Israels ambassadör: Kräv ett slut på Svenska kyrkans hat mot Israel

Svenska kyrkans traditionella agg mot Israel har blivit rutin och en fix idé, skriver Israels ambassadör Ilan Ben Dov.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Sedan jag kommit till Sverige har jag mött många goda och hängivna vänner till Israel vart jag än har begivit mig.

Jag har funnit vänner i riksdagen, i affärslivet, bland studenter och universitetslärare och på många andra håll.

Mot bakgrund av detta är det väldigt svårt att förlika sig med att Svenska kyrkans hållning mot Israel är så fientlig – och i själva verket ger uttryck för ställningstaganden mot den judiska staten som är bland de mest aggressiva och fientliga över huvud taget.

De som under senare år följt vad som sagts och skrivits i saken från Svenska kyrkans håll kan lätt få intrycket att dessa uttalanden formulerats av Hamas och inte av Svenska kyrkan.

Väl medveten om allt detta, blev jag egentligen inte särskilt förvånad när jag läste ärkebiskop Antje Jackeléns svar på debattartikeln av Annika Borg. Det traditionella agget mot Israel har blivit rutin och en fix idé.

Jag kommer inte att beröra allt som skrivits av ärkebiskop Jackelén men några punkter kräver ett svar.

Ärkebiskop Jackelén hänvisar några gånger till sitt ”stöd för Israels rätt att existera”. Detta är en arrogant och förmäten formulering. Staten Israel behöver inte Svenska kyrkans tillåtelse eller godkännande för sin existens. Man frågar sig om ärkebiskopen på samma sätt skulle uttala sitt godkännande av Norges eller Frankrikes rätt att existera.

Israel existerar först och främst på grundval av det judiska folkets naturliga och självskrivna rätt till självständighet i sitt urgamla hemland, Israel. Israel existerar också till följd av sin förmåga till självförsvar mot dem som söker utplåna staten.

I samtal för några veckor sedan med en hög företrädare för Svenska kyrkan föreslog jag att man – i det fall man önskade göra en gest av åtminstone minimal goodwill – i så fall lämpligen kunde officiellt gratulera Israel på födelsedagen. Jag torde här knappast behöva påpeka, att detta inte var ett för Svenska kyrkan godtagbart förslag.

Svenska kyrkan kan helt enkel inte förmå sig att uttrycka någonting positivt om Israel – det förefaller som att något sådant skulle gå emot dess själva dna. Allt man sagt och skrivit om Israel under senare år är av en negativ och fientlig natur.

En av de mest okänsliga formuleringarna i artikeltexten – och som samtidigt närmar sig det absurda – är när från ärkebiskop Jackelén motiverar varför Svenska kyrkan avstod från att gratulera Israel på 70-årsdagen eftersom kyrkan tidigare publicerat ett uttalande på årsdagen för Auschwitz befrielse. Denna häpnadsveckande formulering visar än en gång hur Svenska kyrkan cyniskt utnyttjar sin påstådda kamp mot antisemitism. Det är som om kyrkan härmed skulle få legitimitet för den radikala och brutala kampanj mot Israel som man nu bedrivit under så många år.

Jag tillhör långt ifrån dem som ser all kritik mot Israel som antisemitism. Vad vi emellertid fått se från Svenska kyrkans sida under senare år avviker dock så gott som aldrig från den extremt Israelfientliga linjen. Kyrkan sympatiserar med de mest radikalt anti-israeliska organisationer, inklusive sådana som förespråkar bojkott mot Israel, utmålar landet som en rasiststat och demoniserar det.

Läs mer: Annika Borg: Ärkebiskopens negativa fixering vid Israel
 

Försöket att använda kampen mot antisemitism som ett sätt att skyla över och maskera en extremt anti-israelisk hållning är inget annat än hyckleri och jag anser att det vore på tiden att upphöra med detta.

Ärkebiskopen predikar i mästrande ton för Israel om behovet av skydd för mänskliga rättigheter. Israel är i själva verket ett lysande exempel på omsorgen om mänskliga rättigheter – trots att man som enda land i världen står under konstant och omedelbart hot om utplåning värnas ändå människorätten och internationell lag.

I sammanhanget kan nämnas att det bara är några dagar sedan Irans högste ledare Ayatollah Khamenei beskrev Israel som en cancer, en svulst som måste skäras bort och förstöras. Ärkebiskopen fann det emellertid inte påkallat att gå ut och fördöma honom för hans uttalande.

Inget annat land i världen upprätthåller – trots att det är omgivet av dussintals mordiska terrororganisationer som önskar att utplåna det – ändå ett rättssamhälle, yttrandefrihet, ett oberoende rättsväsende, minoritetsrättigheter, jämställdhet mellan könen, rättigheter för HBTQ-personer, trosfrihet och politiska rättigheter som staten Israel gör.

Ärkebiskopen försöker vidare också att undervisa Israel om betydelsen av internationell rätt. Israel respekterar internationell rätt.

Läs också: Antje Jackelén: Svenska kyrkan står upp för Israels rättigheter och skyldigheter

 

Jag skulle dock vilja ta tillfället att ställa följande fråga till ärkebiskopen: När en självmordsbombare rusar in på ett kafé eller en terrorist springer emot dig med en kniv eller yxa – förväntas du då försvara dig med en handbok i internationell rätt?

Har ärkebiskopen någonsin försökt förstå vad det innebär för ett demokratiskt och öppet samhälle att leva i en miljö av våldsförhärligande islamistisk terrorism, där man halshugger sina offer?

Hur mycket illvilja kan man från ett behagligt tjänsterum i Sverige uppbringa när man ska tala om Israel och internationell rätt? Har medlemmar av Hamas, Hizbollah, Islamiska Jihad, ISIS och al-Qaida någonsin hört talas om internationell rätt?

Som jag ovan nämnt, skulle jag fortfarande ha mycket att säga om det ärkebiskopen skrivit. Med detta sagt måste ändå en särskilt viktig fråga beröras: När det gäller Israel agerar Svenska kyrkan som en rent politisk organisation med en politisk agenda som man inte ens besvärar som om att försöka dölja. Frågan är: Hur kan det komma sig att bara en enda åsikt förmår göra sig hörd i en sådan organisation?

I vissa av de samtal jag haft med medlemmar i Svenska kyrkan har jag fått höra att Israel förvisso har vänner inom kyrkan men att dessa är rädda att framföra sin åsikt. Därför måste man här åter fråga sig: hur har situationen kunnat utvecklas till något som närmar sig det gamla Sovjet, där människor inte vågar säga sin mening? Som det har påpekats krävs det ett mycket stort mått av civilkurage för att ställa sig upp i Svenska kyrkan och säga: ”Jag är en vän av Israel”.

Detta för mig till den allra sista fråga som måste ställas: Finns det inom Svenska kyrkan en grupp av modiga medlemmar som är uppriktiga nog att ställa sig upp och kräva att kyrkan sätter stopp för den hatiska politiken gentemot Israel?

Ilan Ben Dov, Israels ambassadör
 

Antje Jackelén svarar: Ärkebiskopen: Svenska kyrkan är inte Israels fiende

Ännu inte prenumerant? Läs Dagen gratis - klicka här.

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (90%)
  • Nej (10%)
  • Vet inte (0%)

682 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons