Generationerna måste mötas

Tack Carl-Henric Jaktlund för ditt "öppna brev till frikyrkans äldre" (Dagen 30/9)! Jag läste det med intresse. Jag försöker ta in ditt ärende till oss: Stanna kvar, ge av er erfarenhet, och skriver nu utifrån min erfarenhet och mina försök att lyssna in olika erfarenheter från den äldre generationen.

Jag är personligen tacksam och kritisk. Tacksam för ett mycket generöst mottagande i Sionförsamlingen i Linköping, dit jag kom som nybliven pensionär. Tagen i anspråk fortfarande, ja. Men – om jag inte hade blivit erbjuden att undervisa vid bibelskolan, eller fått frågan att tjäna som äldste eller frågan om att predika nu och då, hade jag då klivit fram och själv erbjudit mina tjänster? Nej!

Ska vi äldre, kanske även andra, då vara b­eroende av att andra hela tiden aktivt söker upp oss? Det är ingen kreativ miljö.

Och när det gäller Pingst i stort är jag också kritisk. Jag ser hur 30-40 åringar är det som gäller bland förkunnare. En ungdomskult växer fram. Det låter vackert att erfarenhet skal tas tillvara men, handen på hjärtat, i hur många församlingar och sammanhang är det så?

Det är beklagligt om yngre och medelålders uppfattar att äldre lever i det gamla och hela tiden skulle komma "von oben"? Genom att ständigt tänka i generationskategorier spär vi på klyftan.

Jag uppfattar ”pingstkulturen” som en miljö där det gäller att ta för sig, ha de rätta kontakterna etcetera. Vi behöver en kultur där alla generationer ser och respekterar varandra, och där den ”framfusige” lär sig äkta frimodighet medan den ”tillbakalutade” vågar kliva fram.

Att äldre abdikerar är smärtsamt och en stor förlust. Ibland förstår jag den reaktionen, men anser den vara fel. Historielöshetens tassemarker hotar annars.

Vi behöver våga närma oss varandra. Skapa konkreta mötesplatser för samtal och bön. Inte komma med krav, men ärlig vilja och positiv nyfikenhet. Ett stort gemensamt centrum behövs. Detta borde även gälla alla generationer av pingstpastorer.

Jag har arbetat och levt med unga vuxna i stort sett hela mitt vuxna liv. Jag ser hur många unga saknar de äldre, efterfrågar deras råd, erfarenhet och perspektiv. Alla vill mötas med respekt och integritet. Alla generationer behöver varandra.

Björne Erixon, pingstpastor