Debatt

Den blomstertid nu kommer – med oro

Kompisar, vuxna, ett lagat mål mat, ögon som ser och hör, någonstans att andas - försvinner på sommaren, skriver socionomen Sandra Nilsson.

Det är sommarlovstider, det går liksom inte att undgå. Solen värmer, de kalla vindarna har för länge sedan blivit ljumna och lena. Dofterna från junis alla blomster vilar i luften tillsammans med förväntan. Förväntan och längtan efter en lång och skön sommar. Finklädda barn sjunger glatt med i skolavslutningarnas alla sommarsånger. Föräldrar torkar plötsliga tårar från sina kinder, stolta tårar. Jordgubbstårta och hallonsaft i trädgården, glädjeskutt på studsmattan och längtan till semesterresan. Blomsterkransar och flätat hår, dans runt midsommarstången och tid tillsammans. Nya sandaler och kvällsdopp i sjön, cykelutflykter och picknick med rutig duk. Glada barn som älskar sommaren. Eller?

Barn är mer utsatta på sommaren än under övrig tid på året. Under sommarlovet försvinner den vardagliga struktur som skolan utgör. Kompisar, vuxna, ett lagat mål mat, sysselsättning, ögon som ser, öron som hör, någonstans att andas. Ett sammanhang som, för alltför många barn, är nödvändigt för att orka.

Det är lätt att enbart tro sommaren om gott, den bär ju så mycket vackert med sig. Men utan att förta det goda, låt oss minnas att sommaren inte är glädje för alla. Och kanske kan vi vara det varma för något av de barn som i kväll somnar med en oro i kroppen, för blomstertiden nu är kommen.

Sandra Nilsson, socionom

Fler artiklar för dig