Debatt

Egoteologin långtifrån biblisk

Bakom egoteologins ihåliga löften finns en skev Gudsbild som försvårar efterföljelse. Det skriver Mikael Stenhammar i replik efter sin tidigare debattartikel (Dagen 3 maj).

Egoteologins ihåliga löften om andlig makt, materiell rikedom, fysisk hälsa och självförverkligande är varken nyupptäckta sanningar eller oskyldiga överbetoningar. Skrapar man lite på den gyllene fernissan hittar man en skev Gudsbild, felläsning av frälsningsberättelsen, upphöjning av människan och en klipp-och-klistra-hermeneutik. Många har insett den hårda vägen att det inte går att bygga livet på en sådan grund av sand. Andra menar att det är sant för att det fungerar; det blir mirakler och många gillar budskapet.

Men (och det är ett stort men!) vare sig produktivitet eller popularitet kan stå som absoluta kriterier för att avgöra vad som är sanning. Sola Scriptura (endast genom Skriften) är vårt slutgiltiga kriterium. I vissa tider kan detta visa sig mindre populärt och inte värst produktivt men då prövas vår lojalitet till Gud än mer.

Efter att ha läst Joel Backmans inlägg (Dagen 10 maj) och andras kritik av både termen "egoteologi" och min beskrivning av fenomenet anser jag fortfarande att det är en användbar benämning. Själva ordet klargör problematiken bättre än föregångaren och minskar missförstånden med vad man vill kritisera. Motsätter man sig framgångsteologi låter det som man per automatik ger uttryck för någon form av destruktiv "motgångsteologi" som vill se folk fattiga och sjuka vilket är absurt. Egoteologi däremot lyfter fokus från en förenklad polarisering till själva kärnproblemet, nämligen att den välsignar och göder det obrutna jagets strävanden på Guds bekostnad.

Och här håller jag helt med Joel Backman om att egoism inte är direkt kopplat till hur mycket (eller lite) vi äger eller om vi önskar vara friska utan ligger på ett djupare plan. Det är just detta som i sin tur kräver den typ av vaksamhet som jag menar ofta saknas i analysen av framgångsteologi och som desperat behövs i dag: Lite "egodeg" syrar hela degen.

Själva ordet egoteologi är en oxymoron (självmotsägelse) och fångar därmed den skarpa spänningen som ligger mellan det obrutna egot och ”teos” (grekiska för Gud). För egentligen är det ju omöjligt att para ihop det fallna egot med den helige Guden – det är som att försöka blanda olja och vatten. Det är precis denna omöjlighet som egoteologin försöker med. Men det är inget nytt. De första egoteologerna var Adam och Eva och vi alla är smärtsamt medvetna om hur det slutade.

En troendes högst mål ska vara att leva för Guds ära; att Hans namn ska bli helgat och att Hans rike ska komma. Detta kortsluter egoteologin. När en sådan radikal fokusförändring får fullt genomslag i livet medför det skilda ekonomiska omständigheter för olika människor och varierande mått av fysisk styrka och kraft. Vi inbjuds att låta vår himmelske Fader veta alla våra önskningar.

Att Gud i sin nåd kan välsigna ekonomiskt och bota sjukdomar är tydligt i Skriften och bekräftat i mångas erfarenhet. Under flera år av tjänst i Sverige och Kenya har jag av nåd fått se Guds ingripanden. Men att det skulle finnas löften eller någon ”andlig lag” som gör bönesvar till en rättighet för alla troende i dag, som egoteologin hävdar, är ogrundat och bygger på ett främmande trossystem som inte har sina rötter i Guds Ord.

När vår högsta strävan är att leva för Guds ära kan vi säga tillsammans med aposteln: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig", "Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd… Allt förmår jag i honom som ger mig kraft", "därför gläder jag mig över svaghet… För när jag är svag, då är jag stark" (Gal. 2:19-20; Fil. 4:12, 13; 2 Kor. 12:10). Detta är inte ord från en egoteolog utan en "Jesusteolog" som insett att daglig självförnekelse och efterföljelse är den smala vägen till verkligt liv – allt annat är en förvanskning.

Vi får inte låta budskapet om korset korrumperas: Sola crux (endast korset) måste vara vårt ledord i denna tid!

Mikael Stenhammar, teolog och pastor med ansvar för undervisning och mission i Sionförsamlingen, Linköping

Fler artiklar för dig