Förvirrat om ”rättfärdigt krig”

I en artikel från den 21 april i Dagen om Katolska kyrkan och vad ni i rubriken och i faktarutan kallar "heligt krig" verkar tidningen fullständigt ha blandat samman "heligt krig" med "rättfärdigt krig".

Det rättfärdiga kriget, som är det som diskuteras inom Katolska kyrkan just nu, och som statsvetaren som citeras i er artikel hänvisar till, är en icke-religiös term för principen om att ett land eller ett folk har rätt att försvara sig mot yttre angripare.

Det är väldigt reglerat och det finns väl definierade kriterier som måste uppfyllas för att ett krig skall kunna kallas för rättfärdigt:

Det måste handla om ett försvarskrig. Den part som vill kalla sitt krig rättfärdigt måste alltid antingen själv vara angripen av en anfallande fiende, eller ha ryckt in för att försvara en angripen part.

Nästa kriterium är att man först verkligen har försökt lösa krisen på ett diplomatiskt och oblodigt sätt. Ett väpnat motstånd får bara sättas in som en sista utväg när ingenting annat har fungerat.

Ett tredje kriterium är att det måste finnas proportioner i försvarskriget. Sverige får till exempel inte atombomba Moskva eller New York för att försvara Gotland, om nu någon av de stora superstaterna skulle få för sig att ockupera just denna lilla ö i Östersjön.

Det heliga kriget, däremot, har alltid religiösa­ eller kvasireligiösa ursäkter. Ett heligt krig är ofta ett anfallskrig med avsikt att tvinga på andra människor sin egen religion eller världsåskådning. Eller så försvarar man sig mot en annan, angripande världsåskådning, men då inte efter det rättfärdiga krigets principer utan bara utifrån religiösa motiv.

Där finns inga andra kriterier att uppfylla än att den egna religionen anses överlägsen.

Katolska kyrkan har för länge sen förkastat idén om att det finns heliga krig, men än så länge anser man att stater och befolkningsgrupper har rätt att försvara sig enligt det rättfärdiga krigets principer.

Det man diskuterar nu är alltså huruvida det överhuvudtaget finns plats för militärt våld i ett försvarskrig, eller om allt försvar skall ske enligt icke-våldsprinciper.

Lars Dahlander,

diakon i Stockholms katolska stift