Förringa inte kristna kulturarvet

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att försvara möjligheten att hålla skolavslutningar i kyrkor. Det skriver riksdagsledamöterna Andreas Carlson, Magnus Oscarsson och Mikael Oskarsson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

I slutet av denna vecka börjar jullovet. Inför de traditionella skolavslutningarna drar den i vår tid nästan lika traditions­enliga diskussionen huruvida skolor ska kunna hålla avslutningar i kyrkor och vad dessa avslutningar får innehålla igång igen.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att försvara möjligheten att hålla skolavslutningar i kyrkor. Samlingarna är påminnelser om vårt lands kristna kulturarv och om varför vi firar jul.

Den förra regeringen har före­slagit att ”enstaka konfessionella inslag” får förekomma vid skolavslutningarna, exempelvis bön och välsignelse. Det rätar ut flera frågetecken som tidigare uppstått huruvida det är tillåtet att sjunga psalmer eller för prästen att välsigna de församlade skolavslutningsdeltagarna.

Tidigare om åren har polariseringen varit kraftig, de som vill förbjuda skolavslutningar i kyrkorna har varit och är en högljudd minoritet. En opinions­mätning från SOM-institutet som genomfördes tidigare i år gav resultatet att uppemot 80 procent är emot ett förbud mot skolavslutningar i kyrkan.

Trots ett stort folkligt stöd är det osäkert hur det blir med lagförslaget. Det är Löfven-regeringen som kommer att behandla frågan, som ligger på utbildningsminister Gustav Fridolins bord.

Även om Fridolin sagt att han inte har några problem med att ha skolavslutningar i en gudstjänstlokal, finns det anledning till osäkerhet kring vad som kommer att ske. Inte minst efter att han här i Dagen uttalade sig: ”men det krävs att det förs en diskussion mellan den som leder avslutningen, en präst och rektorn, så att den faktiskt är öppen för alla” (Dagen 5/11).

Diskussioner mellan kyrka och präst är givetvis välkomna. Men om Fridolin menar att lagstiftningen ska vara utformad på ett sådant sätt att prästens eller pastorns utrymme är så begränsat att det i praktiken blir en sekulär samling, är vi tillbaks på ruta ett. Om exempelvis ett bibelord inte får nämnas eller välsignelse läsas ut på en avslutning i kyrkan så är något fel.

Som Dagen nyligen rapporterade är det i synnerhet en formulering i alliansregeringens lagförslag som vållat debatt: ”enstaka konfessionella inslag som syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv.” Många remissinstanser är positiva till förslaget, exempelvis lärarfacken och barnombudsmannen. Andra är kritiska, så som Humanisterna. Skol­inspektionen och Skolverket ifrågasätter förslaget som de menar öppnar för nya tolkningar. De undrar vad som menas med kulturarv, vilket samhälle som avses och hur det skulle förhålla sig till samlingar i anslutning till muslimska och judiska högtider.

Det är att ha fel utgångspunkt. Vårt land är byggt på en kristen grund. Även om statskyrkan i dag är avskaffad och religionsfriheten väl utvecklad, är detta inget som går att förringa.

I vår almanacka möter vi våra kristna helgdagar, i skolans värld är det den kalendern som anpassar när jul- och påsklov infaller. Att sommaravslutningarna många gånger firas i kyrkan och det sjungs sommarpsalmer har en historisk men även en mer praktisk orsak då kyrkan är centrum i byn och en viktig samlingspunkt på orten.

Tolkningsproblematiken blir bra mycket mindre i det nya lagförslaget. Och ännu mindre blir den om man låter bli att r­elativisera vårt kulturarv.

Andreas Carlson, Magnus Oscarsson och Mikael Oskarsson, riksdagsledamöter

Foto: Josefin Casteryd
Foto: Josefin Casteryd
Foto: Josefin Casteryd
Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons