Förvrängda fakta om katoliker

Nyligen har docent Anders Gerdmar, rektor för Skandinavisk teologisk högskola (STH), släppt sin bok "Guds Ord räcker" (Areopagos förlag) om katolsk och evangelisk tro.

Som nybliven katolik och bekant till Anders Gerdmar såg jag mycket fram emot boken i hopp om att den kunde hjälpa katoliker och evangelikala att förstå varandra och gynna ömsesidig dialog. Vi kristna är alla kallade till samma kropp, Kristi kropp, men är av historiska och läromässiga skäl splittrade i olika samfund.

Dessvärre misslyckas Gerd­mar delvis med att presentera den katolska tron korrekt och misslyckas i hög grad med att på ett ärligt sätt presentera fakta. Boken innehåller en mängd faktafel. Vissa av dessa kan vara korrekturfel, som att katolska biblar har 77 böcker i stället för 73 (sidan 60).

Andra faktafel är svårare att bortförklara, såsom påståendet att katoliker menar att bara deras präster kan förrätta nattvard (sidan 123) trots att katoliker menar att ortodoxa har ett giltigt prästerskap och en riktig nattvard.

Anders Gerdmar klargör visserligen att han inte skriver ett debattinlägg utan en pastoral bok. Oavsett syftet är det dock av största vikt att det man skriver är sant och ärligt presenterat. Detta är av ännu större vikt eftersom Gerdmar är docent och rektor för STH.

Ur denna synpunkt är det förvånande att se hur ofta han medvetet eller omedvetet vilseleder läsaren.

Det mest extrema exemplet är hur kyrkofadern Irenaeus bok Adversus Haereses 3:2:1 från 100-talet efter Kristus citeras och påstås innebära ”att Irenaeus aldrig skulle acceptera en högre auktoritet än Skriften” (sidan 45) trots att Ireneaus direkt efter (Adversus Haereses 3:2:2-3:3:2) skriver om Traditionens och den apostoliska successionens avgörande betydelse och avslutar med att alla kristna överallt måste följa Traditionen så som den bevarats i Rom.

Lika anmärkningsvärt är det att Anders Gerdmar som argument mot att de så kallade deutrocanoniska/apokryfiska böckerna ska ingå i Bibeln tar upp att de första biblar som innehåller dem är från 300-talet (sidan 87). Detta trots att dessa biblar från 300-talet är de äldsta biblar vi har överhuvudtaget (äldre skrifter är bevarade i form av enskilda skriftrullar eller fragment).

Alla de äldsta biblarna innehåller alltså deutrocanoniska/apokryfiska böcker, vilket är ett argument för att de ska ingå i Bibeln snarare än emot.

Lika vilseledande är användningen av bibelcitat. Bland annat sägs på sidan 52 att "(Bibelns) ord ensamma är inandade­ inspirerade av Gud (2 Tim 3:16)" trots att ordet "ensamma" ingenstans finns i 2 Tim 3:16.

Av versen innan (2 Tim 3:15) framgår dessutom att Paulus talar om skrifterna Timoteus känner från sin barndom, alltså Gamla testamentet, och ingen kristen menar att Gamla testamentet ensamt är Guds ord.

På ett liknande sätt används Heb 4:12 (s. 69) som talar om Guds ord till stöd för Skriften­ allena, trots att Guds ord i sammanhanget snarare syftar på Kristus än på Skriften (jmf. Joh 1:1-14; Upp 1:12-16; Upp 19:11-16; Heb 4:13).

Det främsta problemet med boken är inte felaktigheter eller otydligheter i sig. Det allvarliga är i stället att en öppen dialog mellan katoliker och protestanter försvåras när fakta förvrängs.

Genomgående beskrivs det som att den katolska tron helt saknar, eller har mycket svagt, bibliskt stöd. Exempelvis så sägs att Matt 16:17-19 är katolikernas enda stöd för påvedömet och 2 Mack 12:38-45 samt 2 Tim 1:18 deras enda stöd för skärselden. Detta trots att katolikerna anför betydligt fler bibelord än dessa till stöd för sin tro.

En författare har naturligtvis ingen plikt att ta upp sin motståndares argument, men gör man detta måste man framställa deras argument korrekt.

Min bön är att alla vi kristna genom Guds ledning når fram till den enhet Jesus talar om i Joh 17:21-23. För att göra detta måste vi alla öppna våra hjärtan och öron och lyssna till varandra.

Mitt hopp är att ingen kristen ringaktar någon annans tro av fel skäl. Det finns saker att kritisera i alla sammanhang, men kritik måste grundas på fakta och sanning. Jag hoppas att ingen förkastar vare sig katolicismen eller protestantismen på felaktiga grunder, utan att människor kan fatta sina beslut på rätt grunder.

Lucas Eriksson, juriststudent