Debatt

Högre i tak om det tredje könet, tack!

Knappast någon var så normkritisk i sin samtid som Jesus själv.

En äldre predikant och mentor sa till mig som ung när vi samtalade om urskiljningens gåva: "Konsten med urskiljning handlar om att se Gud överallt. Det onda det avslöjar sig alltid." Jag tror att det gömmer en stor hemlighet. I mötet med nya människor eller företeelser (ibland skrämmande) – var finns det goda?

Elisabeth Sandlund inleder sin ledare den 24 januari med att nyansera idén om att bara ett ämne i taget får plats i den svenska samhällsdebatten. Hon lyfter fram två frågeställningar som enligt henne är på kollisionskurs: jämställdhet och ett tredje kön. Ledaren landar i att det stora problemet i vårt samhälle i dag är den normkritik som fått genomslag på område efter område. Det här är inte första gången (Frida Park skrev den 27 september 2017) som tidningen Dagen tar upp kriget mot normkritiken. Med ett slags konspiratorisk idé om att normkritiken är en helt egen ideologi (queer?) driven av en sjuklig lusta att utrota alla goda ideal och normer i världen skrivs förenklade texter om kampen mot normkritiken.

Att belysa att normlösheten är problematisk och skapar mycket svårigheter, inte minst för unga, är viktigt. Men denna ideologiska jakt – varför? Jag återvänder till min mentors råd. Kan det faktiskt också finnas något gott i detta?

Knappast någon var så normkritisk i sin samtid som Jesus själv. Kvinnor som sågs som ägodelar och utan vittnesrätt kallades rätt in i hetluften för att vara vittnen om att Gud blir människa och dör och uppstår för mänsklighetens frälsning. Barnen lyfts fram som exempel, i en tid när barnen inte tillräknades något större värde. Listan är lång.

Att normer ställer till det är knappast någon nyhet för oss. Att män behandlar kvinnor illa och kommer undan med tystnaden – ja, det är ju också en norm, som vi förhoppningsvis börjat bryta med.

När Pingst ung beställde en undersökning om kvinnors plats och möjlighet i förkunnar- och pastorsrollen blev resultatet att det är normerna som skapar dåliga förutsättningar för kvinnor.

Visst finns det galenskap nästan överallt, så också i svenskt skolväsende. Men de allra flesta lärare och förskollärare är kloka människor, som också inser att vi behöver arbeta med våra normer för att bryta onda mönster. Det samhället behöver är inte mer stereotypa könsroller Det vi behöver är den kärleksfulla blick som Jesus bar i mötet med varje människa, som ser bortom fördomar och fasta roller och hjälper människor ut i frihet.

Att hävda att det på grund av frågan kring tredje kön (en komplicerad fråga) och normkritik skulle "vara absurt att hävda att män har något speciellt att tillföra i familj och barnomsorg", ja, det är väl absurt. Nog kräver frågor om normkritik och frågan om ett tredje kön högre till tak och mer möjligheter att hålla flera tankar i luften än vad tidningen Dagen för tillfället driver. Jag säger som Gamaliel: "Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv."

André Jakobsson, Sävar

SVAR DIREKT

André Jakobsson har helt rätt i att Jesus var normkritisk. Han ifrågasatte de normer som förtryckte och förminskade människor. Men Jesus är också den som säger: "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla." (Matt 5:9) Hans normkritik var med andra ord inte utan förbehåll. Han behärskade den svåra konsten, som vi alla behöver öva oss i, att hålla fast vid det grundläggande men rensa bort förvanskande överbyggnader. Att använda Jesus som slagträ i diskussionen om huruvida det finns ett tredje kön eller inte blir därmed poänglöst.

Jakobsson menar att Dagen inte klarar att hålla flera tankar i luften. Det är precis tvärtom. Ledare från den 26 januari som han ogillar var ett försök att konfrontera två vanliga tankespår med varandra, dels hållningen att kön inte är något annat än en social konstruktion där vi själva väljer vad vi vill vara, dels uppfattningen att jämställdhet mellan de två könen män och kvinnor är något eftersträvansvärt. Att den övningen visade på bristande logik är förstås besvärande för urskillningslösa normkritiker.

Ledarredaktionen

Fler artiklar för dig