De frälsta evakueras först av alla

Med anledning av artikeln "Tv från Olivberget" (Dagen 26 oktober), inför Jesu ankomst dit vid hans andra tillkommelse, vill jag bara be att få tillägga nedanstående reflektioner.

Vår nuvarande tidsålder, som tydligen går mot sin avslutning, har ingen ljusnande framtid att vänta, som man förr sjöng om i studentsången. De enda som de orden nu i högsta grad gäller är Guds frälsta, församlingen. På en jord som enligt Guds ord är sparad åt eld. Däremot instämmer vi med Johannes i Uppenbarelsebokens sista vers där han redan då utbrast: ”Amen, kom, Herre Jesus.”

Så har miljoner av kristna väntat Jesus, till förlossning från denna onda värld. Och den tiden är troligen snart inne. Min tro är nämligen att vi som kristenhet går en underbar framtid till mötes. Ty Guds ord lovar den frälsta skaran en "evakuering", undan allt som ska övergå världen. Innan antikrist, inkarnerad av djävulen rasar i stor vrede, "ty han vet då att hans tid är kort" (Upp.12:12). Det fenomen som jag kallar "de frälstas evakuering" är den urkristna sanningen om att alla som bekänner Jesus Kristus ska i förhärligade gestalter, hämtas Jesus till mötes i rymden. Likaså alla de som tidigare dött i tron på Kristus. Detta ska ske i samma ögonblick över hela den globala kristenheten "i ett nu, i ett ögonblick".

Ur mänskligt perspektiv kan man undra: Hur kan detta vara möjligt? Svaret har vi i brevet till den första kristna församlingen i nuvarande Europa, Filippi. Där förklaras att vi ska få en sådan kropp som Jesus hade vid sin uppståndelse, i samma ögonblick över hela jorden. I slutet av evangelierna läser vi om hur märklig Jesu uppståndelsekropp var. I en sådan förvandling ska vi försvinna från jorden, osynligt för övrig mänsklighet. För att senare komma tillbaka med Jesus: då "varje öga skall se honom" (Upp.1:7). Där kommer hela världens tv-sändningar in i bilden.

Såsom vi sett direktsändningar från de senaste krigen i Mellanöstern, ska denna världsnyhet bli sedd av hela mänskligheten.

Om vi inte skulle ha detta "saliga hopp", som Paulus kallar det, är det sannerligen inget saligt hopp vi går till mötes. Nu gäller det att som aldrig tidigare vinna själar så att vi får fler än någonsin med oss till himlen.

Hans Jansson, 
Uppsala