Erik Svanberg: By på Västbanken behöver stöd

Att höja rösten för de allra mest grundläggande mänskliga rättigheterna – rätten till tak över huvudet, skolgång, och vatten – är nu viktigare än någonsin. Det skriver Erik Svanberg i en debattartikel.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Söndagen den 19 februari anlände den israeliska civila myndigheten till Khan al-Ahmar, en palestinsk beduinby på Västbanken, öster om Jerusalem. Nästan varje hem och byggnad i byn försågs med en pappersnotis som berättade om att de ska rivas. Även byns skola, med 170 elever från de närliggande beduinbyarna, har märkts för rivning.

Nu är byn under akut hot av fullständig rivning, och dess 140 invånare riskerar att förlora sina hem och inkomstkällor.

Invånarna i Khan al-Ahmar är dock inte ensamma i sin utsatta situation. Det senaste året har påvisat en intensifierad kampanj att riva palestiniers hem och andra byggnader som byggts utan tillstånd från israeliska myndigheter.

Under året 2016 revs 1 093 byggnader, vilket gjorde att 1 600 palestinier förlorade sina hem och påverkade ytterligare 7 000 personers försörjningsmöjligheter. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp var nära 30 procent av dessa byggnader finansierade genom humanitärt bistånd.

År 2016 skedde nästan dubbelt så många rivningar jämfört med året innan, och nära fyra gånger fler än 2006. De första sex veckorna av 2017 vittnar om rivningar i minst lika snabb takt som förra året. Trots att husrivningar har varit en bestående aspekt av Israels ockupation av Västbanken representerar dessa siffror en djupt oroväckande trend.

Khan al-Ahmar är en av de mest utsatta byarna på Västbanken. Vid det omfattande utfärdandet av rivningsbeslut i byn ska invånare ha informerats om att de inte har något annat val än att flytta till en de ”omlokaliseringsplatser” som planerats av israeliska myndigheter. Tidigare exempel av sådana förflyttningar finns.

Sedan 1990-talets expansion av bosättningskomplexet Ma’ale Adumim öster om Jerusalem har områdets beduiner satts under särskild press. Mellan 1997 och 2007 skedde tre vräkningar från byar i området. Beduiner förflyttades med tvång till al-Jabal, ett begränsat område som inte gav dem möjlighet till de traditionella levnadssätt och försörjningsmetoder som palestinska beduiner kämpar för att upprätthålla. Tätt intill denna plats, som kan beskrivas som en kåkstad, ligger Västbankens största soptipp, som främst används för att hand om sopor från Jerusalem.

Förutom de uppenbara humanitära konsekvenserna i att genom husrivningar och konfiskeringar göra palestinska beduiner hemlösa och neka barn rätten till skolgång, innebär detta agerande även brott mot Fjärde Genèvekonventionens artiklar 46 och 53. Att förflytta invånarna utan deras fria och informerade samtycke skulle också vara ett allvarligt brott mot artikel 49.

I situationer då grundläggande mänskliga rättigheterna står på spel har vi sett människor från alla sidor stå tillsammans; palestinier, israeler, och det internationella samfundet.

Som ekumenisk följeslagare i Palestina och Israel spenderade jag stor del av min tid på Västbanken i byn Yanoun. Efter en lång tid av hot och trakasserier från israeliska bosättare tvingades invånarna hösten 2002 att fly sina hem. Reaktionen från israeler och det internationella samfundet var dock stark och omedelbar.

Ett palestinskt-israeliskt fredsnätverk anlände till byn för att öka tryggheten och hjälpa invånarna att återvända, och byn välkomnade judiska rabbiner och israeliska ikoner som Amos Oz.

Det är med hjälp av nära, dagligt samarbete mellan palestinier, israeler och internationella nätverk som byn fortfarande finns kvar i dag, 15 år senare.

Vi har också sett tidigare att då palestinier, israeler och det internationella samfundet står enade mot diskriminerande åtgärder mot beduiner och andra utsatta grupper, kan omfattande rivningar och tvångsförflyttningar förhindras eller tillfälligt stoppas. Detta skedde, till exempel sommaren 2015 i byn Susiya, genom brett internationellt och diplomatiskt stöd.

I och med det nya presidentskapet i USA och en politiskt stark bosättarrörelse har otryggheten för utsatta samhällen som Khan al-Ahmar ökat. Att höja rösten för de allra mest grundläggande mänskliga rättigheterna – rätten till tak över huvudet, skolgång, och vatten – är nu viktigare än någonsin. Rivningen av Khan al-Ahmar måste förhindras.

Erik Svanberg­, 
ekumenisk följeslagare i Palestina och Israel, vintern 2015. Masterstuderande, Graduate Institute of International and Development Studies i Genève.

 

Fotnot: Erik Svanberg har varit i Israel och Palestina på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI. De reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av uppdragsgivarna. www.foljeslagarprogrammet.se

Säg din mening

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Attacken mot synagogan
Annons
Annons
Annons
Annons