Inget vurmande för patriarkatet

Tack alla som tagit er tid att svara på min debattartikel (Dagen 9/6). Det var med tveksamhet jag tog upp frågan i det o­ffentliga rummet. Varför jag ändå gjorde det? Det handlar om vår rörelses bibeltolkning, eller kanske rentav bibelsyn, och varthän den kommer att utvecklas framöver.

Vi möter alla frestelsen att i kulturellt laddade teologiska frågor undermedvetet driva vår tolkning av Bibeln så att vår teologi skapar så lite friktion med samtiden som möjligt. N­aturligtvis är kontextualisering av vad vi tror omistligt, men kulturacceptans får ju aldrig bli ledstjärnan i själva tolkningen. Då blir resultatet e­iseges (inläsning) i stället för exeges (utläsning) av Guds Ord.

Den som vill läsa hur medie­kännaren Emanuel Karlsten läxar upp pingstpastorer för vad han upplever som inkonsekvens i vår hantering av Bibeln och förklarar hur omvärlden ser på oss som hycklare med bjälkar i ögat, kan läsa hans krönika i Göteborgsposten (24/4). Gå in på gp.se och sök på ”bjälke” så finner du den. Karlsten gör inga anspråk på att vara teolog, men han kan nog representera en medievärlds syn på oss pingstpastorer. Jag erkänner att han trampade rätt på min ömma tå. Inför svåra bibel­texter har jag ibland upplevt att vi skruvar på oss, ”släpper det”, och går vidare för att vinna världen.

Tack Sam Wohlin och Sören Perder för er återgivning av hur pingströrelsen tog sig an sak­frågan på 1990-talet (Dagen 18/6). Tack för den självkritiska tonen kring dokumentering. T­ider förändras, nya generationer kommer, men bibelordet förblir detsamma och kommer att läsas på nytt av varje ny generation. Hur tolkningsarbetet gick till och konsensus uppnåddes (om så skedde) behöver därför klargöras för oss som inte var med. I ett av världens mest sekulariserade länder, med en historik av en genompolitiserad statskyrka, får vi inte överskatta våra egen neutralitet när vi läser bibelordet. Söker vi dess sanning eller stöd för vår egen hållning?

För mig är frågan inte en jämställdhetsfråga utan en bibeltolkningsfråga, men jag inser att det kan vara svårt att skilja på det. En och annan har kanske redan satt mig i "chauvinist-facket". Men låt mig stryka under att jag till ett hundra procent delar Peter Halldorfs och övriga skribenters önskan om att motarbeta grabbkultur och gubbvälde.

Martina Proséns fina krönika (Dagen 25/6) poängterade vikten av att arbeta underifrån med detta. All form av misogyni eller narcissistiska härskartekniker är ovärdigt gudsriket och bör konfronteras av varje kristen. Här skulle såklart erkända komplementarister (som a­nser att män och kvinnor kompletterar varandra utifrån sina olika grundegenskaper), såsom Don Carson, John Piper och Timothy Keller, hålla med. Deras teologiska hållning får inte likställas med vurmande för patriarkatet.

Låt mig i slutet av denna text återvända till bibeltolkningen. Man behöver naturligtvis visa varför vissa texter l­äses helt kontextuellt och andra mer bokstavligt. Galaterbrevet 3:28 fastslår något fantastiskt: I Kristus delar alla samma ställning inför Gud oavsett etnicitet, kön eller social status. Men om versen få utgöra tolknings­nyckeln för alla texter om manligt och kvinnligt i kyrka och i familj blir det tunt och missvisande; samma vers används även av de som menar att äktenskapet är könsneutralt.

Seriös dialog kring tolkning och tillämpning av Bibeln fordra­r mer utrymme än debattsidorna i Dagen bjuder. Därför välkomnar jag v­idare respektfulla bibelsamtal i Pingströrelsen framöver om manligt, kvinnligt, könsidentitet och könsroller – i kyrka och familj. Jag påbörjade det när jag ringde Peter Halldorf innan jag skrev min förra artikel. Han bjöd in mig till Linköping för mer samtal och jag hoppas vi får till det. Brottningskamp med texterna och samtal behövs för att skapa en teologisk integritet i vår rörelse inom ett område där mycket lidande och förvirring finns i vår tid.

Vi behöver förstå vår samtid för att vara relevanta. Men vi behöver inte försöka göra Bibeln relevant, utan bara påvisa dess relevans. Guds sanning kommer alltid vara relevant i sig. John Stott talade om det dubbla lyssnandet: Lyssna till samtidens frågor, lyssna till Skriftens svar, och proklamer­a och tillämpa därefter evangeliets svar på nutidens frågor. I detta önskar jag följa honom.