Debatt

Jesus inte bara till för de utslagna

I Dagens reportage om Awakening Europe's kampanj på Friends arena, med huvudtalarna Todd White och Ben Fitzgerald från USA, kan man läsa följande:

”En färgstark berättelse om Todds resa från becksvart mörker till Guds renande ljus. Ungefär samma sak som publiken fick höra om kvällen före när Ben Fitzgerald delade sitt livs historia och dessutom hade med sig sju vänner som alla kortfattat berättar hur deras tillvaro förvandlats. Olika grader av hopplöshet orsakade av depression, alkohol, droger, sexmissbruk, sorg, besvikelser, självmordstankar, spelbegär och bitterhet sopades undan och ersattes av ett sprudlande liv när de väl bjudit in Jesus i sina liv. Budskapet är glasklart: Det är så här Gud jobbar” (Dagen 1 november).

Människor som alltså totalt misslyckats i livet och hamnat på samhällets botten men som mött Jesus, låtit omvända sej och kunnat börja leva ett normalt liv tas upp på scener och estrader och berättar livfullt om sitt destruktiva liv och den omtumlande resan ut i befrielse, omvändelse i tro på Jesus.

Arrangörer av stora events och gästande predikanter, inte sällan från USA, tycks tro att de här vittnesbörden är det som bäst och effektivast gör det kristna budskapet mest "glasklart" och visar hur "Gud jobbar". Att det bäst lockar till tro på Jesus, men så är det inte. Det kan till och med vara tvärtom för icke-troende som vi bjuder med till sådana arrangemang. För de känner inte igen sig.

Denna ensidiga bild begränsar vem Guds frälsningsplan är till för. Den är ju till för alla människor. Hur ofta har jag inte hört av vänner och arbetskamrater att ”det där med Gud och Jesus är ju bara till för de sjuka, svaga, knarkare och alkoholister och andra misslyckade människor.”

När får vi på events som Awakening Europe och liknande stora konferenser se och lyssna på välmående kvinnor och män – med stabila jobb och familjerelationer och så vidare – som har upplevt Jesus som sin frälsare och gjort stora andliga upplevelser och gärna delar med sig av sin tro till grannar och arbetskamrater?

Runo Samuelson, Uppsala

Fler artiklar för dig