Goda trosstängsel behövs

I debattartikeln "Undvik snäva trosstängsel" (Dagen 2 mars) väcker Morten Sager ett flertal väsentliga frågeställningar utifrån min artikel "Dags att försvara evangeliet" (Dagen 19 februari). Men hans resonemang präglas – uttalat eller outtalat – av ensidighet, där viktiga aspekter i onödan ställs mot varandra.

Morten Sager ställer ”trosinnehåll” mot ”trons grundhållning”. Eller med ett annat språkbruk; försanthållande ställs mot förtröstan. Men all kristen tro måste med nödvändighet innehålla båda sidorna. Du kan inte förtrösta på något du inte håller för sant, samtidigt som försanthållande utan personlig överlåtelse inte gör dig till en kristen.

Poängen i min artikel var att det kristna trosinnehållet – den kristna läran – under lång tid varit under attack och att det därför är hög tid för oss att ta upp försvaret av det som vi håller för sant och som vi överlåtit våra liv till.

Morten Sager kritiserar ”snäva stängsel kring vad som är nödvändigt för en kristen tro”, men nämner inget om det självklara att all kristen tro har gränser. När vi hänvisar till Nya testamentet – som Sager gör – eller till olika sammanfattningar av dess innehåll som i den apostoliska eller nicenska trosbekännelsen sätter vi upp stängsel som visar vad kristen tro är.

Vi är överens om att det finns många avskräckande exempel på felaktiga gränser, märkliga stängsel och hårda attityder, men ingen av oss kommer undan frågan om var de riktiga gränserna bör dras. Sager själv blir här ganska flytande i sina formuleringar. Han dröjer vid kärleken, den dunkla spegelbilden, vikten av dissonanser, mystikernas erfarenheter och omsorg oavsett religionstillhörighet. Kontrasten mot var fokus ligger i Apostlagärningarnas förkunnelse är slående.

I kristen tro finns det en självklar medvetenhet om hur begränsad vår kunskap är; vi har inte hela sanningen. Men det är inte liktydigt med att den kristna tron saknar sanningsanspråk och därför slutar i ogripbar mystik.

När det gäller kunskap om Gud finns det ett tredje alternativ mellan att hävda att vi har uttömmande kunskap och att hävda att vi saknar kunskap: Kristen tro har alltid hävdat att vi har tillräcklig kunskap. Det finns anledning att fortsatt lita på Gud trots allt det som för tillfället ser ut att motsäga både hans godhet och hans makt.

I vår tid behöver vi kommunicera evangeliet på tusen olika sätt, med tusen olika röster. Men i en kultur som gjort allt som står i dess makt för att undergräva fundamenten för den kristna tron – att Gud finns, att universum är skapat och inte självexisterande, att Jesus är Guds Son som uppväcktes från de döda, att de bibliska skrifterna är tillförlitliga historiska dokument – måste vi åter engagera oss i frågan om sanning.

Som Morten Sager understryker möter vi i Jesus den "absoluta­ kärleken", som Paulus så underbart lovsjunger i 1 Korinthierbrevet­ 13.

Men den kärleken kan aldrig sättas i kontrast till sanningen, eftersom kärleken ”gläds med sanningen”. Om Paulus själv skriver Lukas i Apostlagärningarna att han gjorde sina åhörare i Damaskus ”svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias” och att han i Efesos ”argumenterade övertygande för Guds rike” (NIV).

Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska evangeliska alliansen