Helt fel bild av svensk sjukvård

Mona-Liza Gustavsson skriver en debattartikel, "Förändrad sjukvård krävs" (Dagen 31 oktober) om sjukvården i Sverige. Artikeln präglas av hennes sorg och frustration efter pappans tragiska bortgång 2009. Den övergår i ett angrepp på svensk sjukvård generellt.

Det är omöjligt för mig som politiker att ge mig in på omständigheterna kring Mona-­Liza Gustavssons fars död, mer än att jag verkligen beklagar det som hänt. Däremot kan jag konstatera att svensk sjukvård faktiskt är en av världens abso­lut bästa – i flera avseenden den allra bästa. Det finns belagt i mängder av internationella jämförelser. Det finns belagt i så kallade nöjdhetsindex, där man mäter hur svenskarna själva upplever den vård de får.

Människor är inte perfekta. Tyvärr kommer misstag aldrig att helt kunna undvikas heller i sjukvården. Det finns alltid utrymme för förbättringar. Varken jag, de landstingspolitiker, tjänstemän eller chefer som ansvarar för vårdens utförande kan luta oss tillbaka. Men jag kan omöjligt hålla med om den mörka bilden av svensk sjukvård som tecknas i artikeln. Låt mig i stället ge exempel på hur den faktiskt har förbättrats de senaste åren:

Den här regeringen har infört ett system med öppna jämförelser. Alla ska kunna se vad som fungerar och vad som inte gör det. Och i vilka landsting. I dag är det till och med möjligt att jämföra ned på kliniknivå. Detta gör att de bästa exemplen tjänar som förebilder för andra. Jag tror att vården därmed på sikt också får bättre förutsättningar att bli mer jämlik.

Minns ni diskussionen om vårdköerna, som under många år dominerade bilden av svensk sjukvård? Inte nu längre. Med hjälp av vårdgarantin och kömiljarden har vi kortat vårdköerna. Tidigare fick 6 av 10 patienter vänta i mer än 90 dagar på vård; i dag får 9 av 10 patienter vård inom samma tidsrymd.

Vi har mångdubblat anslagen till kvalitetsregister, och de byggs nu ut i rekordfart. Så stärks kvalitetsarbetet och patientsäkerhet.

Alliansen har sedan 2007 gjort historiska satsningar på psykiatrin. Fram till 2016 satsar vi 870 miljoner kronor per år.

Vi har skärpt patientsäkerhetslagen ordentligt. Det gör att man lättare kan ta legitimationen från den personal som felbehandlar, vilket gör att patienten kan känna sig tryggare.

För att ytterligare stärka tillsynen inrättar regeringen en ny – helt fristående – inspektionsmyndighet, som ska vara på plats i juni nästa år. Även detta kommer att öka patientsäkerheten.

Regeringen har på ett kraftfullt sätt höjt anslagen till den medicinska forskningen.

Vi gör en satsning på de mest sjuka äldre på 3,7 miljarder kronor.

Sammantaget ser jag många skäl att vara optimistisk. Regeringen har redan åstadkommit avsevärda förbättringar. ­Utifrån mina många år inom sjukvårdspolitiken vill jag säga att vi aldrig tidigare haft en mer omsorgsfull eller mer hängiven politisk ledning på socialdepartementet. Regeringen har på ett utmärkt sätt skött det som ankommer på den. Till detta kommer att staten inte driver några sjukhus. Det gör landstingen – som också har beskattningsrätt och är de som fördelar resurser till sjukvården.

Jag känner med dem som blivit felbehandlade, i medicinskt eller mänskligt hänseende. Jag kan garantera en sak: Personal och politiker gör allt de kan för att de fallen ska vara så få som någonsin är möjligt.

Anders Andersson, riksdagsledamot för Kristdemokraterna och ledamot i socialutskottet