Häpnadsväckande uppfattningar om KD

Johannes Widlund replikerar med häpnadsväckande uppfattningar på min artikel om kristdemokrati som tidernas ideologi (Dagen 15/4). Bland annat påstår han att "den kristdemokratiska politiken förutsätter fattiga människors misär". En märklig anklagelse mot det parti som drivit igenom fem sänkningar av skatt för pensionärer, utformade för att främst gynna dem med lägst pensioner.

Tack vare KD höjdes grundbeloppet i föräldraförsäkringen till nytta främst för unga föräldrar som inte börjat jobba. Parallellt höjdes bostadsbidraget för ensamföräldrar och bostadstillägget för sämst ställda pensionärer, grupper som generellt släpat efter. KD drev även igenom fritidspengen till barn i familjer med försörjningsstöd, för att minska barns ekonomiska utsatthet.

Inte minst känns Widlunds uttalande märkligt för mig personligen, som tillbringat ett antal år i Tanzania och regelbundet återvänder dit för att konkret förbättra villkoren för den fattiga landsbygdsbefolkningen.

Med Alf Svensson som biståndsminister nådde Sverige för första gången enprocentmålet för bistånd. S-regeringen urholkade det ned till 0,7 procentnivån. Alliansregeringen, med KD som pådrivare, återupprättade och överträffade det. I nuvarande S+MP-regeringens budget är biståndsminister Isabella Löwin (MP) med om att sänka biståndet till fattiga länder genom att räkna av en kraftigt ökad andel för flyktingmottagande.

Hos skribenten tycks en miljöpartistisk världsordning vara idealet. Gustaf Fridolins aningslösa flygresande över korta sträckor avslöjar betänkliga sprickor i fasaden. Var tog ansvaret för jordens resurser vägen?

Förvaltarskapsprincipen är en av kristdemokratins grundprinciper. Den har direkt bäring på miljöfrågorna. Partistyrelseledamoten Lars Thunberg är en stark förespråkare i dessa frågor, inte minst i sin roll som ordförande i Sveriges Ekokommuner.

En miljöpartistiskt ekosofisk utopi tror jag inte på. För att ge världen en chans behöver vi tänka och arbeta ansvarsfullt och långsiktigt, med en balans mellan tillväxt och förvaltarskap. Ingen har intresse av att förbruka jordens resurser till bristningsgränsen. Tvärtom har vi ansvar för att till våra barn överlämna en värld minst lika god som den vi ärvde.

Gudrun Brunegård, Kristdemokrat