Debatt

Ebba Busch Thor: Familjeanpassa skatterna

Vi kan välja om vi ska föra en politik som maximerar eller minimerar förutsättningarna för familjer att frodas. Det skriver Kristdemokraternas Ebba Busch Thor.

Vi kristdemokrater gick till val på att vi sätter familjen först. Att familjen är samhällets hörnsten är ett ideologiskt ställningstagande som kommer ur den kristna människosyn som är grunden för vårt parti. När vi kristdemokrater efter åtta år i regeringsställning och ett förlustval samlar oss till ett förnyelsearbete där dagens samhällsutmaningar ska adresseras måste fler och genomgripande familjepolitiska förslag fram än vårdnadsbidraget.

När vi kristdemokrater talar om familjen gör vi det utifrån vetskapen att familjen är människans naturliga gemenskap. Alla människor föds in i en familj, vi borde alla få växa upp i en familj och utan en sådan kommer det alltid finns en aspekt av vår mänsklighet som inte kommer till uttryck.

Vi vet nämligen att det är i familjen och i det kärleksfulla mötet med våra närmaste som vi växer som människor. Vi är alla unika människor men vi blir unika och hela först när vi i mötet med andra får möjlighet att uttrycka oss och möjlighet att erbjuda det vi har att ge i en nära gemenskap. Att se människan och alla hennes sidor – andliga och materiella – är för mig kärnan i den kristna människosynen.

Trygga familjer är frontlinjen mot ungas psykiska ohälsa, antisocial beteende och ungdomsbrottsligheten. Därför finns det skäl till oro när vi ser mammor och pappor vars kamp om att få tid och pengar att gå ihop till slut resulterar i en oönskad separation. Likaså när det rapporteras om tolvåriga pojkar och flickor i behov av sömnmedel och antidepressiva läkemedel, eller när vi ser ungdomar som tar klivet in i kriminalitet innan de börjar på gymnasiet.

Vi kan och ska göra mer med offentliga satsningar så som nolltolerans mot mobbing, förstärka värdegrundsarbetet i skolan, förstärkt barn- och ungdomspsykiatrin och fler närpoliser – men fokus måste ligga på att hindra att det behöver gå så långt.

Aldrig förr har det satsats så mycket på välfärden i Sverige och vi har heller aldrig haft det så gott ställt materiellt sett, ändå ser vi försämringstrender som inte bryts. Utmaningarna uppstod inte i går men det är uppenbart att ökade offentliga åtaganden inte är en universallösning. Staten kan inte till fullo kompensera för fallerande familjer. Bara genom den trygga familjen kan vi bygga strukturer som ser och fångar upp barnen i tid.

Politiska ovanifrånlösningar kommer aldrig kunna ta tillräckligt medmänskligt ansvar, vara tillräckligt träffsäkert för att hantera alla människors underbara olikheter eller ge utrymme nog för varje människas behov av att kunna påverka sitt eget liv.

Sociala fonder och landstings- eller kommunfinansierat förebyggande arbete är viktigt men det kommer i andra ledet. Den viktigaste sociala investeringen och förebyggande insatsen vi kan göra är en politik som syftar till att stärka familjen, stärka civilsamhället runt familjen och bygga en gemensam värdegrund i hela landet.

Politikens uppgift får aldrig vara att styra människan utan enbart att understödja och hjälpa människan att uppnå sin potential. Vi kommer aldrig kunna lagstifta fram familjerelationer byggda på kärlek, omtanke, värme och goda värderingar. Men vi kan välja om vi ska föra en politik som maximerar eller minimerar förutsättningarna för familjer att frodas.

Det saknas verkligen inte problem att adressera för en frihetlig familjepolitik byggd på övertygelsen om vikten av långvariga och stabila relationer. Inom allt för många områden har svensk politik inte tagit hänsyn till de liv människor lever inom en familj, där man kompletterar och stödjer varandra. Pensionssystemet är ett sådant område, där vi kristdemokrater har lyft fram behovet av att se familjen som den enhet den är. Föräldraförsäkringens utformning är ett annat.

Vi vet att människor mår bra av långvariga och stabila relationer. Vi vet också att brist på tid och pengar är de största orsakerna till många problem i relationer och familjer.

Varför ska Sverige då vara ett av de länder i världen som beskattar barnfamiljer hårdast? Skatt är den genomsnittliga barnfamiljens största utgift, därför är också en genomgång av hur vi i högre grad kan familjeanpassa svensk skattelagstiftning en naturlig frågeställning. Införande av barnomsorgspeng och att stimulans av fler alternativ inom dagbarnvård och förskola är också en viktig fråga om vi menar allvar med att alla familjer är olika. Standardiserade lösningar och detaljkrav ovanifrån kan omöjligen fånga upp varje familjs behov.

Får jag förmånen att leda kristdemokraterna kommer vi fortsätta att sätta familjen först. Sverige behöver vår unika familje- och människosyn i dag mer än någonsin, och vi kristdemokrater behöver en förnyelse där detta perspektiv står i centrum.

Trygga familjer. "Vi kan och ska göra mer med offentliga satsningar så som nolltolerans mot mobbing, förstärka värdegrundsarbetet i skolan, förstärkt barn- och ungdomspsykiatrin och fler närpoliser – men fokus måste ligga på att hindra att det behöver gå så långt.", skriver Ebba Busch Thor.

Fler artiklar för dig