Över 60 miljoner människor är i dag på flykt inom eller från sitt land. På flera håll i världen pågår en humanitär katastrof. Många människor söker sin tillflykt till Europa, inte minst till Sverige. Aldrig förut i modern tid har Sverige tagit emot så många hjälpsökande människor på så kort tid. Vi är i en situation som saknar motstycke, inte bara i ett svenskt perspektiv, utan också i ett europeiskt.
Joel Halldorf lyfter i sin artikel i Dagen (1/12) viktiga värden som vi helhjärtat står upp för. Men i kritiken mot Kristdemokraterna blir bilden ofullständig och behöver kompletteras. Det Halldorf missar är att vi politiker som står upp för människovärdet också har ett ansvar att visa på hur vi värnar asylrätten och medmänsklighet långsiktigt.
Sverige har som land tagit ett mycket stort ansvar för den kris som pågår. Det är vårt medmänskliga ansvar. Myndigheter, frivilligorganisationer, samfund och enskilda har gjort enorma ansträngningar för att möta behoven av mat, kläder och tak över huvudet.
Under krisen har vi kunnat se en våg av medmänsklighet. Socialsekreterare, migrationshandläggare, poliser, pastorer, präster, imamer, frivilliga – det är många som har visat ett starkt engagemang för att hjälpa människor i nöd. Det fyller oss med tillförsikt och stärker vår tro på människans inneboende förmåga att göra gott och att bidra till ett gott samhälle. Men vi som har besökt många verksamheter har också kunnat se att situationen är oerhört ansträngd.
Migrationsverkets personal går på knäna och under en tid har myndigheten inte kunnat garantera nyanlända tak över huvudet. Sängplatserna är slut, människor har fått sova på gatan i regn och kyla. I dag ser Inspektionen för vård och omsorg (IVO) risker för allvarliga negativa effekter på socialtjänstens övriga verksamhet. Placering av barn i familjehem genomförs utan tillräckligt underlag, vilket innebär att man riskerar att placera barn i hem där de far illa och utsätts för övergrepp. Missbruksvården har drabbats kraftigt. Om utvecklingen får fortgå förutspår IVO att kvaliteten på äldreomsorg och övrig socialtjänst kommer att påverkas negativt. I dag finansieras flyktingmottagandet med stora avräkningar på biståndet, vilket riskerar få dramatiska konsekvenser för människor i fattiga delar av världen. Det är de redan mest utsatta som riskerar att drabbas hårdast.
I tider av kris finns sällan bekväma och enkla lösningar. Det stämmer att KD:s medlemmar och väljare har ett starkt solidaritetspatos. Så fortsätter det att vara, men det innebär inte att vi som ansvarstagande politiker enbart kan säga att vi klarar det. Vi måste visa vad vi klarar, hur vi klarar det och redovisa konsekvenserna av vår politik. Vi är skyldiga att föra en politik som värnar människovärdet både i dag och i morgon och som säkerställer samhällets funktioner för människor i utsatta situationer.
KD värnar asylrätten. Vi driver aktivt frågan om fler lagliga vägar in i Europa. Men det förutsätter att vårt system för flyktingmottagande håller. Det låter kanske byråkratiskt men det vi kallar system är inte en maskin som vi bara kan hälla mer bränsle i och gasa ännu hårdare.
Våra system upprätthålls av enskilda människor – av handläggare, socialsekreterare, lärare, poliser och sjukvårdspersonal. Det är de som bevarar vår förmåga att hjälpa människor på flykt. Även om vi tillför mer pengar till verksamheterna så innebär det inte att det omedelbart finns fler socialsekreterare, lärare och bostäder. Det tar tid både att utbilda och att bygga.
Sverige har nått ett läge som inte är långsiktigt hållbart och vi behöver göra det som nöden och situationen kräver. Vi måste ha både vårt hjärta och vår hjärna med oss i de avvägningar vi gör för att kunna vara ett land som värnar asylrätten och vår långsiktiga förmåga att hjälpa människor i nöd.
Andreas Carlson (KD), gruppledare i riksdagen.
Aron Modig (KD), migrationspolitisk talesperson.
Désirée Pethrus (KD), integrationspolitisk talesperson.