Därför agerar vi i klimatfrågan

"Uppenbara för oss ditt bords hemlighet – ett enda bröd och en enda mänsklighet." Denna bön förekommer ofta vid kyrkans gemensamma måltid, nattvarden. Den säger något om hur vi ser på vår planet. Vi lever i ett ofrånkomligt grannskap med alla.

Vi tre möter i dag, tillsammans med ledarna för episkopalkyrkan och den lutherska kyrkan i USA, beslutsfattare och politiska rådgivare i Washington. Kristna kyrkor världen över har ett envist och uthålligt engagemang för klimaträttvisa. Klimatfrågan är internationell och kräver vårt engagemang som ansvarsfulla medmänniskor.

I dagarna gick remisstiden ut på Naturvårdsverkets underlag till regeringens arbete med en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Underlaget saknar ett globalt rättviseperspektiv liksom tydligt fokus på konsumtions- och livsstilsfrågor. Dessutom menar vi att Sveriges förmåga till omställning och möjligheterna till positiv förändring underskattas.

Som kristna ser vi människan som en förvaltare som kan och ska ta ansvar för skapelsen, världen, naturen. Till det hör att vi tar till oss fakta om klimat och globaliseringseffekter. Vi har fått livet på jorden som en gåva som är oss anförtrodd för en begränsad tid. Just därför får vi också se bortom oss själva, hävda fattigas rätt och arbeta för framtida generationers möjligheter till ett drägligt liv. Klimatfrågan handlar om vårt förhållande till jorden och våra medmänniskor, om etik och moral.

Vi är övertygade om att det hos allmänheten och beslutsfattarna i vårt land i grunden råder stor enighet om ett sådant synsätt, oavsett trosuppfattning och politisk färg. Därför bör inte klimatfrågans internationella åtaganden reduceras till hur Sverige till lägsta möjliga kostnad kan uppfylla sitt klimatbeting inom ramen för internationella utsläppsmarknader. Regeringens fortsatta arbete måste därför skärpas på tre avgörande områden:

1. Vi vill se en klimatpolitik som präglas av medmänsklighet och global solidaritet. Våra utsläpp kan te sig små i jämförelse med stora länder som USA och Kina, men vårt ansvar är likväl stort. Enligt officiell statistik är genomsnittssvenskens årliga utsläpp av växthusgaser drygt sex ton. Om man inkluderar utsläpp som vår livsstil och konsumtion leder till, genom import från bland annat utvecklingsländerna, landar siffran i stället på över tio ton. Det är långt från det globala genomsnittet på omkring fyra ton, och ännu längre från den långsiktigt hållbara nivån på 1 ton per person. Alltså lever vi på bekostnad av andra människor, andra arter och kommande generationer.

Medan vi har byggt upp vår välfärd har vi släppt ut klimatpåverkande gaser, som de mest utsatta betalar priset för. Det utsläppsutrymme som återstår om vi ska kunna undvika forskarnas värsta scenarier, ger inte samma möjligheter för dem som i dag ska bygga sin välfärd. Vi har en historisk skuld att hantera.

Effekterna av klimatförändringarna känner inga nationsgränser eller skillnader mellan människor och det bör inte svensk klimatpolitik heller göra.

2. Vi vill se en klimatpolitik som präglas av det goda exemplet. Klimatutmaningen är vår tids största hot men också en av vår tids största möjligheter. Den nödvändiga omställningen ger chans att skapa nya jobb, grogrund för nytt entreprenörskap och tillväxt som är i balans med jordens resurser. Klimatomställningen är inte bara långsiktigt ekonomiskt nödvändig, den är också en möjlighet till mångsidig utveckling.

Sverige har både verktyg och förutsättningar för att visa på nya möjligheter och en framkomlig och ansvarsfull väg framåt. Exemplets makt kan vara stor både symboliskt och konkret. Ett land som tar ansvar för klimatomställningen kan inspirera andra. Vi kan vara föregångare genom att utveckla organisatoriska och tekniska lösningar som allt efter kontext kan tillämpas i andra delar av världen.

3. Vi vill se en klimatpolitik som präglas av långsiktighet och bredd. Klimatfrågan kräver samhällsförändringar. Huvudansvaret kan inte bara läggas på enskilda individer eller företag. Det krävs gemensamt ansvarstagande, delande av kunskap, politiskt mod och handlingskraft.

Tiden är kort, uppgiften stor. Vi vill se blocköverskridande politiska överenskommelser för att nå rejäla utsläppsminskningar och en ansvarsfull internationell klimatpolitik från Sveriges sida.

Kristen tro utgår ifrån att människan har ansvaret och uppgiften att förvalta jorden och att leva i samklang med skapelsen. Guds skapelse är en gåva och delas mellan oss som lever i och av skapelsen.

Det fortsatta arbetet med Sveriges färdplan till 2050 behöver få större globalt rättviseperspektiv, tydligare vilja att ta vara på möjligheterna att göra Sverige till ett föregångsland samt ansvarstagande över blockgränserna.

Med handling kan oro bytas mot hopp, rädsla mot framtidstro.

Anders Wejryd, ärkebiskop i Svenska kyrkan,

Antje Jackelén, biskop i Lunds stift,

Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift.