Debatt

Barn är inga försökskaniner

När skolorna nu snart börjar måste det vara slut på alla oetiska pedagogiska experiment, skriver Alf B Svensson som ångrar att han själv som skolpsykolog inte protesterade mer.

Alla protesterar mot de medicinska experiment som kirurgen Paolo Macchiarini gjort på Karolinska institutet. Men i skolan har det varit fritt fram att använda barn som försökskaniner i oetiska och ovetenskapliga pedagogiska experiment. Experiment som gjort att våra barn fått sämre kunskaper, att arbetsron försämrats, att klyftorna mellan barn till hög- och lågutbildade föräldrar ökat, att lärare slutar på löpande band och att få vill bli lärare.

Jag ångrar att jag som skolpsykolog inte reagerade och protesterade mer. Men åsiktskorridoren var smal. Jag var lojal och feg och rättade in mig i ledet.

De flesta föräldrar förstod inte vad som pågick. De litade på sina okunniga skolpolitiker och skolledare som själva inte visste var experimenten skulle leda till. Bland annat för att lärarutbildningen var en av de högskoleutbildningar som hade allra minst forskningsanknytning. Först nu när 100 000-tals barn drabbats ska undervisningen bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Ett av experimenten var åldersblandade klasser. Barn med en femårings begåvning skulle ibland undervisas tillsammans men barn med en tolvårings begåvning. Lärarna sa att det är en pedagogisk omöjlighet. Men de fick bara höra att de var gammaldags och inte förändringsbenägna.

Ett annat experiment var att eleverna själva skulle planera sitt arbete och arbeta på egen hand och själva söka kunskap. Undervisning i helklass fick inte förekomma. Man var också så naiva att man trodde att 25 elever i ett trångt klassrum inte behövde en ledare. Läraren skulle inte längre vara lärare och ledare utan en handledare som eleverna vid behov kunde vända sig till. Resultatet ser vi i dag – en skola i kris.

Efter att ha suttit med på mer än tusen lektioner och läst aktuell forskning vet jag vad som utmärker lärare som lyckas.

De är skickliga och tydliga ledare.

De har en bra självkänsla och ett gott självförtroende.

De har en hel del undervisning i helklass.

De har höga förväntningar på att alla elever kan lära sig och uppföra sig väl.

De är bra på att motivera och uppmuntra.

De sätter tydliga gränser.

När skolorna nu snart börjar måste det vara slut på alla oetiska­ pedagogiska experiment. Undervisningen kan inte längre få utgå från lösa antaganden och fromma förhoppningar. Skoldebatten måste framförallt handla om hur vi får fler lärare med självkänsla och självförtroende som vågar vara auktoriteter och tydliga ledare. I synnerhet för alla barn vars föräldrar inte hinner, orkar, vill eller vågar vara det.

Alf B Svenssonpsykolog och författare

Fler artiklar för dig