Ingen rättssäker asylprocess

Det är ett slöseri av samhällsinsatser och ett svek mot de unga som väntat i utdragna asylprocesser att Migrationsverket låter en osäker åldersbestämning vara avgörande för utvisningsbeslut, skriver Marianne Andréas.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Min tro på rättssäkerheten, denna grundläggande del i den demokratiska rättsordningen, är i dag i gungning.

I Sverige ändras nu, med minimal bevisföring, födelsedatum på löpande band. Unga människor skrivs upp i ålder och får samtidigt beslut om utvisning.

Det handlar om ensamkommande barn som kom som femton- eller sextonåringar i den stora flyktingvågen 2015 och som har väntat ett par år på svar på sin asylansökan. De unga är inte orsak till den långa väntan. De har lämnat sin presentation och berättelse vid ankomsten. Efter månader och år av väntan kommer ett beslut om avslag tillsammans med ett beslut om åldersuppskrivning.

Då rämnar tryggheten och tillvaron i det nya landet, där vänlighet och trygghet först fanns att finna, slutar i en åldersuppskrivning som kastar en ung människa ut i kaos och oro. Det kan inte kallas rättssäkert att en myndighets handläggningstid ska påverka en ungdoms möjlighet att få uppehållstillstånd. Rimligt borde i stället vara att en människa i en asylprocess bedöms efter det datum då ansökan lämnas in.

Det tar tid och det kräver personal för att på ett rätt sätt bedöma en asylansökan. Jag tror att personalen på Migrationsverket har yrkesstolthet och vill fatta riktiga beslut. Därför blev också oron stor när nya migrationsministern, Helene Fritzon, vid sin första debatt omkring de ensamkommandes situation bara hade en åtgärd att presentera. Hon har som ny migrationsminister ringt Migrationsverkets chef och sagt att alla de ungas ärenden ska vara processade innan årets slut. I klartext innebär det att nu gäller inte längre grundligt arbete och rättsäker prövning, nu gäller att skynda och visa resultat (räkna pinnar, hette det visst förr). Besluten duggar denna höst plötsligt tätt till de unga.

Vid vårt köksbord sitter en ungdom. Efter att ha blivit uppskriven i ålder fyra dagar före sin 18-årsdag och över en natt förlorade han familjehemsplacering, god man, socialsekreterare och mentor. Han förstår inte hur hans födelseår plötsligt kan ändras från 1999 till 1998. Det är ett stort integritetsintrång att ändra en människas ålder.

Fredrik Tamsen, rättsläkare på Rättsmedicinalverket påpekar i en artikel i Läkartidningen att det finns indikationer på allvarliga brister i Rättsmedicinalverkets egna metoder och stor risk för att barn felklassificeras. Tamsen är stark kritisk mot den medicinska åldersbedömningen på grund av att den vilar på så få studier och bristande vetenskaplig grund.

Den ungdom som nu bor hos oss saknar, liksom 25 procent av befolkningen, anlag för visdomständer, så den medicinska åldersbedömningen vilar endast på en knäröntgen.

Allmänläkaren Bertil Hagström skriver i en kommentar till Tamsens artikel: ”Att acceptera en felklassificering på uppåt 20 procent när det kan gälla liv och död för dessa ungdomar är fullständigt absurt och inte värdigt en nation som skrivit på om mänskliga rättigheter och vill göra barnkonventionen till svenska lag. För att avsluta denna plågsamma hantering vore det bäst för alla om samtliga ensamkommande ungdomar som kom hit före den 24 november 2015 fick permanent uppehållstillstånd”.

Det som pågår i Sverige är plågsamt, inte bara för de unga som nu får vita kuvert med avslag, utan också för hela den del av civilsamhället som svarade ja till Migrationsverkets vädjan om utrymme och hjälp under flyktingvågen 2015. Det är ett svek också mot alla medborgare som varit extraföräldrar, gode män, lärare och skapat nätverk runt de unga ensamkommande. En stor grupp professionella protesterar i nätverk som #vistårinteut och #låtdeungastanna.

Vi har fostrat fyra egna barn och haft några unga inneboende hos oss under åren. Vi har viss erfarenhet av att känna igen en tonåring som ännu inte är myndig. Det finns något ömtåligt, osäkert bakom den säkra attityden och prövandet av vuxenidentiteten. Det finns en skörhet i kvällssamtalen och i rädslan som kryper fram när kraven blir för stora.

Stor är oron i den växande grupp unga som nu skrivs upp i ålder och hotas av utvisning till Afghanistan, nedstämdheten och uppgivenhet växer hos dessa. Det är ett slöseri av samhällsinsatser att bryta ner den tillit och framtidstro som två år i svensk skola och i svenska familjer har skapat. Det är ett svek mot de unga som väntat i utdragna asylprocesser att Migrationsverket bortser från de ungas berättelser och låter en osäker åldersbestämning vara avgörande för utvisningsbeslut. Det är förenat med livsfara att deportera dessa unga till ett krigshärjat land. Det gör att asylprocessen måste vara hundraprocentigt rättssäker. Så är inte fallet i dag.

Politiker måste ta ett ansvar och genast hitta en blocköverskridande lösning.

Marianne Andréas, lärare, pastor och ”extra-förälder”

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (73%)
  • Nej (27%)
  • Vet inte (0%)

33 röster

Se tidigare frågor

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons