Debatt

Både radikal och konservativ

Precis som Jesus var, behöver våra församlingar vara både radikala och konservativa samtidigt. Nåd och sanning, förkunnelse och socialt engagemang måste hållas ihop, skriver ­Jan-Gunnar Wahlén.

Jesus hade ett patos för utsatta människor och skulle kunna beskrivas som radikal. Samtidigt hade han en hållning i moraliska frågor som kan kallas konservativ. Som hans efterföljare behöver vi hålla ihop båda dessa delar.

Under de senast decennierna har det skett en omfattande värderingsförskjutning i samhället. Jag tänker då på exempelvis synen på sexualitet, äktenskap och abort men vi kan också nämna den ekonomism och materialism som ett ökat välstånd bidragit till. Frikyrkan har i stor utsträckning anpassat sig efter denna världen. Artiklarna om synden som en privat angelägenhet (Dagen 10 och 17 juli) bekräftar denna bild. Vi har gått från en ytterlighet till en annan.

I vårt frikyrkliga arv finns en moralkonservatism som verkligen inte stämmer med tidsandan i dag. Det finns ett starkt tryck i hela samhället på att alla ska omfatta en mycket­ liberal och individualistisk moraluppfattning. I en sådan trängd situation finns risken att vi uppträder som moralister. I Vilhelm Mobergs Utvandrarna gestaltas denna fara av den mest troende av alla, Kristina själv. Så här tänker hon om den före detta prostituerade Ulrika: "Grann var hon ännu, det aset; det kunde ingen förneka. Nu satt hon där framför spiseln och redde ut sin dotters hår och knöt ett nytt, rött band i det, och den horan var så förnäm i uppsynen som om hon hade varit en drottning och hennes oäkta unge en prinsessa, som hon prydde till bröllop med en prins. Man kunde undra vilka dygder den kvinnan hade inplantat i sitt barn, den arma flickan, som måste gå i äldre kvinnors avlagda kläder."

Men om vi följer Jesus tätt i spåren kan vi inte vara moralister, då uppfylls vi i stället av kärlek till de människor vi möter, och i utvandrarsviten blir Kristina och Ulrika bästa vänner.

Moralismen ska aldrig underskattas men min bedömning är att det finns så mycket bränd mark på detta område att vi har lättare att hamna i det andra diket. Numera är våra församlingsmatriklar fyllda av namn på människor som ingen sett på åratal, och dem vi ser låter vi vara i fred eftersom vi inte vill lägga oss i. Kanske är det detta som är det stora problemet, att vi inte delar varandras liv. Då kan vi varken uppmuntra eller tillrättavisa på det sätt som vi uppmanas till i Nya testamentet. I dag upplever jag att det är svårt att hänvisa till Bibelns texter om synden. Detta uppfattas som dömande, trots att syftet är det motsatta, att älskade medmänniskor ska fly till Kristus och ta emot syndernas förlåtelse och därmed frikännas i domen. Men kanske räknar man inte med att Gud har några synpunkter på hur vi lever?

Även det radikala draget hos Jesus och i urkristendomen är något som vi behöver återerövra. I Utvandrarna representeras detta av hemmansägaren Danjel Andreasson. Han är mest känd för sina avvikande läror men här vill jag lyfta fram att han öppnade sitt hjärta för människor som hela socknen föraktade."På särskild fråga erkände Danjel Andreasson, att det i hans hus numera innebodde en del lösa personer, utstraffade soldaten Pihl, vanföra pigan Sissa Svensdotter samt ogifta fruntimret Ulrika i Västergöhl och hennes oäkta dotter Elin; Ulrika är sedan sin ungdom känd för otuktigt leverne, under vilket hon avlat fyra oäkta barn, av vilka tre avlidit i späd ålder. Danjel Andreasson medgav, att han i sitt hus födde och skylde bemälde personer. "

150 år efter folkväckelsen har många av oss fått så ordnade liv att vi inte längre har så många naturliga kontakter med människor som lever på marginalen. Vi har fått helt andra problem: Vilket kök ska jag välja, ska vi ha stora eller små plattor på uppfarten? Kan vi åka på utlandssemester mitt i terminen nu när Kalle går på gymnasiet? Jag pekar inte finger åt andra, jag ger bara exempel på frågor som är aktuella även hemma hos oss. Men det finns människor, inte bara i andra delar av världen, som sliter för att få ekonomin att gå ihop.

Nöden, trasigheten hos människor i Sverige i dag finns även i en välmående villaförort. Trots att det står en ganska fin husvagn på gatan utanför kan det finnas mycket där inne som inte är lika roligt att visa upp. "När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem", står det om Jesus. Bakom fasaderna finns det väldigt många behov men frågan är om vi lever så nära människor att vi ser dem. Häromdagen fick jag veta att våra grannar gått skilda vägar. Det var bara det att det skedde för flera månader sedan och jag hade inte ens märkt det.

Ord som radikal och konservativ är bristfälliga men det jag längtar efter är en Jesusefterföljelse som bekämpar individualismen med öppna hem och mammon med generositet. En församling som håller ihop nåd och sanning, förkunnelse och ett socialt engagemang.

Jan-Gunnar Wahlén,

pastor och gymnasielärare, Örebro.

Fler artiklar för dig