Debatt

Charity Rating misstänkliggör viktig hjälpinsats

När Charity Rating uppmanar till stopp för pengar till PMU så är det alldeles uppenbart att intresset för Kongos våldtagna kvinnor inte tillvaratas. Det skriver Sofia Damm, biståndspolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

Det finns en poäng med att dra konsekvensen av sina tankegångar. Läser man organisationen Charity Ratings debattartiklar i Aftonbladet, så är det bättre att de våldtagna kvinnorna i Kongo-Kinshasa inte får någon hjälp än att de blir hjälpta av pingstvänner. Förhoppningsvis är det inte det de menar när de ifrågasätter att PMU Interlife får del av Radiohjälpens insamlingar. Men de pekar ut PMU som "homofoba" och antyder att Radiohjälpen borde avbryta samarbetet.

Som politiker tycker jag att principdiskussionen är viktig. För det finns en sådan här, även om den helt tycks gå Charity Rating förbi. Med ojämna mellanrum kommer det nya "avslöjanden" om att det finns kyrkliga organisationer som inte har den sexualsyn, abortsyn eller äktenskapssyn som är förhärskande i Sverige i dag. Därefter kommer ifrågasättandet: Ska vi verkligen hjälpa katoliker, pingstvänner, Frälsningsarmén och så vidare att hjälpa utsatta människor?

Här kommer principdiskussionen om mångfald och tolerans in, och den utmanar oss alla.

Min linje är att man måste värna både civilsamhällets oberoende och de utsatta som civilsamhället hjälper. Några enkla lösningar bjuds tyvärr sällan. Vi ställs alltid inför gränsdragningsproblem, men endast med den målsättningen värnar vi ett mångfacetterat samhälle.

De ideella organisationerna har olika värdegrunder. Jag menar att man inte kan bortse från sammanhang och historia när man bedömer dem. I fallet med kyrkliga organisationers hjälpverksamhet bör man ta med i beräkningen att såväl sjukhus som bistånd initierades av kyrkor.

Jag tror att man ska vara försiktig med att fösa ut ett 1 000-årigt respektive 150-årigt arbete till sidlinjen med en såpass luftig argumentation som den Charity Rating svarar för. Via Panzisjukhuset i Bukavu har doktor Denis Mukwege opererat tusentals våldtagna kvinnor ochgett dem en chans att komma tillbaka i livet. Han gör det med livet som insats. Inte minst, han har gjort det med långsiktig hjälp av PMU Interlife och svenskt bistånd, i allt från sin utbildning till det pågående arbetet. Nyligen tog han emot EU:s Sakharovpris och han förekommer i diskussionerna om Nobels fredspris. Medan kvinnorna i östra Kongo sjunger sånger om hans osjälviska insatser, vill Charity Rating misstänkliggöra hjälpen.

Principen att utgå ifrån måste vara: Se hur de ideella organisationerna arbetar. Om de vägrar hjälpa människor på grund av politisk, religiös eller etnisk tillhörighet, på grund av sexuell läggning eller liknande, då ska de ifrågasättas. Om de hjälper behövande utifrån behov, motverka dem inte. Ser man till behoven i världen behöver vi fler som hjälper, inte färre.

Charity Rating säger att de tillvaratar givarnas intressen. Det är väl i bästa fall en öppen fråga.

Att de inte tillvaratar intresset för Kongos våldtagna kvinnor är dessvärre alldeles uppenbart.

Sofia Damm (KD)

Biståndspolitisk talesperson

Fler artiklar för dig