För vem är det bättre att hjälpa flyktingar på plats?

Det är inte ovanligt att man i debatten om invandring och asyl använder frasen "det är bättre att hjälpa på plats". Nu senast Jimmy Åkesson men argumentet har använts av politiker och debattörer från en rad olika riktningar och partier. I mina dagliga uppgifter arbetar jag med projekt som har till syfte att hjälpa flyktingar på plats i Mellanöstern. Jag ser utifrån flyktingsituationen att hjälp i dessa länder är absolut nödvändig för att flyktingars tillvaro ska bli någorlunda dräglig. Trots detta tror jag vi att måste ifrågasätta vad uttalandet "det är bättre att hjälpa på plats" står för. Präglas det av ett genuint intresse för att skapa de bästa förutsättningarna på plats eller är det ett sätt att slippa ta ansvar för flyktingars utsatta situation.

Det finns utifrån forskning grund för att säga att det är bra att hjälpa på plats. Det är mindre risker vid flykten, enklare etablering om språket och kulturen är likartad, snabbare och effektivare återflytt när förhållandena tillåter det. Slutligen så säger många i den svenska debatten att det är mer ekonomiskt. Men detta säger inte allt som behöver sägas, eftersom flyktingens grundläggande behov ändå inte kan mötas så väger de här fördelarna relativt lätt.

Om vi tar Libanon som exempel så finns det i dag 1,6 miljoner registrerade flyktingar. Var fjärde invånare är flykting. Även om det skulle vara möjligt att få arbetstillstånd är arbetsmarknaden allt för liten för att det ska vara möjligt att försörja sig. Det är inte heller möjligt att tillgodose behovet av skola och bostäder. Hjälp på plats är i dag nödvändigt för att man ska få mat för dagen och livets mest basala förnödenheter.

Men trots goda initiativ från UNHCR och givarkonferensen i London är det inte möjligt att gå från insatser som håller människor vid liv till insatser som gör att människor kan bygga upp ett värdigt liv. Människor överlever men kan inte leva liv där de ens kan hoppas försörja sig själva. Det är utifrån den här verkligheten som "det är bättre att hjälpa på plats" måste värderas. Det är två centrala ord som måste förtydligas av de politiker och debattörer som säger detta. För vem är det bättre, för oss eller flyktingen? Vad innebär hjälp, överlevnad eller möjligheten att bygga ett nytt liv?

Frasen "bättre att hjälpa på plats" sätts i kontrast mot asylmottagande i Sverige. Framförallt är det ekonomiska aspekter som sätts i fokus. Problemet är att man inte gör en rättvis jämförelse. Man jämför vad det kostar att hjälpa människor överleva, det vill säga mat, vatten och hygienartiklar med kostnaden i Sverige för att skapa ett nytt liv det vill säga etablering, boende, fungerande skolgång med mera. Man jämför alltså helt olika nivåer på hjälp.

För att förverkliga flyktingkonventionens bärande ide om skydd men även boende, arbete och utbildning krävs mer för att hjälpa på plats än att skicka lite förnödenheter och sedan glömma frågan. Det behövs fungerande arbetsmarknad och strukturellt stöd för att behovet av utbildning och bostäder ska kunna mötas. Men det är uppenbart att den djupgående nivån inte är av intresse för de debattörer och politiker som använder detta argument.

Sverige har skrivit på flyktingkonventionen, det bör prägla hur vi som land förhåller oss till flyktingar både inom landet men även i krisernas närområde. Om det är flyktingkonventionens målsättning att ge flyktingar fungerande liv som är den bärande iden för Sverige kommer hjälpen på plats kräva ett större ekonomiskt åtagande och längre processer. I det arbetet skulle vi också att upptäcka att en av de insatser som allra mest påtagligt skulle hjälpa både flyktingar och de länder som tagit allra mest flyktingar är att vi avlastar dem genom att vi tar emot de som flyr.

I grunden handlar det om vad vi menar med att hjälpa – överlevnad eller ett fungerande liv, vad vi menar med bättre – för vem ska det bli bättre, för oss eller flyktingen?

Så länge de som säger: "Det är bättre att hjälpa på plats" inte svarar på dessa frågor och beskriver hur de faktiskt tänker hjälpa på plats är det inte en fras som man kan ta på allvar. Det blir bara en ursäkt för att slippa vara en del av lösningen på en akut svår situation, en situation som Sverige genom flyktingkonventionen sagt att vi vill motverka.

Fram till dess svaren kommer på de frågor jag ställt ovan är vårt bästa sätt att hjälpa på plats att avlasta de mest utsatta länderna genom att vi skapar en säker flyktinginvandring och tar det ansvar som anstår en rik och relativt välmående västvärld.

Daniel Råsberg, rådgivare flykting och integration med fokus internationellt, Evangeliska Frikyrkan