Granskning kan hjälpa oss förstå

Det är inte för att peka finger som en djupare granskning av Svenska kyrkans relation till forna DDR bör göras. Det är för att förstå mekanismer och samband, menar Hans Wallmark.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Replik till Anders Westius som skrev om sin far, biskop Lars Carlzon (Dagen 22 aug):

Sedan jag började som riksdagsledamot 2006 har jag intresserat mig för hemlighetsmakeriet kring de svenskar som på olika sätt agerade för DDR-statens räkning. Det har varit en rätt segt flytande process. Det råder en uppenbar ovilja att närma sig dessa frågor. Något liknande har säkert professor Birgitta Almgren upplevt från officiellt håll då hon med två böcker försökt beskriva olika aspekter av det faktum att det funnits dem som direkt eller indirekt gått Östtysklands ärenden i Sverige. För sin senaste bok ålades hon av domstol kraftiga begränsningar vid sina arkivstudier och sedan anmäldes hon av säkerhetspolisen till Justitiekanslern.

Nu finns i vart fall en rätt framträdande person som avslöjats ha varit Stasi-informatör. En präst i Svenska kyrkan!

Av den anledningen tycker jag också att Svenska kyrkan självt i en anda av öppenhet och vilja att säkra fortsatt förtroende och respekt bör gå vidare med någon form av granskning. I det sammanhanget har jag nämnt att den tidigare biskopen i Stockholm, Lars Carlzon, var aktiv i och ordförande för Förbundet Sverige-DDR.

Anders Westius skriver inkännande och respektfullt om sin far och menar att hans engagemang hade sin grund i övertygelsen om att hjälpa och bistå kristna i Östtyskland. Jag har ingen anledning att betvivla det uppsåtet. Däremot finns det ju skäl att bredda perspektivet för att begripa vår samtids historia. Hur kunde DDR-statens legitimitet i andra länder hjälpa till att hålla kvar en korrupt och moraliskt rutten kommunistregim vid makten?

Anders Westius skriver själv: "Men det vore onekligen intressant om någon forskare vill ägna sig åt Wallmarks fråga och kanske göra den mer generell. För det är varken första eller sista gången som en representant för kyrkan måste välja väg."

Med det resonemanget har han fångat in en central utgångspunkt för forskning och granskning. Låt oss försöka förstå. Både drivkrafter bakom som vad som blev de verkliga resultaten. Det finns också anledning att tro att det som skett under 1960-, 70- och 80-talet rymmer såväl det bästa som det sämsta. Den nu avslöjade prästen har i ett öppet brev tecknat konturerna av vad han gjort och insikten om att hans uppgifter kan ha skadat och förstört livet för de utlämnade. Men det finns säkert också dem vilka osjälviskt har hjälpt till. Historier som även förtjänar att berättas, inte minst med anledning av de kontakter som funnits mellan Sverige och DDR.

Den protestantiska kyrkan i Östtyskland var nämligen en av de viktiga förändringskrafterna. Här fanns många som modigt tog ställning. Kyrkorna blev i slutet av 1980-talet samlingsplatser för dem som tröttnat på förtrycket, misshushållningen och det offentliga ljugandet. Förbundsrepublikens nuvarande president Joachim Gauck var en engagerad präst som dessutom efter Berlinmurens fall och den fredliga återföreningen blev chef för den myndighet som hade att förvalta de forna Stasi-arkiven. Han har kommit att bli något av en symbol för öppenhet och tron att sanningen stärker demokratin.

I sin bok "Inte bara Stasi?" (Carlssons) beskriver Birgitta Almgren skickligt hur DDR målmedvetet bearbetade olika delar av det svenska samhället. Många var det som lockades att agera: Företag och industriledare samt studieförbund, för att nämna några. I hennes bok finns ett foto på Sveriges statsminister Ingvar Carlsson sittandes bredvid en fryntlig Erich Honecker. Det är januari 1989 och bilden är tagen i Berlin. Det är dags för DDR-jubileum. I medlemsbladet för Sverige-DDR skriver redaktionen: "Ingvar Carlssons besök i DDR i januari 1989 var naturligtvis en framgång i första hand för fredssträvandena och arbetet på avspänning och ökad mellanfolklig förståelse. Det var en framgång för de båda statsmännen Ingvar Carlsson och Erich Honecker. Lite grann var det en framgång också för Förbundet Sverige-DDR. För första gången fick vi skriftligt svar på en hälsning till statsministern. Förbundsordföranden Lars Carlzon och hedersordföranden Stellan Arvidson hade båda undertecknat förbundets hälsning till Ingvar Carlsson inför hans resa till DDR."

Det är inte för att peka finger en djupare granskning bör göras. Utan för att förstå mekanismer och samband. Jag är i likhet med Anders Westius övertygad om att kyrkans folk även i framtiden tvingas göra svåra val. Och lika övertygad är jag om att totalitära regimer kommer att agera listigt och långsiktigt.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons