Debatt

Jag vill ha klockklangen tillbaka

Saker och ting klubbas igenom som man inte förstår betydelsen av.

Vi lever i en tid då olika grupperingar flyttar fram sina positioner. Förändringar sker som inte alltid har förankrats i befolkningen. Nu är det alltså dags för minareter och böneutrop. Man kan dra vissa paralleller med hbtq-rörelsen. Först gällde det bara att bli välsignade, inte tal om vigsel. När man sedan fick okej för vigslar, skulle det aldrig gälla adoption av barn.

Vi ser hur det har gått, och det upprepas när det gäller moskéerna. En minaret tillhör helt enkelt en moské. Men det är inte alls meningen att de ska ske några böneutrop! Men nu överväger man trots det att tillåta böneutrop i Fittja, men bara en gång i veckan. Och det gäller inga andra moskéer? Och hur länge dröjer det tills det BARA MÅSTE vara fem gånger per dygn?

Genom historien har ­saker och ting klubbats igenom som man inte förstår betydelsen av. Vanliga, sekulära svenska kommunfullmäktige ser inga samband mellan böne­utrop, höjden på en minaret eller andlig auktoritet. Däremot förstår man sig på när sekulära invånare hotar med att dra in sina röster om de inte får igenom förbud mot psalmsång och förbön vid skolavslutningar i kyrkan.

För icke-troendE människors skull har vi fått avstå från kyrkornas klockklang i många år. Jag skulle vilja ha tillbaka dem. Bodde tidigare i ett område där jag på söndagsmorgnarna kunde höra den spröda klockklangen locka till Guds hus. Jag njöt i fulla drag. Så låt oss få tillbaka klockklang från kyrkor och psalmsång och bön vid Lucia och skolavslutning. Kyrkobesök är frivilligt, men det är inte böneutropen!

Fler artiklar för dig