Debatt

Erika Svanström: Mödravården måste hjälpa deprimerade gravida!

Känslan av illamående i nionde månaden bidrar till att man ser mycket vitt badrums­porslin, men det fungerar inte som ljusterapi, hur mycket jag än önskade det.

Förlossningsdepression. Så ödesmättat ord. En släng av svårmod kan vi nog ha lite till mans, så att säga. November. Bara ordet gör en grå i sinnet. Jag tänkte ta upp ett annat perspektiv. Skammen att inte kunna uppskatta en efterlängtad graviditet.

När nu tredje graviditeten går mot sitt slut så kan jag konstatera att de humörsvårigheter jag upplevt alltid kommit under graviditeten och inte efter förlossningarna. Det är svårt att hitta information om detta, hur man kan förhålla sig och vilken hjälp som finns att få.

Ganska exakt tolv timmar efter de små krabaterna kommit ut är min ”hårddisk” återställd och i vettigt skick. Efter nio månader av ihållande gråmulet, ibland kolsvart, mörker. Känslan av illamående i nionde månaden bidrar till att man ser mycket vitt badrumsporslin, men det fungerar inte som ljusterapi, hur mycket jag än önskade det.

Att vänta sitt första barn och gå omkring och tro att kroppen invaderats av utomjordingar må låta underhållande, men kändes ganska schizofrent om du frågar mig. Att ifrågasätta sitt annars ganska skarpa sinne, som nu kraftigt grumlats.

Här finns något för sjukvården att ta tag i. I dag beskrivs det i termer av ”lågt blodtryck, låga järnvärden och trötthet” som kan skapa känsla av depression. Jag tror inte det är så enkelt, ser ni. Detta borde ha en egen identitet och behandlingsstruktur.

Studier görs just nu, bland annat hos mödravården i Uppsala län, för att identifiera depression hos gravida. En välkommen studie!

Jag ser en rad enkla behov som sjukvården behöver möta upp:

Upprätta ett protokoll med en checklista för gravida för att identifiera svårmod bortom det normala.

1177 skriver att man ska söka hjälp i tid. Den som befinner sig i ett tillstånd av depression saknar ofta förmåga att be om hjälp. Mödravården är toppenbra på många sätt, men den har maskor kvar att laga och fylla när det gäller annat än fysiskt välmående.

”Raska promenader och varierad kost” som råd till någon som inte ens vet hur man kliver upp ur sängen känns rätt tunt som rådgivning. Det måste finnas mer vetenskapliga råd att ge, ärligt talat?

Jag vill kunna njuta av det lilla liv som vi längtar efter, inte känna att november pågår från juni till december. Hjälp mig och andra i liknande situation, du som har inflytande över sjukvården.

Erika Svanström, gravid

Fler artiklar för dig