Frälsningsarméns ledare: Immigration eller irritation

Förra torsdagen skrev jag en vädjan till Sveriges migrationsmyndigheter och bad dem ta ett fall under omprövning. Det gällde en ung man som skulle sändas "hem" till en plats där han aldrig bott därför att han föddes i exil av föräldrar som var flyktingar. "Carl" är en trevlig ung man, engagerad i samhället, arbetar med familjer och barn som volontär och är överlåten till sin nyfunna tro. Han konverterade nyligen till kristendomen från islam. Han lever ut sin tro i samhället i sin lokala församling, en frälsningsarmékår. Hans lokala församling står inte bara inför att förlora någon som bidrar till gemenskapen i hög grad, den står också inför den sorg det är att förlora någon man lärt sig älska och uppskatta och oron i att veta att han, i bästa fall, går en osäker framtid till mötes. Och, i värsta fall, kan bli avrättad för att han konverterat till kristendomen.

Läs mer: Konvertiters rätt till asyl i Sverige måste prövas

”Carl” är inte hans verkliga namn. Medvetet valde jag ett vanligt namn för att ge honom ett ansikte och försäkra mig om att han inte reduceras till statistik, en politisk filosofi eller, vilket vore värst av allt, ett samhällsproblem. ”Carl” är en person.

Ett av de viktigaste värdena i Sverige är landets orubbliga och oantastliga tro på varje människas unika värde. Detta oavsett någons politiska uppfattning eller religiösa tro. "Carls" värde som människa förminskas när hans grundläggande rätt till säkerhet och gemenskap trampas på av ett system som är för byråkratiskt för att vara humant.

Läs mer: 23 000 väntas söka asyl i år

”Carl” är förstås inte den ende. Det finns många fler som utvisas och som har sänts tillbaka ”hem”. Ibland har det byråkratiska beslutet blivit ännu mer ofattbart när syskon skiljs åt, en man och hans familj tillåts att stanna medan hans syster och hennes familj skickas tillbaka ”hem”.

Hela frågan om flyktingar är en het potatis i dagens samhälle.­ Det är ett ämne som splittrar opinionen. Det ses antingen som immigration eller irritation också i kyrkan. Kristna av alla övertygelser finner sig själva delade när det gäller att låta främlingar från härjade länder komma hit. Allt detta är komplicerat då så mycket behöver tas i beaktande och jag vill inte försöka förenkla.

Läs mer: Robusta asylprinciper nödvändiga

Jag förstår att en policy med öppna dörrar in i Sverige utan ett väl genomtänkt regelverk vore lika oansvarigt som att lämna sin ytterdörr olåst och vidöppen. Det är dock oacceptabelt på så många plan att helt enkelt stänga och låsa dörren mitt framför ansiktet på dem som är i desperat nöd.

För det första: Se på historien! Många européer, inklusive svenskar, tycks ha glömt att migrationens tidvatten rann "åt andra hållet" tidigare. Afrika, Asien, Amerika och Australien var mottagare av dessa vågor av europeiska migranter av vilka många lämnat sina länder motvilligt, ivägtvingade av religiös förföljelse eller svår fattigdom. Det flödet medförde kolonisation, förlorad frihet, kultur och livsstil. Nutidens migrationsvåg har inte så storslagna ambitioner, man vill bara hitta ett bättre liv på en trygg plats. Som "Carl" visar vill det stora flertalet av dem som kommer till Sverige och resten av Västeuropa bli en del av vårt samhälle men inte ta vår plats. Så, i ljuset av vårt orättfärdiga förflutna, måste vi göra något!

För det andra: Ta hänsyn till medmänsklighet! Varje anständigt samhälle med de värderingar Sverige har borde finna det omöjligt att stå vid sidan om och se på de lidande, när det faktiskt har möjlighet att hjälpa. Så i medmänsklighetens namn måste vi göra något!

Läs mer: Här är frågor Migrationsverket ställer till asylsökande som konverterat

För det tredje: Bibelns undervisning handlar om detta! I både Gamla och Nya testamentet åläggs vi ständigt att hjälpa dem som är i nöd. Frälsningsarmén har, som en del av den universella kyrkan, byggt sitt uppdrag på förståelse för vad Bibeln säger om de marginaliserade, dem som inte kan göra sin röst hörd och dem som behöver hjälp. Så i lydnad för Guds ord måste vi göra något!

Slutligen: Som en troende och en del i Jesu Kristi kropp, har varje kristen en skyldighet att representera Jesus i en värld som lider. Vad skulle Jesus göra i dag när han möter sådana som "Carl"? Vi behöver inte spekulera. Genom hans egna gärningar och genom hans undervisning, särskilt beträffande att älska sin nästa och att definiera vem som är vår nästa, ger Jesus oss ett exempel att följa. Dessutom, att hjälpa vår nästa handlar inte bara om att likna Jesus, det motiveras också av något annat Jesus sa: Så som ni har hjälpt någon av dessa mina minsta, så har ni också hjälpt mig. Han identifierar sig själv med "Carl", så när han ber oss älska och hjälpa "Carl", uppmuntrar han oss också genom denna akt av medmänsklighet, att älska och hjälpa Jesus själv. Så för Jesu Kristi skull måste vi göra något!

Allt detta är något mycket mer komplext än dina och mina åsikter eller till och med dina och mina känslor. Det handlar om mer än att din svenska nationalitet kan stå på spel.Det gäller din integritet som en medlem i Guds rike och din tro och övertygelse som en bibeltroende lydig efterföljare till Jesus Kristus.

Du ... vi … måste göra något!

Clive Adams, kommendör, Frälsnings­arméns ledare i Sverige