Biblisk helhetssyn på kvinnan

Vi tror att ojämlikheten mellan man och kvinna inte tillhör Guds skapelsetanke utan är en del av förbannelsen, av syndafallets konsekvenser. Det skriver pingstpastorerna Sören Perder och Sam Wohlin i debatten om kvinnligt ledarskap.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Det finns ett klassiskt foto av ledarskapet i det som brukar räknas som den första pingstförsamlingen, församlingen på Azusa street i Los Angeles i början av 1900-talet. Där syns en skara människor, svarta och vita, gamla och unga, män och kvinnor. Att kvinnor har ledande tjänster i pingstväckelsens församlingar är alltså inte något modernt påfund, det var snarare så det började.

Gustaf Henriksson tycker att tystnaden ekar i Pingst korridorer när det gäller bibelutläggning om kvinnors tjänst i Guds församling. Han brottas med frågorna kring förståelsen av de Paulus­texter som verkar förespråka manligt ledarskap. Henriksson ställer frågorna i en ödmjuk ton och han har helt klart en poäng i att den bibliska uppenbarelsen måste vara det som främst väg­leder församlingens liv.

Men när pingstförsamlingarna i Sverige fattade beslut om att öppna alla församlingstjänster för kvinnor skedde det inte i nonchalans mot bibelordet. Det var på 1990-talet som många av våra församlingar genomförde en förändrad praxis. Den föregicks i många fall av ett seriöst och noggrant bibeltolknings­arbete. Några milstolpar i pingströrelsen var när Wasti Feldt på 1970-talet skrev sin bok ”Kvinnan i frikyrkan”, och Ingvar Holmberg tog initiativ till en konferens på Kaggeholm som bearbetade frågan. 1980 blev Wasti Feldt den första kvinnliga föreståndaren i Gilea­d i Göteborg, 1986 samtalade man för första gången i frågan på Nyhem. I predikantveckan togs frågan upp till samtal 1994. Frågan bearbetades i församlingar, på bibelskolor och i konferenser. Däremot kunde säkert dokumentationen ha varit bättre så att kommande generationer kunnat ta del av hur vi tänkte och arbetade med frågorna.

Då handlade det inte om att åka slalom mellan bibeltexterna, men däremot att försöka finna en helhetsbild av Bibelns syn på kvinnan och hennes tjänst för Gud. En vägledande princip var att börja i det tydliga och uppenbara och därefter närma sig de svårare texterna. Några utgångspunkter för bibeltolkningen var:

Gud skapade man och kvinna till sin avbild. Det fanns ingen rangordning i förhållandet mellan Adam och Eva. Över- och underordningen kom däremot i syndafallet. Orden om att mannen skulle ”råda över” kvinnan är ett konstaterande, inte en uppmaning. Vi tror alltså att ojämlikheten inte tillhör Guds skapelsetanke utan är en del av förbannelsen, av fallets konsekvenser.

Det är därför inte så märkligt att Jesus, som själv inte stod under syndafallets förbannelse, mötte kvinnor på ett sätt som gick rakt emot den rådande ordningen. Han bemötte kvinnorna med respekt och värdighet. Han tilltalade kvinnan vid Sykars brunn, till lärjungarnas förvåning. En rabbin skulle inte alls tala med en kvinna offentligt – inte ens med sin egen hustr­u.

Han gav Maria från Magdala det ofattbara förtroendet att bli den första som vittnade om hans uppståndelse. Genom Jesu exempel och hans försoningsverk på korset sker något helt nytt som återupprättar Guds ursprungliga tanke. I frälsningen upphävs skillnaderna mellan könen. Det är detta Paulus sammanfattar i Gal 3:28:

”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus.”

Inte heller Paulus tycks alltså ha varit den hårda försvarare av patriarkatet som många har uppfattat honom som. Han samarbetade själv nära med kvinnor och gav dem förtroende. Exempel på detta var Prisca, Junia och Foibe.

De texter som Gustaf Henriksson apostroferar är inte lätta. Men vi tror att de delvis kan förstås utifrån sin historiska kontext, som en förmaning i den l­okala situationen. Den engelske teologen FF Bruce menar att Paulus i Galaterbrevet 3 slår fast de grundläggande principerna, ”om man finner begränsningar av kvinnans tjänst på andra ställen i de paulinska texterna … så ska dessa förstås i relation till Galaterbrevet 3:28, och inte tvärtom.”

Som pingstvänner tror vi att andeutgjutelsen skapar något helt nytt.

”Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera” (Apg 2:17–18).

Gamla och unga, män och kvinnor – alla fick de tjäna Gud när Anden föll på pingstdagen. Andeutgjutelsens syfte var att återupprätta människan till det Gud hade tänkt från början. Det skedde på Azusa street i början av 1900-talet och det vill vi ska ske i Sverige på 2010-talet.

Sören Perder och Sam Wohlin

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
#vardeljus

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Annons
Annons