Allvarlig situation för mission i Pingst

Det första jag normalt gör när jag får tag i Pingströrelsens årsbok - som gammal missionär - är att studera missionssiffrorna. Den här gången gjorde jag det alltför snabbt varför jag missade en viktig del: missionärssituationen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

När jag jämförde med förra årets siffror hade antalet missionärer minskat med 20. I dag har vi endast 170 registrerade missionärer. Många av dem är redan pensionärer.

Missionssituationen har aldrig varit allvarligare än nu. Och det är värt att notera att intresset för mission och evangelisation följs åt; de löper parallellt. Det betyder att minskar missionsintresset är det ofta ett tecken på att själavinnarintresset också har svalnat.

Missionen som ända fram till 1960-talet sköttes exklusivt genom den lokala församlingen underordnas numera till stor del övergripande principbeslut. PMU skapar prejudikat för var vi ska arbeta och även om församlingarna är fria att välja missionsfält har man följt PMU:s intentioner och därmed sorterat bort många av våra gamla missionsfält. Dit hör även Europa.

Europa är egentligen en viktig fråga kopplad till SKR och arbetsdokumentet Charta Oecumenica, i vilket man har förbundit sig att inte ägna sig åt proselytism. Det vill säga man bör inte rikta sin mission mot ortodoxa och katoliker. För de är ju redan kristna. Men stämmer det? I lika hög grad kan man fråga sig om Sverige är kristet bara för att vi har en medlemsstark luthersk kyrka?

Naturligtvis är det inte så enkelt. Europa är överfullt av namnkristna som visserligen hyllar kristendomen men saknar andlig nyfödelse. I Spanien och Grekland når antalet evangeliskt kristna kanske en promille. Alltså: fälten ligger och väntar på oss.

När det gäller kostnaden för den evangeliska missionen så är den av naturliga skäl större än den diakonala, eftersom den sistnämnda tar in ganska mycket bidrag från Sida och PMU.

Men ser man på församlingars totala missionsbudget märker man hur mycket missionsoffren gått ner procentuellt och hur liten missionen är av den totala församlingsbudgeten. Det finns församlingar som minskat den procentuella insatsen med 20-30 procent under de senaste decennierna. Så det är inte bara kostnaden som gått upp, intresset har svalnat.

Ska vi rygga tillbaka för den katolska eller ortodoxa kyrkans inställning till vår "proselytmission"?

Har vi kanske blivit fega, eller är det den tilltagande ekumeniken som i förlängningen skär av den gren vi sitter på?

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Skogsbränderna
Annons