Debatt

Gör staten neutral till polygami

Staten varken kan eller bör definiera det kärleksband som äktenskapet symboliserar för de flesta, menar skribenterna, som ifrågasätter Stefan Gustavssons nej till polygami.

Stefan Gustavsson oroar sig i Dagen (7 februari) över den senaste tidens debatt om polygama äktenskap. Han menar där att möjligheten till månggifte per automatik kommer utgöra ett direkt hot mot jämställdheten. Vi saknar en reflektion över vad ett äktenskap är och var statens roll ligger i att reglera dessa – kanske de två mest grundläggande frågeställningarna i en diskussion kring äktenskapet.

Vi anser att man måste se äktenskapet från två perspektiv – det juridiska och det mänskliga.

När man tänker sig ett äktenskap ser man nog inte ett lagpapper framför sig, utan snarare ett djupt band av kärlek och tillit mellan vuxna människor. Rent juridiskt sett är äktenskapet däremot inte mycket mer än ett avtal som fått en särställning i svensk lag. Det handlar om en grundtrygghet och ett bevis om samhörighet för personer som valt att leva sina liv tillsammans.

Staten varken kan eller bör definiera det kärleksband som äktenskapet symboliserar för de flesta. Just därför bör lagen ge en bred och öppen plattform för människan och det civila samhället att bygga sin egen lycka på.

I sin artikel hävdar Gustavsson att den romantiska kärleken är begränsad mellan två individer. Det står såklart Gustavsson fritt att uppleva kärleken som endast monogam – och detta skulle nog även vi kunna skriva under på – men vi kan omöjligen föra alla människors talan kring så pass personliga känslor som kärlek.

För många troende är äktenskapet inte bara bandet till maken eller makan – det är även ett band till Gud. Därför har de religiösa samfunden en naturlig plats i äktenskapet för många som gifter sig. Men för att fria samfund ska få följa sin egen definition av äktenskap krävs att statens roll i äktenskapet är minimal. Det är helt enkelt en fråga om religionsfrihet. En öppen inställning från statens sida till det juridiska avtal som äktenskapet innebär ger det civila samhället större möjligheter till att själva bestämma sin ställning i frågan. Det samfund som inte tror på polyamori ska såklart inte behöva viga polyamoröst.

Gustavsson menar på att jämställdheten skulle ta skada. Tanken att äktenskapet stärker patriarkatet är knappast ny – kända feminister som Emma Goldman eller Simone de Beauvoir kritiserade tidigt äktenskapet som en patriarkal och ojämställd institution. Detta kan såklart också gälla polygama förhållanden, men sann jämställdhet möjliggörs inte genom förbud utan genom människors fria val att styra över sina livsöden.

Något som garanterat inte hjälper jämställdheten är att omyndigförklara vuxna kvinnor och mäns kapacitet att själva avgöra hur och med vilka de lever sina liv. Att hänvisa till jämställdhetssituationen i länder där polygami är lagligt är varken intressant eller relevant. Det utgår från att dessa länders jämställdhetsproblem är kopplade till polygamin i sig. Begränsningen av saudiarabiska kvinnors rättigheter kommer sig i huvudsak inte av landets syn på polygami, utan snarare en hårt förankrad syn på kvinnor som ett mindre värdefullt bihang till deras makar.

När det kommer till valet av livspartners bör det vara en fråga för de inblandade och inte för staten. Det skapar frihet för religiösa församlingar att sätta sin egen definition av äktenskapet, frihet för de som inte vill leva utifrån en traditionell syn på tvåsamhet och, viktigast av allt, en frihet för såväl kvinnor som män att ta egna beslut kring sina liv och sin framtid. Det enda som krävs är att det offentliga lägger en stabil men öppen grundsten och sätter sin tillit till människan och hennes förmåga att bygga sig ett bra liv på egna villkor.

Daniel Lucas, tidigare styrelseledamot Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm och Oskar Areskog, ordförande Liberala Ungdomsförbundet Nordvästra Skåne.

Fler artiklar för dig