Debatt

Böneadoption av ofödda barn öppnade mina ögon

En idé som startade på 1950-talet i Katolska kyrkan i USA: Man ber dagligen under nio månader för ett ofött barn som hotas av abort.

I går, den 28 december, var det "Värnlösa barns dag", till minne av de oskyldiga barnen i Betlehem; kung Herodes lät döda alla gossebarn under två år. Det var ett vidrigt illdåd.

I dag dödas medvetet och planerat runt 37 000 ofödda barn per år, alltså fler än 100 om dagen, i Sverige – då är dödsfall genom aborterande preventivmedel likväl inte inräknade – och svensk lag godkänner allt. Det hanteras av sjukvården och betalas med våra skatter. Det kallas ”abort”, och man låtsas inte om att det handlar om barn.

Mitt svar på detta nutida illdåd är något som kallas "andlig adoption"! Det var en idé som startade på 1950-talet i Katolska kyrkan i USA.

Man ber dagligen under nio månader för ett ofött barn som hotas av abort. Bara Gud vet vilket barn man ber för.

Den dag adoptionen inleds ber vi katoliker:

”Jag har genom min fasta föresats att försvara ett värnlöst barn som är i moderlivet. Därför ämnar jag härmed adoptera, i andlig mening, ett barn som är ofött och vars namn bara Gud känner till. Jag NN lovar att från dags datum X/X, under en tid av nio månader be varje dag för detta barn som riskerar att aborteras. Jag ber att detta barn ska sparas livet och att det ska kunna leva rättfärdigt och rätt efter födelsen. På dessa följande sätt kommer jag att fullfölja detta löfte:

Att be den speciella dagliga bönen varje dag,

Att varje dag be en dekad av rosenkransen för detta ändamål,

Att då och då under dessa nio månader göra en handling som visar bot och ånger.”

Varje dag beds sedan: "Herre Jesus, genom Din Moder Maria som födde Dig med kärlek, samt med förbön av den Helige Josef, som efter Din födelse beskyddade Dig, ber jag för detta ofödda barn som jag andligen har adopterat och som hotas av abort. Jag ber för föräldrarna till detta barn. Ge dem kärlek och mod att låta barnet födas, så som Du själv har bestämt."

För de kristna trossyskon som inte skulle känna sig bekväma med att be om Josefs och Marias förböner, eller be rosenkransen, kan dessa böner givetvis formuleras på annat sätt.

Då och då, dessa månader, utförs en lämplig handling efter förmåga och kapacitet; till exempel att stödja organisationer som arbetar för det ofödda barnet, hjälpa gravida, ge råd eller att hjälpa föräldrar. Mitt eget val har varit att månatligen stödja MRO – Människorätt för ofödda – ekonomiskt.

Jag började med dessa andliga adoptioner för flera år sedan, men jag har märkt en tydlig skillnad sedan jag gjorde Exercitierna – Ignatius av Loyolas ”Andliga Övningar i 30 dagar” – sommaren 2012.

Det är en reträtt, där den övande huvudsakligen är tyst och lyssnar in Guds tilltal; det mest fantastiska är att man lär sig att urskilja Guds ledning, på ett sätt som fungerar. Gud talar! Sedan dess har jag faktiskt fått veta något om de barn jag ber för; det är inte tydligt för mig med en gång, men vissheten klarnar efter några veckors bön.

Det är väldigt finurligt av Gud att göra så, eftersom jag ber med större engagemang, när jag vet lite om vem jag ber för. 2012-13 fick jag veta att jag bad för en flicka. 2013-14 blev det i stället tydligt för mig, att jag bad för en pojke med prästkallelse. 2014-15, med avslutning 10:e augusti, bad jag för en pojke som hotades av abort därför att han är en pojke; han är kallad att vara familjefar, som jag uppfattade det. Dessutom började jag kalla honom "Lille Gunnar", när jag bad; jag tror Gud ledde mig att göra så. Just nu gäller min adoptionsbön från den 3:e december till den 3:e september 2016. Och jag väntar ivrigt på den stilla växande insikten – given från Herren – om vem jag ber för.

Nu inbjuder – och uppmanar – jag Er alla, att gå in i denna böneadoption! Vi vet att Gud hör bön.

Febe M Lann, katolik

Fler artiklar för dig