En medmänsklig andravåg

För ett år sedan stod vi – kyrkor, frivilligorganisationer och nybildade nätverk – tillsammans med kommunala och statliga myndigheter. Det var ofta haltande samarbeten, men det var likväl samarbeten. Det var en mäktig våg av engagemang med stort och brett folkligt, politiskt­ stöd för att välkomna 160 000 nyanlända i efterkrigstidens största flyktingström.

Nu är det andra tider. Efter en panikartad inbromsning har gränser stängts, lagar stiftats, flyktingboenden stängts ner.

Vågor kan bildas av vindkraft på ytan men också av rörelser i djupet. På ytan blåser det nu andra vindar, opinionsvindarna går åt andra hållet. Men i djupet­ tror vi att det finns värderingar som kan sättas i rörelse för att starta en andravåg av engagemang som är oberoende av trender och opinioner.

Vi tror att en stolt och trotsig­ vågrörelse kan komma även i motvind!

Vi ser det redan ske på många platser och i många nätverk. Ett exempel på det är nätverket­ ”Vi står inte ut”. Vi står inte heller­ ut!

Människovärdet kan omöjligen ha minskat de facto på ett år. Enligt vår kristna tro är det konstant. Vi tror även att många med en annan ideologisk rot känner likadant. Människovärdet måste försvaras även om det kostar tid, bekvämlighet och pengar.

Ur människovärdet kommer sedan ett antal mänskliga rättigheter, bland dem asylrätten.­ Många av dessa rättigheter finns i FN-stadgan, men asylrätten är i dag i praktiken upphävd i stora delar av Europa. Detta mitt under brinnande krig på flera platser i Europas närområde.

Vi hyser respekt för många beslutsfattare som stod inför övermänskliga utmaningar och dilemman. Särskild respekt känner vi för dem som kan erkänna sin vånda och att fel har begåtts. Vi uppskattar också goda beslut som till exempel möjligheten att få läsa svenska från dag ett.

Men att möta misstanken att vissa unga kan ha ljugit om sin ålder med att schablonartat skriva upp åldrar kan väl aldrig moraliskt försvaras? Det blir i vissa fall att möta en lögn med en annan lögn. I sämsta fall att möta en sanning med det offentliga samhällets lögn.

Vi möter nu alltfler människor­ som hamnat i fruktansvärda situationer­ när konsekvenserna­ av de snabba besluten börjat­ bli verklighet. Familjer som hoppats på återförening inser att det förmodligen aldrig blir verklighet. Ungdomar, många av dem hazarer, tillhör en förföljd minoritet i Afghanistan som inser att löften om en framtid i Sverige inte blir verklighet.

Människor som kommit till tro och i flera år varit en integrerad del av kristna församlingar hotas nu av utvisning. Barn som redan bott i Sverige i många år och talar svenska flytande måste nu bryta upp från skola och kamrater.

Vi vill nu utmana våra sammanhang: Frikyrkligheten och kristenheten i Sverige. Tänk om vi tillsammans – berörda i djupet utifrån vår tro och värdegrund – kunde bli del av en andravåg till stöd för en återgång till en ansvarsfull men generös flyktingpolitik. Detta kombinerat med ett fortsatt kraftigt församlingsengagemang för att hjälpa dem som redan finns ibland­ oss till att i likhet med tidigare migrationsvågor bli ett organiskt bidrag till ett blomstrande Sverige vi alla kan vara stolta över.

Allt är inte mörker: Just nu kommer positiva rapporter från till exempel Filipstad och Åre där civilsamhället och kommunen tillsammans visar stor kreativitet vad gäller arbete, bostäder och framgångsrik integration i skola och samhälle. Många av våra kyrkor och församlingar har fått en nytändning. Mötet med de nyanlända har träffat oss mitt i hjärtat av vårt tidlösa uppdrag. Detsamma gäller andra delar av det civila samhället.

Kan advents- och jultiden 2016 få bli tiden för en vågrörelse av värme, kärlek och medmänskligt engagemang? Om inte fruktar vi ett moraliskt vintermörker utan historiskt motstycke över vårt land.

Vi hör just nu förfärande rykten om snar massdeportation av mängder av ungdomar till en mycket osäker framtid i krigsdrabbade områden. Vi vädjar till det offentliga Sverige: Låt det inte ske!

Låt inte advents- och jultiden 2016 gå till historien som den tid då hoppets ljus släcktes för tusentals utsatta medmänniskor vars öde vilar i våra händer.

Daniel Alm,

föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan

Urban Ringbäck, föreståndare Smyrnaförsamlingen i Göteborg

Urban Widholm­,

entreprenör, Åre