Kristdemokraternas själ offras

Det sägs att Kristdemokraterna är ett idéburet parti som bygger sina idéer på värderingar, med starka rötter i den judiskt-kristna etiken. Historiskt sett är det antagligen en korrekt beskrivning. Men tar man tempen på dagens kristdemokrati i svensk tappning framträder dock en annan bild som allt mer fjärmar sig från var det en gång var.

Förklaringen till det står sannolikt att finna i två huvudsakliga riktningar, i kombination eller som två skilda spår.

Det ena spåret handlar om att partiet på senare tid gör en annorlunda tolkning av vad dessa idéer och värderingar egentligen innebär för den praktiska politiken, det andra spåret är att man helt enkelt vill lägga bort kopplingen mellan politiken och religionen.

Oavsett vad ambitionen är så har partiledningen på central nivå förändrats till att mer söka det spektakulära, att gå genom rutan och få opinionsframgångar. Tendensen avspeglas i vilka frågor man väljer att driva och hur man väljer att vinkla dessa frågor.

Det har blivit viktigare att säga det man tror att folk vill höra än att säga det som är det moraliskt rätta.

I stället för att ha ett eget politiskt ledarskap som visar vägen i ett snårigt samhällsklimat blir ledningen en megafon för utvalda fokusgruppers tillfälliga åsikter. Det statsmannamässiga ledarskapet lyser med sin frånvaro, vilket skrämmer mig.

I mina öron tenderar vi att närma oss den socialdemokratiska doktrinen – makten framförallt. Men för ett parti av kristdemokraternas ringa storlek och påverkansmöjlighet måste begreppet ”makten” i detta sammanhang ersättas med ”opinionsmätningen” eller ”den egna politiska plattformen”.

Strategin bakom partiets förändring är målmedvetet genomtänkt. Men drivs man inte av tydliga värderingar om vad som är rätt och gott kommer avsaknaden av värderingar att ersättas med något annat.

Det är när dessa substitut ska plockas fram som man riskerar att bli en blek kopia av andra partier, man riskerar att bli populistisk och kortsiktig. Det är inte det politiska ledarskapet jag vill ha.

Det är aldrig problematiskt att stå för värderingar i medvind, när solen lyser, fåglarna kvittrar och allt är problemfritt. Men när samhällsutvecklingen grinar illa och går på tvärs med de värderingar man har, det är då allt prövas. Det är då värderingarna ska omsättas i praktisk handling även om det blåser kalla vindar, det är då de betyder något och det är då de verkligen behövs. För ett parti som Kristdemokraterna är detta en helt avgörande faktor eftersom partiet är ett idéburet värdeorienterat parti.

I mitten av 1990-talet valde Kristdemokraterna att fokusera på sina grundvärden och att försöka presentera dessa för svenska folket på ett nytt sätt. Med den då förändrade retoriken i kombination med en briljant politisk ledare rönte partiet stora framgångar. Efter det har partiet med vissa små undantag långsamt men stadigt gått utför i opinionen. Vi har bytt partiledare och den politiska inriktningen har efter hand också justerats.

Jag är övertygad om att Kristdemokraterna måste söka sig tillbaka till att bli det parti som tydligare sätter värderingarna i fokus, utan att för den sakens skull bli moralister. För oss måste alltid människovärdet stå högst, långt högre än penningvärdet. Här får vi aldrig kompromissa. För oss får inte makten vara målet, utan medlet. Partiets syfte är inte positioner eller opinionsframgångar. Partiets syfte är samhällsförändring baserad på den värdebas vi står för.

Vi har ingen bild av ett idealsamhälle, vi kan inte ha någon vision om hur det goda samhället ska se ut när det är klart, eftersom det aldrig blir färdigt. Vi måste i stället se gemenskapen, den ständigt pågående utvecklingen, förändringen, människan och hennes deltagande i denna process som målet. För oss är det själva resan mot det goda samhället som är intressant.

Kristdemokraterna ska vara ett parti som står på den judiskt-kristna etikens värdegrund utan att för den sakens skull bli konfessionell. Jag har svårt att se värdet av ett Kristdemokraterna som lämnar dessa värderingar. För vad hjälper det att vi vinner hela världen om vi samtidigt förlorar vår själ?

Martin Hellström,

ledamot av kommunfullmäktige i Uddevalla (KD).