Berätta vad som hände Wallenberg, Ryssland

Nu i helgen är det 70 år sedan Raoul Wallenberg tillfångatogs av sovjetiska styrkor under en resa till Debrecen, i östra Ungern. Han var vid tillfället endast 32 år gammal och vi vet fortfarande inte vad som hände. Rysslands ansträngningar för att klarlägga den saken imponerar föga och som vi ser det borde det här alltjämt vara en prioriterad fråga i Sveriges bilaterala r­elation till det stora landet i öst.

Raoul Wallenberg räddade under några få skälvande månader i andra världskrigets slutskede tiotusentals ungerska judar under nazisternas terror. Vissa bedömare menar att det rörde sig om så många som hundra tusen. Stort som i­nvånarantalet i en mellanstor svensk stad som Eskilstuna. G­enom oortodoxt agerande, böjningar av regelverk, och med skyddspass som främsta verktyg lyckades Wallenberg men det som gått till historien som ett av andra världskrigets verkliga hjältedåd.

Sverige har inte speciellt mycket att vara stolt över under krigsåren. Ett neutralt land i p­eriferin, som för det mesta passivt såg på när det ena illdådet efter det andra utfördes. Det ger oss ett särskilt ansvar att faktiskt uppmärksamma det som avviker från helheten.

Raoul Wallenbergs insatser är otvivelaktigt en sådan sak. Men det här har inte varit en tillräckligt stor fråga i och för det o­fficiella Sverige. Det är som om man fortfarande skäms för den handlingsförlamning och undfallenhet som kännetecknade den svenska regeringens hantering av fallet åren efter hans försvinnande. Ett resolut ingripande hade kanske kunnat rädda hans liv.

Historien om Raoul Wallenberg är historien om en enskild mans extraordinära agerande. Om vad den enskildes osjälviskhet och rättrådighet kan betyda i ett större sammanhang. Att vi nu instiftat en dag till hans minne är en bra början, men nu gäller det att gå vidare. Att få människor att uppmärksamma enskilda personers humanitära insatser är ett begripligt och lättillgängligt sätt att också sprida kunskap människovärdet. Men att hedra hans minne manar också till samtida handlingskraft mot intolerans och etniskt förtryck i vår samtid. Vi ser hur antiseminitismen blivit ett växande problem i Sverige.

I Sveriges tredje största stad uppger judar att de har uppenbara problem att röra sig fritt med religiösa symboler utan att bli trakasserade. Och synagogor tvingas till extraordinära säkerhetsåtgärder.

En annan viktig del i att hedra och minnas Raoul Wallenbergs är naturligtvis att gå till botten med vad som faktiskt hände. Från ryskt håll har gjorts gällande att Raoul Wallenberg dog i Ljubljankafängelset i Moskva den 17 juli 1947. Men det är en uppgift som aldrig styrkts på ett tillförlitligt sätt och som på goda grunder inte heller godtagits av Sverige.

Nu gäller det att gå vidare med frågan. Orsaken till Wallenbergs arrestering har inte heller klarlagts. Misstänktes han för spionageverksamhet, som vissa gjort gällande?

Sverige bör be Moskva att lägga korten på bordet och förutsättningslöst offentliggöra det som finns att offentliggöra i frågan. Det som gjorts hittills är långt ifrån tillfredsställande.

Mikael Oscarsson (KD),

riksdagsledamot Uppsala län och ordförande i Riksdagens nätverk för minnet av Förintelsen

Magnus Oscarsson (KD),

riksdagsledamot för Östergötland