Gunilla Lundgren: En sångskatt inom pingst är på väg gå förlorad

Det finns en sångskatt inom pingströrelsen som är på väg att gå förlorad, menar Gunilla Lundgren. Vi bygger vår musikaliska framtid nu och på vår musikaliska historia.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Observera att den här artikeln publicerades den 5 juni 2013. På grund av spridning i sociala medier kan den åter dyka upp på Dagens mest lästa-lista.

 

Jag älskar sång och musik. Jag är en kristen låtskrivare som växte upp i en musikalisk familj. Jag har skrivit sånger sen jag var elva år. Jag vill berätta om sången och musiken i den pingstförsamling jag var med i utanför Göteborg på 1960-talet.

Sången var det sätt på vilket vi i församlingen uttryckte vår tro. Församlingsledaren visste om kraften som fanns i församlingssången och musiken och med hjälp av den ville man leda församlingen till en andlig seger. Sång och musiklivet var mångfasetterat, varierat och blomstrade. Olika åldrar och sångstilar fick rum.

I söndagsskolan sjöng vi glada rörelsesånger. Församlingssången var också mycket viktig. I söndagförmiddagsgudstjänsten, väckelsemötet, bönemötet och i andra samlingar var sången i centrum. Pappa var pastor och tyckte om att sjunga och spela och med sångerna berätta om Jesus. Därför var också församlingens sång och musik viktig. Den var ett redskap för evangelisation som användes flitigt.

Det fanns tydliga förebilder.

Vi sjöng ur sångboken Segertoner. Sånger skrivna av kristna sångförfattare och kompositörer inspirerade av Gudsmötet och uttryck för olika stilar och tider. Sångerna var födda i väckelse. Sångskatten gav kraft och inspiration till oss som sjöng. Det fanns sång och musikledare som trodde på den andliga sången och musikens möjligheter och sången gav glädje, hopp och tro. Den unisona sången leddes ofta av en organist.

Sång och musiklivet blomstrade. Vi var i olika åldrar men med något stort gemensamt, vår tro. Den uttrycktes i solosång, duettsång, trio och kvartett. Sången framfördes till piano eller gitarr. Det fanns en sång och musikgrupp som kallades strängmusiken. I den fanns många instrument som gitarr, mandolin, fiol, cello, bas, piano och dragspel. Det förekom stämsång och i en del församlingar fanns blandad kör. Sång och musiklivet var mångfasetterat och ständigt i utveckling.

Det är 2013 och jag som låtskrivare, sångare och musiker känner mig ledsen. Jag undrar hur mitt andliga och musikaliska liv ska utvecklas och hur min tro ska bära mig de år jag har kvar? Mycket är annorlunda med sång och musiklivet nu. Jag känner inte igen mig i församlingssången. Jag kan inte uttrycka min tro i den unisona sången. Den är inte min! Det gör att jag fattat beslutet att sluta med mina egna sång- och musikframträdanden.

Är församlingssången viktig?

Mångsidigheten och variationen är borta. Sången är inte längre ett uttryck för gemensam tro. Förebilden är otydlig. Sången och musiken har förlorat sin roll. Jag har här inte för avsikt att göra några personliga påhopp. Jag vill bara dela med mig av egna erfarenheter under lång tid. På grund av arbete har jag flyttat mycket, det har gett mig förmånen att tillhöra flera församlingar. Jag kan jämföra och se sång och musiklivet från olika håll.

Församlingssångerna vi sjunger nu finns inte längre i någon gemensam sångbok. Kunskapen om vem som skrivit sångerna och i vilken tid de skrevs går förlorad. Viktig historia för att vi ska kunna få ett längre tidsperspektiv och se att denna sång- och musikskatt använts under flera hundra år för att förena, styrka och bära församlingen.

I dag får lovsångsteam bestämma församlingssången som med korta sångkörer ger oss ett musikaliskt uttryck från en viss tid och epok. Medan en åldersgrupp i församlingen lyfts och inspireras gång på gång får andra sitta och lyssna. Tanken med församlingssången är att ALLA i församlingen ska få kraft och inspiration genom den! Har dagens församlingsledare blivit historielösa? Var finns pingströrelsens musikhistoria?

Strängmusiken är nog död. Det finns ringa möjlighet för den som vill spela sitt instrument till Herrens ära. Väldigt sällan förekommer stämsång eller blandad kör.

Ett blomstrande musikliv i en nära framtid! Klingar inte de orden skönt? Församlingssången och musiken kan utvecklas om vi vill respektera varandra. Unga och äldre sångare och musiker kan samarbeta. Man kan skapa en musikkommitté med olika representanter från vart decennium så varje ålder med sitt musikaliska uttryckssätt blir representerad. Mötas för regelbundna samtal lokalt, regionalt och på riksnivå och dela erfarenheter.

De unga sång- och musikledarna kan lära sig av de äldre sång- och musikledarna sin gemensamma sång och musikhistoria. Yngre och äldre får då samma chans att känna sig hemma i församlingen och delta i församlingssången. Vi kan bara bygga vår musikaliska framtid på vår musikaliska historia.

Kan vi rädda vår fina sångskatt som håller på att gå förlorad? Vilken sång och musikutveckling i församlingen drömmer du om?

Gunilla Lundgren, låtskrivare

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
#vardeljus

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Annons
Annons