvetenskapliga landvinningar? Exempel på detta är när exegeter kan visa på Jesusord som huvudsakligen speglar spänningar i det lokala sammanhanget mellan den tidiga­ kyrkan och den dåvarande synagogan.

Bibeln måste, menar jag, läsas i ljuset av bibelforskningen och relaterat till vårt eget sammanhang. Det gör den inte mindre helig.

Vår uppgift som kristna är att lovsjunga Jesus den smorde och följa Honom i både ord och handling och leva de bud som Jesus påminde sina lärjungar om, nämligen det dubbla kärleksbudet och det bud som han gav till dem, att älska varandra.

Det är en nog så stor utmaning för oss. Vår kristna bekännelse är, som jag skrev inledningsvis, att Gud möter oss på ett unikt sätt i Jesus och allt vad det medför för oss och för världen.

Biskop Krister Stendahl, som var professor i bibelvetenskap vid Harvard university i Boston och djupt engagerad i religions­dialog, påminde ofta om två saker. Det ena var att man inte skulle jämföra det sämsta i en annan religion med det bästa i den egna. Det andra var att bara för att man älskar sin egen hustru­ behöver man inte tala illa om alla andras.

Nej, låt oss tillsammans som kristna fördjupa Guds ord i våra egna liv, i kyrkans liv i öppenhet för att Gud är Gud och i ord och handling leva så att vi ger Jesus äran.

Håller du med debattören?

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (100%)
  • Vet inte (0%)

2 röster

Se tidigare frågor

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons
Debatt
to 03:00
/socialcount?sharedUrl=http://www.dagen.se/debatt/ge-mig-kristus-inte-en-massa-omvagar-1.769849
Debatt
on 03:05
0 http://www.dagen.se/1.769130
/socialcount?sharedUrl=http://www.dagen.se/debatt/odemokratiskt-av-kdu-1.769130